Under de senaste åren har det skett några positiva förändringar när det
gäller förbättring vid omhändertagande av barn och ungdom. Riksdagen
har fattat beslut om att när det gäller placering av barn utanför hemmet
att det i första hand skall övervägas om barnet kan tas emot av någon
anhörig eller annan närstående. En annan viktig förändring är att fler och
fler kommuner använder sig av familjerådslag. Trots de positiva
förändringarna finns det många viktiga förändringar att göra på det här
området. Det är också viktigt att noga följa utvecklingen, eftersom det
finns kommuner som ännu inte påbörjat ett förändringsarbete för att leva
upp till de beslut som riksdagen fattat när det gäller att utreda
möjligheten att i första hand placera ett barn i dess nätverk. Om det
vittnar flera telefonsamtal under den senaste tiden, både från berörda och
från en advokat.
Att omhänderta någons barn är ett av de största ingrepp man kan göra mot
en familj. Hos många barn, föräldrar och andra anhöriga skapar det sår och
ärr som aldrig försvinner. Vi måste därför ha ett ständigt pågående arbete för
att stödja, hjälpa och förbättra situationen för de familjer som hamnar i en
situation där samhället överväger ett omhändertagande. Socialtjänsten och
de enskilda socialsekreterarna är mestadels både duktiga och seriösa, och vi
anser att de behöver allt stöd och all den uppmuntran de kan få i sitt svåra
arbete.
Detta gäller också de familjehem som finns. Vi vet att de flesta familje-
hemmen som rekryterats fungerar mycket bra och gör en enormt viktig
insats.
Men vi vill dock påvisa att de brister som finns i vissa fall måste
uppmärksammas, så att omhändertagandet kan bli bättre överallt.
Rättssäkerhet
När barn far illa i hemmet är det samhällets skyldighet att ingripa.
Givetvis måste ett sådant ingripande ske med stor försiktighet och på ett
rättssäkert sätt. Ett felaktigt ingripande kan skapa livslång misstro
gentemot socialtjänsten och tron på rättssamhället kan för alltid gå
förlorad.
Vi har fått många signaler om socialutredningar som görs på ett
oacceptabelt sätt, där utredaren tar upp det som talar mot klienten och
utelämnar det som är till klientens fördel. När det gäller utredningar i
brottmål, styrs de av rättegångsbalken. En liknande lagstiftning behövs när
det gäller utredningarna inom socialtjänsten, utredningar som drastiskt kan
förändra människors hela liv. Även från socionomer har det uttalats kritik
mot de brister som finns i utbildningen när det gäller sociala utredningar.
Överhuvudtaget behöver socialtjänsten stöd i att finna en enhetlighet inom
sitt utredningsförfarande och i sin dokumentation.
Vi är övertygade om att det har blivit en förbättring på det här området i
och med att fler och fler kommuner infört familjerådslag som en
arbetsmetod. Men det räcker inte, vi fortsätter att kräva en lagstiftning som
reglerar utredningsförfarandet inom socialtjänsten.
Rätt till familjerådslag
Fler och fler kommuner inför nu familjerådslag som arbetsmetod när ett
omhändertagande av ett barn är aktuellt eller planeras. Det tycker vi är
positivt och ser det som den enda nu varande modell där de berörda/an-
höriga/närstående idag verkligen garanteras vara delaktiga och där de har
en acceptabel möjlighet att påverka beslutet.
Under lång tid har socialtjänsten självständigt utrett och kommit med
förslag till åtgärder när en krissituation uppstått i en familj. Många familjer
har då både blivit och med rätta känt sig utestängda, överkörda och maktlösa.
Det har inte heller varit ovanligt att familjen/anhöriga inte vågat protestera
av
rädsla för att de då även ska belastas av sina protester. Trots förbättringar
upplever många fortfarande att situationen i vissa kommuner inte förändrats.
Vi anser att den tiden nu måste vara förbi där familjen och nätverk stängs
ute från möjligheten att delta i beslut som berör deras barn, barnbarn eller
andra närstående. Vi ser därför med tillfredsställelse på modellen med
familjerådslag. Den har öppnat dörren för familjens deltagande i de
kommuner där det funnits ett engagemang och en tro på familjerådslaget.
Men i många kommuner vill man inte förändra, man vill inte släppa ifrån sig
ensamrätten att självständigt hantera ärendet, man vill uppenbart inte att
berörda och närstående skall lägga sig i, det är jobbigt och besvärligt.
Vi anser att tiden är mogen att utveckla familjerådslaget till att bli en
rättighet. Det får inte vara den enskilde tjänstemannens val av arbetsmetod
som skall avgöra om de närstående skall få vara delaktiga eller utestängda.
Delaktigheten måste vara en rättighet och en del i rättssäkerheten. Om
familjen så önskar skall den därför alltid ha rätt till ett familjerådslag innan
ett slutligt beslut i fattas i ett ärende där det kan bli frågan om ett
omhänder-
tagande och en placering av ett barn genomförs. En rättighet som skall gälla
vare sig det handlar om ett beslut som tas med stöd av socialtjänstlagen eller
LVU. För att denna rättighet skall kunna utföras krävs dock att socialtjänsten
både lär sig arbetssättet samt använder ett synsätt där klienter och deras
nätverk är en resurs. I de fall där det finns en konflikt mellan familjen och
socialtjänsten anser vi att man även vid en omprövning av ett äldre fall skall
ges möjlighet att använda sig av familjerådslag.
Socialtjänstens roll får aldrig upplevas som ett hot, den måste utgå från att
vara stödjande och hjälpande. Den rollen förstärks om man använder sig av
familjerådslag.
Åtgärder för hela familjen
Att omhänderta ett barn är ett så allvarligt ingripande att det endast skall
ske när ingen annan lösning står till buds. Många gånger handlar det om
missbruk eller övergrepp inom familjen. När beslut fattas om åtgärder för
barnets bästa, så anser vi att situationen är så allvarlig att den också
måste följas av åtgärder för att lösa den situation som föranlett
omhändertagandet. Ett omhändertagande är svårt för alla parter och
barnets föräldrar/anhöriga mår då sämre än någonsin. Tyvärr är det
alltför vanligt att familjen lämnas åt sitt öde när barn omhändertagits.
Här måste det ske en förändring. Oavsett om barnet/ungdomen kommer
att stanna en begränsad tid i sitt fosterhem eller om det kommer att
stanna i fosterhemmet under resterande uppväxt så behöver föräldrarna
hjälp med att utveckla ett positivt föräldraskap i förhållandet till sitt barn.
Plan för vård och återförening
En stor brist vid omhändertagande av barn är att det inte alltid upprättas
en åtgärdsplan för familjen och för barnet. Det måste finnas kompetens
hos socialtjänsten att utforma en åtgärdsplan som alla inblandade parter
om möjligt kan godkänna. Den skall inte utformas endast utifrån
socialtjänstens normer utan även från föräldrarnas och barnets
perspektiv.
I en sådan plan måste det också där det är möjligt finnas en plan för ett
återförenande. Det måste vara en skyldighet vid alla utredningar där en
placering planeras. Den som hamnat i den svåra situationen att barn blivit
omhändertaget/omhändertagna skall inte behöva leva i den svåra ovissheten
att inte veta om det finns en möjlighet till återförening.
Som en mamma uttryckte det: "Jag har varit fri från missbruket i flera år,
jag har fått tillbaka mitt jobb och mina vänner, jag har ett fint hem, men jag
får inte svar på frågan
- vad fordras av mig för att jag skall få tillbaka mina barn."
Syskonplacering
När det finns flera syskon som skall placeras, så måste man eftersträva
att syskonen om möjligt placeras i samma familjehem. Är inte detta
möjligt, så anser vi att syskon inte skall placeras längre från varandra än
att de kan ha en normal kontakt. Socialtjänsten skall hjälpa syskonen till
en god kontakt.
Släktkontakt
Att splittra familjer och släkter har gjort många människor olyckliga och
skapat många tragedier. Det har vi många vittnesmål om. Det har saknats
och saknas i viss mån fortfarande en helhetssyn när det gäller våra rötters
betydelse.
Barnens rätt att få träffa sin anhöriga måste garanteras. Om det inte finns
mycket speciella skäl som talar däremot, så måste ett barn som är
familjehemsplacerat ha samma rätt som alla andra barn att få träffa sina
anhöriga, när hon/han själv vill det.
Vilka andra barn än familjehemsplacerade barn nekas att träffa exempelvis
sina närstående mer än en gång varannan månad och då under en begränsad
tid och på plats som bestäms av en tjänsteman?
Vilka andra barn nekas att sova över hos far- och morföräldrar eller annan
släkting efter ett sent julfirande med motiveringen att det är viktigt att
barnet
sover i sin egen säng?
Vilka andra barn måste smyga sig till hemliga möten med sina anhöriga
efter skolans slut?
Vi anser att barns rätt till ett naturligt umgänge med släkten måste tillgodo-
ses. Man måste i större utsträckning än idag lyssna på barnen. Det är därför
viktigt att barn och ungdom inte placeras så långt från sina anhöriga att
kontakten bryts eller försvåras. Många kommuner väljer av olika skäl
placeringar på sådant avstånd att en kontakt med anhöriga blir omöjlig.
Sådana placeringar måste bli undantag och får aldrig bli en regel. Närhet ger
möjlighet till den kontakt mellan barnet och dess släkt och andra närstående
som riksdagen tidigare gett uttryck för. Barnet kan då också på eget initiativ
ha en kontakt med sina anhöriga. Närhetsprincipen måste gälla.
Utbildning av familjehem
Ett bra familjehem är förutsättningen för en lyckad placering. Ett dåligt
familjehem kastar en mörk skugga över alla familjehem och kan innebära
en katastrof för fosterbarnet. Därför är det viktigt att vi får en
genomgående hög standard på familjehemmen.
I lagstiftningen poängteras mycket starkt att målsättningen vid placeringar
är att arbeta för att barnet ska hem igen. Detta mål kolliderar naturligtvis med
familjehemsföräldrarnas känslomässiga bindning till det placerade barnet.
Det är inte enkelt att efter flera års placering kunna lämna barnet ifrån sig.
Det kan också vara svårt att klara andra konflikter som kan uppstå. Därför är
utbildning av blivande familjehemsföräldrar och handledning ett måste vid
såväl frivilliga placeringar som vid tvångsplaceringar. Vi anser att en sådan
utbildning och handledning ska vara obligatorisk. Även släktingar som har
barn placerade hos sig ska erbjudas detta.
Vid en sådan obligatorisk utbildning får också de blivande fosterföräl-
drarna en möjlighet att känna efter om det svåra och förtroendefulla
uppdraget att vara fosterförälder passar dem. Även socialtjänsten får en
bättre möjlighet att bedöma de blivande fosterföräldrarnas lämplighet.
Kontrollbesök
För att säkra kvalitén anser vi att vissa av de kontrollbesök som social-
tjänsten gör i familjehemmen ska vara oanmälda.
Barnen ska ha en långvarig kontakt med samma socialsekreterare, men
måste ha rätt att byta om kontakten inte fungerar. Socialsekreteraren måste ta
initiativet till enskilda samtal med barnen/ungdomarna, som annars kanske
inte vågar kritisera eller anmäla familjehemmet om det är nödvändigt.
Mjuk utslussning
Många familjehemsplacerade barn känner sig utkastade när de blir 18 år.
De kan då stå utan både familjehemsföräldrar och biologisk familj.
Därför måste det finnas möjlighet till en mjuk utslussning med möjlighet
att komma tillbaka till familjehemmet. Om en ungdom som fyllt 18 år
önskar bo kvar i familjehemmet ska denna möjlighet ges i form av
fortsatt ekonomiskt stöd under en bestämd utslussningsperiod som
bestäms i samråd mellan den ansvariga socialenheten och den
familjehemsplacerade.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en tydlig lagstiftning som reglerar omhänder-
tagandet och utredningsförfarandet vid omhändertagandet av barn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att modellen med familjerådslag skall vara en
rättighet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att man vid konfliktfall när det gäller placering
av barn vid omprövning ges möjlighet att använda sig av familje-
rådslag även i äldre fall,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en plan för vård och återförening vid familje-
hemsplaceringar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om syskonplacering,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om barnens rätt till släktkontakt,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om obligatorisk utbildning av familjehemsföräldrar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om oanmälda kontrollbesök,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om mjuk utslussning från familjehem.
10.