Centrum för handikappvetenskap i Örebro och Linköping
Propositionen understryker vikten av handikappforskning. Om regeringen väljer att prioritera handikappforskningen har Sverige möjlighet att ligga i den absoluta forskningsfronten inom ett område, som väcker allt större internationellt intresse.
Örebro län har under en följd av år utvecklats till ett centrum för stöd och utvecklingsarbete inom handikappsektorn. Det gäller inte minst kommunika- tionshandikapp, där bl.a. riksgymnasierna för döva och hörselskadade, Ekeskolan, Birgittaskolan, läromedelsproduktion med flera strategiska resurser spelar en viktig roll för svensk handikappolitik.
Ett exempel på framgångsrika forskningsinsatser är Ahlséns forsknings- institut, som byggts upp i samverkan mellan Örebro universitet och Örebro läns landsting. Ahlséns forskningsinstitut bedriver tvärvetenskaplig spets- forskning inom döv- och hörselområdet.
Det har därför varit naturligt för Örebro universitet att ligga i fronten när det gäller den handikappvetenskapliga forskningen. Vi har därför med förvåning noterat att propositionen inte ens nämner de insatser inom handikappforskningen, som görs vid Örebro universitet och inte uppmärk- sammat den potential, som finns i samarbetet mellan Örebro och Linköping.
I motionen vill vi uppmärksamma riksdagen på de unika förutsättningarna att utveckla Centrum för handikappvetenskap i Linköping och Örebro till en ledande internationell resurs inom handikappforskningen.
Under året har Örebro och Linköpings universitet fattat principbeslut om en gemensam centrumbildning inom handikappforskningen, "Centrum för handikappvetenskap i Linköping och Örebro". I den ingår bl.a. Ahlséns forskningsinstitut. De båda universiteten kommer liksom FOA, VTI, flera kommuner och respektive landsting att satsa resurser för att säkra bildandet av centrumbildningen, men behovet av resurser är stort om centret skall kunna spela den viktiga roll det har alla möjligheter att göra.
Avsikten är bland annat att genom att ytterligare utveckla den forskar- utbildning som redan existerar i handikappvetenskap tillgodose det behov av forskarutbildade som nämns i propositionen. Professorsprogrammet syftar till att möta krav på att utveckla såväl avancerad grundforskning som tillämpad forskning inom programområdena.
Centrum för handikappvetenskap, som leds av en för de båda lärosätena gemensam styrelse ledd av förre statsrådet Bengt Westerberg, har lagt fast sex programområden, där man ser goda möjligheter att arbeta inom den internationella forskningen.
1. Kommunikationshandikapp. Här vill man bygga vidare på ett redan framgångsrikt samarbete mellan Örebro universitet och Linköping. Programmet omfattar alltifrån ett biologiskt till ett sociokulturellt perspektiv och är kliniskt förankrat på de båda univerisitetsorterna.
2. Informationsteknologi och handikapp. Här planeras bland annat ett större forskningsprojekt, som skall involvera alla fakulteter i projekt som rör utveckling av specifika applikationer såsom digitala hörapparater, kommunikationsverktyg och kommunikationsnätverk och virtuella relationer mellan funktionshindrade.
3. Mätmetodik. I detta ingår bl.a. "smarta" lösningar i hemmet, på arbetsplatsen eller i telemedicinska sammanhang samt studier av livskvalitet.
4. Interventionsforskning. Här är utvärderingsmetodik vad gäller habilitering och rehabilitering en av flera viktiga uppgifter.
5. Vardagslivet. I detta ingår frågor om brukarperspektiv på hjälp- medelsanvändning. Där finns en naturlig koppling till bl.a. äldres IT- användning.
6. Hälsa och handikapp. Forskning inom området har under flera år bedrivits på lärosätena och förutsättningarna att ytterligare utveckla tvärvetenskaplig medicinskt, historiskt och kulturellt orienterad forskning är goda.
I Örebro-Linköping bedrivs och planeras sålunda handikappforskning, som är genuint tvärvetenskaplig med både det naturvetenskapliga, tekniska, medicinska och kulturvetenskapliga perspektivet. Forskning sker såväl utifrån ett individ- som ett samhällsperspektiv. Detta leder till att de områden som utforskas inom Centrum för handikappvetenskap inte enbart berör SFR:s ansvarsområde.
Som framgår av propositionen måste insatser inom handikappområdet baseras på god kunskap. Sverige har alla möjligheter att finnas i den internationella forskningsfronten och därigenom ge betydelsefulla bidrag till den forskning som sker i Europa.
Ett första steg mot att återställa resurserna för svensk handikappforskning till den nivå den befann sig på i början av 90-talet görs genom propositionen. Det krävs ytterligare resurser om Sverige skall kunna ta till vara det intresse som finns, inte minst på Centrum för handikappvetenskap i Linköping och Örebro. Vi menar därför att regeringen inför kommande forsknings- proposition bör överväga både former för och resursbehov inom handi- kappforskningen och skapa förutsättningar för utveckling av Centrum för handikappvetenskap.
Sverige kommer vidare att spela en central roll för EU:s utveckling under det första halvåret 2001. Det gäller inte minst de gemensamma forsk- ningsinsatserna. Det är angeläget att den svenska regeringen bidrar till att handikappforskningen i Europa stärks och att Sverige och Centrum för handikappvetenskap ges en central roll i detta arbete.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Centrum för handikappvetenskap,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i samband med det svenska ord- förandeskapet 2001 bör medverka till att den europeiska handikapp- forskningen stärks.
Stockholm den 30 mars 2000
Maud Björnemalm (s)
Nils-Göran Holmqvist (s)
Helena Frisk (s)