Många ideella organisationer och enskilda människor utför ett mycket värdefullt arbete i kampen mot drogmissbruk och i vården av missbrukare. Verksamheten är av särskilt stor betydelse för människor som av olika skäl inte vill ha kontakt med myndigheterna. Det förefaller också som om organisationer som Frälsningsarmén och Stadsmissionen känner till fler missbrukare och hemlösa, utslagna människor, än kommunernas socialförvaltningar. Organisationernas arbete och engagemang får aldrig underskattas utan bör tvärtom stimuleras och uppvärderas i högre grad än som för närvarande är fallet. Socialtjänstens insatser är många gånger otillräckliga för att nå och hjälpa missbrukare. En bred samverkan med frivilliga organisationer och enskilda bör komma till stånd. Socialtjänsten måste vara öppen för samverkan som initieras från annat håll.
De frivilliga organisationerna kan emellertid inte bedriva sin verksamhet utan stöd från den offentliga sektorn. Socialtjänsten bör vara skyldig att stödja frivilligt socialt arbete och detta bör komma till uttryck i socialtjänstlagen.
Med hänsyn till de goda behandlingsresultat som de ideella organisa- tionerna uppnått när det gäller vård av missbrukare och som i vissa fall visat sig vara överlägsna andra vårdalternativ, anser utskottet att kommunerna regelbundet bör använda sig av de frivilliga organisationernas erbjudanden om vård- och behandlingsplatser. Därigenom kan också ytterligare ned- läggningar av vårdhem som bedrivs av stiftelser och ideella organisationer undvikas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frivilliga organisationers medverkan i vården av missbrukare.
Stockholm den 1 oktober 1999
Elisabeth Fleetwood (m)