1997 speglade tidningen Aftonbladet i en serie artiklar den aktuella
situationen på narkotikafronten i ungdomsvärlden. Det gällde vanliga
svenska mellanstora städer som t ex Norrköping. Det var en skrämmande
läsning. Att det tunga narkotikamissbruket sedan rökheroinet
introducerades 1996 på kort tid har ökat i hela landet är mycket
illavarslande. Från ett år till ett annat förändrades bilden från "en
handfull" heroinmissbrukare i Norrköping till uppskattningsvis 300,
kanske fler - detta enligt uppgifter från polisen. Exakt rätt siffra var svår
att fastställa men trenden var klar: Heroinmissbruket hade spridit sig som
en epidemi.
En anledning till denna utredning var att många unga uppfattade det då
introducerade rökheroinet som ett slags "heroin light", att det skulle vara
mindre farligt än det heroin som injiceras. Att vara sprutnarkoman är inget
eftersträvansvärt för dessa ungdomar, man uppfattar sig inte ens som
narkotikamissbrukare. Väldigt många av dem som upptäcktes missbruka
narkotika har inte tidigare haft kontakt med polisen. De flesta levde ganska
vanliga liv. De hade bostad, jobbade eller pluggade.
I en interpellationsdebatt med dåvarande socialminister Margot Wallström
togs denna problematik upp och åtgärder krävdes för att stoppa denna
epidemi innan ungdomarna skulle bli sprutnarkomaner. Bl a pekades på att
ett trendbrott måste ske snabbt. Det efterfrågades ett batteri av åtgärder, en
del på kort och en del på lång sikt, t ex att ANT-utbildningen i skolan måste
få en renässans. Grundskoleelever ska inte sväva i okunnighet om
medicinska fakta när det gäller drogernas farlighet. Ett annat exempel var att
man inte skulle tveka om att kunna använda drogtester på skolorna, även på
elever som är yngre än 15 år. Om misstanke om missbruk finns så måste det i
skolan finnas en konkret handlingsplan för hur man ska angripa problemet.
Polisens erfarenheter är att många av dem som idag är etablerade
missbrukare grundlade sitt missbruk under grundskoletiden, många var så
unga som i tolvårsåldern. Flera av dem kunde hålla på med hasch i flera år
utan att föräldrarna anade något.
Samarbetet mellan skola och föräldrar kan inte nog betonas. Som förälder
måste man ha rätt att få information om den aktuella drogsituationen och hur
man kan hjälpas åt att förhindra droganvändning. De flesta föräldrar vet vilka
tecken man ska leta efter när det gäller alkoholintag, men många är okunniga
om vilka signaler man ska vara uppmärksam på när det gäller narkotika,
speciellt när det handlar om de kemiska preparaten. Överhuvudtaget måste
man på olika sätt arbeta för att stärka familjens egna förutsättningar att kunna
ge trygghet och fostra barn och ungdomar så att det är en självklarhet att man
avstår från droger.
I debatten påpekades också att polisens och rättsväsendets resurser blivit
åderlåtna de senaste åren. Även om polisen kämpar för att ha situationen
under kontroll så är det praktiskt omöjligt för dem att hinna mer än en
bråkdel. Norrköpingspolisen säger att de får massor av tips om att
narkotikahandel och narkotikamissbruk förekommer, men att de inte hinner
med mer en än mindre del av fallen.
Samtidigt har kommunerna dragit ner på missbrukarvården. Man skickar
inte i någon större omfattning missbrukare till behandlingshem utan förlitar
sig främst på öppenvården. Skälet till kommunernas neddragningar är främst
kortsiktigt ekonomiska. Det är dyrt med en bra missbrukarvård. Att det i
längden är en bra investering, både mänskligt och ekonomiskt, är inget som
hjälper upp den aktuella årsbudgeten. Kommunernas pressade ekonomiska
situation har helt enkelt drivit fram en avveckling av missbrukarvården. Här
ser vi ytterligare en effekt av de minskningar av kommunernas resurser som
regeringens politik lett till.
Interpellationens slutliga frågeställning var hur regeringen kommer att
möta den epidemi av heroinmissbruk som nu på kort tid spridit sig i
Norrköping och i många andra städer och orter i landet.
Dessvärre gavs i interpellationsdebatten inga signaler om att regeringen
tog alarmsignalerna på allvar. Inga förslag till handlande för att stoppa den
epidemi som rökheroinet blivit redovisades. Istället tonades allvaret ned vad
gäller utvecklingen på heroinsidan trots att undersökningar visade på flera
hundra procents ökning av antalet ungdomar som prövat heroin.
Ministern hänvisade i sitt svar till nuvarande narkotikapolitik och
kommande utvärdering av densamma. Det påpekades då i debatten att medan
vi väntar sprider sig rökheroinepidemin och fler ungdomar kommer därmed
att fastna i ett drogberoende som så småningom tar deras liv.
Nu, två år senare besannas farhågorna. Nya dystra löpsedlar och
tidningsrubriker i Norrköping visar att 4 ungdomar under sommaren 1999
avlidit p g a överdoser, den högsta siffra staden någonsin haft under en så
kort tidsperiod. Enligt chefen för Norrköpingspolisens spaningsrotel är
situationen värre än någonsin. Han hävdar att sedan rökheroinet kom till
staden har man bara väntat på att det vita heroinet skulle komma och nu är
det här.
Missbruket sprider sig också allt längre ned i åldrarna. Hitills under 1999
har polisen gripit 50 ungdomar under 15 år för narkotikainnehav.
I en frågedebatt med nuvarande socialminister Lars Engqvist den 16
september 1999 i detta ärende fortsatte han regeringens inslagna väg och
försökte tona ned problemet med att det då och då kom alarmrapporter. Han
hänvisade dock till en rad förslag som han var övertygad om skulle komma
från regeringens sida. Men vad väntar man då på? Vad har hänt under de år
som gått sedan rökheroinet introducerades? Redan då visste man ju att
situationen skulle eskalera om inget gjordes. Hur många offer har krävts
under denna tid samtidigt som man tonat ned problemen och förslag till
aktiva insatser mot det ökande narkotikamissbruket har saknats?
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till såväl kortsiktiga som
långsiktiga åtgärder för att hejda missbruket av rökheroin som nu
spritt sig i hela vårt land.