Sedan man inledde njurtransplantationsverksamheten i Sverige under
mitten av 60-talet har glädjande nog antalet donationer varit mycket högt.
I en internationell jämförelse är det endast Norge som har en något större
andel levande donatorer än i Sverige. Donatorerna som i de flesta fall
utgörs av nära släktingar gör både en mänsklig och en samhällsnyttig
insats. Genom att antalet donationer med organ från avlidna är lågt i
Sverige är de njurtransplantationer som utförs med levande donatorer
synnerligen betydelsefulla. Sjukvårdshuvudmännen sparar stora resurser
genom att man kan korta patientens period i dialys, i vissa fall behöver
inte ens dialysbehandling påbörjas.
Under alla de år som det utförts transplantationer i Sverige har det varit
oklart och svårt att få ut ersättning för omkostnader för donatorerna, inte
minst sedan sjukpenningreformen förändrades med 14 dagars arbetsgivar-
ansvar.
Det är rimligt att den som frivilligt offrar ett organ för en nära vän eller
anhörig och därmed gör en stor samhällsinsats också får ersättning för
omkostnaderna i form av t.ex. förlorad arbetsinkomst resor m.m.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att se över omkostnadsersättningen för levande
organdonatorer.