Allergier är en varningssignal, ett växande folkhälsoproblem i hela den
industrialiserade delen av världen. De är en varningssignal som borde
väga tungt när vi planerar vår samhälle, när vi bestämmer reglerna för
kemikalieanvändningen och för vilka tillsatser som får finnas i våra
livsmedel. Samhället borde använda sig av försiktighetsprincipen i större
utsträckning än i idag när i stället billighetsprincipen verkar vara
ledstjärnan.
De senaste decenniernas ökningstakt av allergier är mer än oroväckande.
Att det är våra barn som många gånger först blir drabbade borde få oss alla
att vakna . Vi vet att det är faktorer i vår omgivande miljö som orsakar
ökningen. Förändringar i livsmiljön har skett i rasande takt. En viktig faktor i
sammanhanget är sannolikt det fenomen som vi brukar kalla "samhällets
kemikalisering". Till detta kan även räknas den dåliga luftkvalitet vi får både
inomhus och utomhus till följd av biltrafiken, industriella punktutsläpp,
olämpliga byggnadsmaterial, felaktig ventilation och dålig städning. I mötet
med allt fler allergiframkallande ämnen är det människor med ärftlig
benägenhet för allergi eller annan s k överkänslighet som drabbas först. Våra
vanligaste allergiframkallare pollen och pälsdjursepitel tycks ha blivit
farligare genom att allergin förstärks av luftföroreningar. Flera vetenskapliga
undersökningar visar att det är fler allergier mot djur och växter i stadsmiljö,
jämfört med på landet, trots att pollen och djurallergen är vanligare på
landsbygden.
Allergisjukdomarna innebär stora lidanden och sänkt livskvalitet. De
samhällsekonomiska kostnaderna är därför betydande. Dessa har år 1993
beräknats till cirka 6 miljarder varav mediciner och sjukvård tillsammans står
för cirka 2 miljarder.
Det riktigt allvarliga med allergierna är ökningstakten. 40 % av 11-åring-
arna och 50 % av 20-åringarna lider av allergi idag. Om ökningstakten fort-
sätter som hittills kommer snart vartannat skolbarn att ha någon form av
allergi.
Redan idag finns kunskaper om hur vissa miljöförbättringar skulle kunna
vända denna trend. Dessa kunskaper finns framför allt när det gäller inom-
husmiljön och luftkvaliteten både inomhus och utomhus.
Därtill behövs naturligtvis ytterligare kunskaper om hur kemikaliseringen i
stort kan ha påverkat immunsystemet till allergiska reaktioner. Spridningen
av tungmetall i vår miljö inklusive våra kroppar kan vara en bidragande
orsak. Vi vet att flera av dessa metaller i sig är kraftfulla
allergiframkallare.
Man kan också fråga sig vilken betydelse det har att hela befolkningen
utsatts för metaller, många gånger i stora doser via tandvården, via födan
eller på annat sätt via miljöförstöringen. Detta sistnämnda har hittills inte
blivit särskilt uppmärksammat. Mer kunskaper behövs också om vad
vaccinationsprogram, användning av antibiotika och infektioner i barndomen
kan ha spelat för roll. Vilken roll spelar dagis i sammanhanget? Vilken
betydelse har ändrade kostvanor, sammansatta livsmedel och därmed för-
ändrad tarmflora?
Födoämnesallergier är också ett område där vi behöver ökade kunskaper.
Likaså finns behov av forskning när det gäller livsmedelstillsatser etc.
Ett stort problem är också starkt luktande rakvatten och andra parfymer
samt tobaksrök, lukter som av tanklöshet vid många tillfällen skapat och
utlöst många allergiska reaktioner.
Det finns redan idag tillräckligt med kunskap som måste omsättas i
politiska beslut när det gäller allergisanering av inomhusmiljön, behovet av
frisk luft och rena livsmedel. Framför allt för våra barns skull måste sane-
ringsåtgärderna för att förhindra allergi slutföras i skolor, daghem och våra
bostäder. Det är viktigt att riksdagen agerar kraftfullt och ser till att det
upprättas långsiktiga program för allergisanering och luftvård. Innehålls-
deklarationer på livsmedel och kemikalier måste förbättras, där måste vi vara
föregångare i stället för att anpassa oss. Det är naturligtvis också angeläget
att förebygga så att de små barnen inte utvecklar allergi. Mödra- och barn-
hälsovårdens personal bör få en utökad roll. Utbildning är viktig när det
gäller möjligheter till allergiprevention och metoder för att få föräldrar att
sluta röka, skapa bra boendemiljö och handla livsmedel och andra produkter
som är så bra som möjligt i allergihänseende.
Folkhälsoinstitutet har ett program för allergiprevention som arbetar med
dessa frågor. I förhållande till omfattningen av allergi och möjligheterna att
förebygga är Folkhälsoinstitutets insatser för små. Ett uppdrag till Folk-
hälsoinstitutet eller ett nytt fristående organ bör övervägas. Angeläget är att
redan etablerade nätverk tas tillvara i kommuner, landsting, myndigheter,
näringsliv samt sakkunniga.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om långsiktiga program för allergisanering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om långsiktiga program för luftvård,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbättrad innehållsdeklaration på livsmedel och
kemikalier,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbildning av mödra- och barnavårdens personal
i allergiprevention,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utökade satsningar på allergiprevention på Folk-
hälsoinstitutet och hos fristående organisationer.