Bakgrund
Förare som intagit trafikfarliga mediciner är i dag vanligt förekommande. Många gånger är det fråga om mediciner som kan jämställas med narkotiska preparat. Att så många förare kör omkring med trafikfarliga mediciner beror främst på att det råder okunskap om läkemedlens effekt. Hade föraren kunskap om den intagna medicinens påverkan på körförmågan skulle han sannolikt normalt avstå från att köra.
Statistiska belägg för hur många dödsfall som inträffar på grund av trafikfarliga mediciner har man inte i dag. Vägverket är emellertid klar över att det förekommer att ett antal personer dör och skadas svårt i trafiken till följd av bruk av trafikfarliga läkemedel.
Vägverket har gjort uppskattningar att det sker ca 20-30 självmord per år av förare i trafiken. Hur många av dessa som är medvetna eller bara misstänkta på grund av medicinering av antidepressiva mediciner är även det oklart. Här kan dock tänkas att det i några fall egentligen är den trafikfarliga medicinen som utgör bakgrunden till olyckstillbudet.
Problem
Anledningen till att så många kör omkring med trafikfarliga mediciner är:
- att det saknas ett fast regelverk beskrivande vilka mediciner som är trafikfarliga,
- att det föreligger väsentliga brister i informationen kring trafikfarliga läkemedel.
Ansvar
Den som åsätter medicin innehållande vissa trafikfarliga substanser en varningstriangel är Läkemedelsverket. Varningstriangeln utgör en signal att medicinen kan påverka trafikbeteendet på ett negativt sätt. Varningstriangeln återfinns på läkemedelsförpackningen och i FASS. Denna märkning sker helt på frivillig väg av Läkemedelsverket. Något regelverk eller lagstiftning som reglerar märkningen finns inte.
Det har visat sig att det i praktiken föreligger en viss ojämnhet i tillämpningen vad gäller utmärkande med triangel. Det förekommer att två snarlika mediciner med likadana medicinska egenskaper kan behandlas olika. Den ena medicinen märks medan den andra saknar triangelmärke.
Under senare tid har läkemedel alltmer kommit att importeras från andra länder till lägre kostnad. Dessa läkemedel är aldrig markerade med varnings- triangel, även när det rör sig om läkemedel som är av exakt samma fabrikat och innehåll som ett - med triangelmärkning - som tillhandahålls på apoteket. För dessa importerade läkemedel får således inte läkemedels- användaren kunskap om medlets trafikfarliga egenskaper.
Information
Den ordinerande läkaren förväntas informera om den medicin som skrivs ut. Detta sker dock inte alltid, bland annat mot bakgrund av den tidsbrist som ligger vid kontakten med patient. Ett ökat ansvar bör läggas på ordinerande läkare.
Apoteket ska informera om den medicin som lämnas ut till patienten. Detta sker genom ett informationsblad, vari det framgår om medicinen är märkt med varningstriangel eller ej och vad detta innebär. En rad faktorer bidrar emellertid till att denna information inte alltid går fram: Broschyrens layout, benägenheten att läsa broschyren, typ av medicin etc. påverkar huruvida information om medicins trafikfarliga egenskaper går fram - men också de enskilda apotekens (och anställdas) benägenhet att ta ansvar för dessa frågor.
Åtgärder
De åtgärder som krävs för att komma till rätta med dagens situation - där många förare (ofta omedvetna om medicinens trafikfarliga egenskap) är olämpliga förare genom att de intar viss medicin - är att kräva ett fast regelverk där ansvarig och omfattning av ansvar fastställs i lag.
Ett regelverk bör skapas för att fastställa vem som bär ansvar för att triangelmärkning av medicin och hur proceduren för fastställande av triangelmärkningen ska gå till.
Föreskrifter bör tillkomma att varningstriangel på läkemedelsförpack- ningar måste vara förenad med en text, vari det framgår att det rör sig om "trafikfarlig medicin".
Alternativt, om importen av läkemedel från andra länder ökar i stor omfattning, måste det övervägas att ta bort triangelmärkningen och att lägga tonvikten vad gäller information på att få medborgarna att läsa bipacksedeln.
Den viktigaste åtgärden är emellertid att vissa särskilt trafikfarliga mediciner måste förenas med ett direkt förbud att köra bil. I detta sammanhang kan det dock övervägas om det ska finnas dispensmöjligheter för tillvanda brukare av dessa läkemedel.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder i syfte att förbättra informationen om och varningstexterna på mediciner som är oförenliga med framförande av fordon i trafiken.
Stockholm den 4 oktober 1999
Lars Björkman (m)
Jan-Evert Rådhström (m)