Konventionen om barnens rättigheter som FN:s generalförsamling antog
den 20 november 1990 och som ratificerades av Sverige året därpå ger
barn och inte minst utsatta barn ett starkt stöd. I konventionens artikel 3
skriver man att barnets bästa skall komma i främsta rummet vid alla
åtgärder som gäller barn. Principen bygger på två grundläggande tankar:
att barn har fullt och lika människovärde och alltså inte är mindre värda
än vuxna och att barn är sårbara och behöver särskilt stöd och skydd -
för att kunna åtnjuta sitt fulla människovärde.
Folkpartiet anser att barnkonventionen skall genomsyra allt arbete som
direkt eller indirekt rör barn såväl på det nationella som det internationella
planet.
Av detta följer att alla barn skall ha rätt till en god tillsyn och omsorg samt
utbildning anpassad till det enskilda barnets behov, förmåga och förut-
sättningar. Föräldrarnas ansvar för sina barn utgör här grunden att nå målet,
men föräldrar kan behöva råd, hjälp och stöd för att klara sin uppgift. Vi
anser därför att föräldrautbildning bör erbjudas inte bara föräldrar till de
minsta barnen utan också till föräldrar med barn långt upp i tonåren. Vi ser
också mödrabarnhälsovården och skolhälsovården som viktiga stöd för
föräldrarna och att neddragningarna inom dessa områden måste stoppas.
2 Rätt till förskoleplats
Rätten till barnomsorgsplats för det barn vars föräldrar så önskar är en
väsentlig del av en god barndom. Det möjliggör för bägge föräldrarna att
yrkesarbeta. För kvinnorna ger barnomsorgen tillsammans med föräldra-
försäkringen möjligheten att slippa välja mellan barn eller yrkesarbete,
som fallet är med flera av medsystrarna på kontinenten. Det skapar frihet
och självständighet för många kvinnor.
För att barnomsorgen skall vara bra för de barn som vistas där, måste det
också finnas tid för pedagogisk verksamhet. Barnomsorgen får aldrig bli en
barnförvaring. Viktigt för kvaliteten och barnets bästa är att det också finns
ett brett utbud av olika typer av barnomsorg. Privata och andra icke
offentliga alternativ måste få verka på samma villkor som den offentliga
barnomsorgen.
En oroande tendens på senare år är den minskade möjligheten till fritids-
plats. I barnomsorgsgarantin talas om möjlighet till fritidsplats t.o.m. tolv
års
ålder. Detta uppfylls inte av kommunerna. Det innebär i praktiken att många
nioåringar blir nyckelbarn och skall klara sig själva efter skolan och på
många av skolårets alla lov. Andra kommuner höjer fritidstaxorna till nivåer
som gör det ekonomiskt svårt för familjer att vilja betala för denna omsorg.
Folkpartiet liberalerna föreslår en skärpning av barnomsorgsgarantin, så att
det blir fler fritidsplatser. Målsättningen är att alla barn skall erbjudas
fritidsplats under hela grundskolan.
3 Läs- och skrivsvårigheter
Läs- och skrivsvårigheter är i dag ett stort problem som många
människor lider av: Det finns mellan 300 000 och 500 000 människor i
vårt land som har sådana svårigheter. Många barn med läs- och
skrivsvårigheter har andra psykiska och emotionella störningar som
grundläggs i frustrationen över att inte kunna läsa och skriva. Insikten
om att läs- och skrivsvårigheter i en del fall beror på språkfunktionella
svagheter (dyslexi) får inte tas som intäkt till att ifrågasätta möjligheterna
till framgångsrik habilitering. Tvärtom finns det en mycket god såväl
teoretisk som klinisk grund för att habilitering fungerar. Det är emellertid
viktigt att hjälpen sätts in tidigt så att det går snabbare och lättare att
justera svårigheterna. Helst skall hjälpen sättas in redan på förskolenivå.
Sådana tidiga insatser förutsätter emellertid att förskole- och
specialpedagogerna har fått en gedigen utbildning om dyslexi, om
habiliteringsmetoder och om åtgärdsprogram. En undersökning utförd av
Ulla Föhler och Ulla-Britt Johnsen omfattande 102 skolelever visar
följande: Elever med läs- och skrivsvårigheter utgör en heterogen grupp,
med språkliga svårigheter av varierande grad och karaktär.
De identifierades och diagnostiserades när de var i genomsnitt 12 år, men
man borde kunnat hitta dem betydligt tidigare. Problemen gav sig till känna
betydligt tidigare och det är oacceptabelt att elever med läs- och
skrivsvårigheter utreds först långt upp i skolåldern med risk att utestängas
från den kunskap som vanligen inhämtas via det skrivna språket.
I Sverige finns flera dyslexicentrum. Dessa centrum skall ge specialhjälp åt
personer med dyslexi men deras resurser är otillräckliga för alla dem som
behöver hjälp. Vi anser därför att det bör upprättas fler sådana centrum så att
alla de barn som har läs- och skrivsvårigheter kan få hjälp med sina problem.
4 Stamning
Stamning är ett långt vanligare problem än vad många tror.
Uppskattningsvis talar mellan fyra och fem procent av befolkningen
stammande under någon period av livet. Andelen vuxna som stammar
anges under en procent av befolkningen. Det finns i dag ingen säker
hypotes eller teori om vad som orsakar stamning. Däremot finns flera
antaganden som exempelvis att stamning orsakas av en sannolik störning
i kommunikationssamordningen i hjärnan. Det kan finnas ett ärftlig
inslag med i bilden. Vi har idag ingen medicinsk eller annan behandling
som "botar" stamning. Det finns dock en stor samlad kunskap hos
logopederna om hur stamning kan förebyggas och om miljöns påverkan
på hur barnets yttre och inre utvecklas. Att förbättra barnets
kommunikativa miljö är en viktig del av målsättningen i den logopediska
behandlingen.
Det är viktigt att diagnosen ställs och behandlingen insätts tidigt. BVC-
personal, skolhälsovårdspersonal och lärare måste därför medvetandegöras
om detta och få utbildning om stamning och hur man kan hjälpa barnen med
detta problem. Det är viktigt att resurserna för att behandla stamning är
jämnare fördelade över landet.
Det finns en brist på logopeder vid barnavårdscentralerna.
Trots att det finns en organiserad hörselvård finns det ingen organiserad
talvård. Barn med stamning kan få vänta flera år innan de får remiss till
specialist. Mycket hinner hända i förskolan/skolan under den tiden med risk
för att stamningen blir befäst.
Vi anser att utbildningskapaciteten för logopeder måste ökas. En
kompetensutveckling behövs på BVC och hos husläkarna och lärarna om
stamningens orsaker och behandlingsmöjligheter. Socialstyrelsen och
Skolverket bör få i uppdrag att utarbeta ett rikstäckande program för hur
barn, ungdomar och vuxna som stammar tidigt skall kunna få hjälp med sina
problem.
5 Hyperaktiva barn
Det är viktigt att barn med hyperaktivitet (ADHD och/eller DAMP)
uppmärksammas tidigt för att undvika att barnen senare upp i åldrarna får
problem som i flera fall blir nästan oöverstigliga. Forskningen visar att
barn med denna diagnos som får en tidig hjälp på det sättet kan undvika
att problemen blir större när de blir vuxna. ADHD drabbar åtminstone ett
barn i varje svensk skolklass. Vart femte av dessa barn har mycket stora
problem. Prognosen till vuxen ålder är dålig i hälften av fallen om barnet
inte får behandling. Här finns en stor risk för psykisk sjukdom,
depression och asocialitet. Skolstyrelsen och Socialstyrelsen bör få i
uppdrag att se till att lärare, förskolepersonal och personal inom barn-
och skolhälsovården får en adekvat utbildning om denna diagnosgrupp.
Det är också viktigt att de behandlingsmetoder som finns fortlöpande
utvärderas och att ett handlingsprogram utvecklas för att på bästa sätt
kunna ge dessa barn hjälp.
6 Skolhälsovården
Skolhälsovård ska anordnas för alla elever i grundskolan,
gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan. Även
fristående skolor ska anordna skolhälsovård motsvarande den som ges
inom det offentliga skolväsendet. I skolhälsovården ska det finnas
skolsköterska och skolläkare som kan knyta till sig också skolpsykolog
och skolkurator. Skolhälsovården har en viktig roll när det gäller att
fånga upp och hjälpa barn och ungdomar med hälsoproblem och andra
behov av särskilt stöd. På grund av den knappa ekonomi skolan lever
med i dag har skolhälsovården nedrustats på många håll till men för
barns hälsa och välbefinnande. Nedrustningen medför också att
belastningen på barnpsykiatrin ökar då barn vars problem skulle ha
kunnat klaras av inom skolhälsovården tvingas söka sig dit istället. Detta
är ett samhällsekonomiskt resursslöseri.
Av en utredning om Elevskador & skolmiljöer genomförd av Lucie
Laflamme och Ewa Menckel framgår att en stor del av de skador som
drabbar barn och ungdomar i skolåldern inträffar just i skolan. Vårterminen
1997 var skadefrekvensen 19 per 1000 elever. Skadorna fördelar sig ungefär
lika mellan pojkar och flickor. Av skadorna har flertalet inträffat i
idrottslokal (39 procent), på skolgård (22 procent) eller i lektionssal (17
procent). En tredjedel har skett under rastaktivitet, något färre under bollspel
och friidrott. Bland skadorna återfinns avsiktliga skador (våld). Dessa har
oftare än förväntat skett där övervakningen är svårast, t.ex. i korridorer och
uppehållsrum. Skolan är elevernas arbetsmiljö och eleverna omfattas sedan
1991 av arbets- miljölagen.
Det är därför viktigt att skolhälsovårdens resurser dimensioneras så att
man också kan ta sig an det olycksfallsförebyggande arbetet. Där brister det i
dag.
En enmansutredare utreder nu skolhälsovården. Det är bra, men det
innebär inte att man inte redan nu måste göra nödvändiga förstärkningar för
att skolhälsovården skall kunna motsvara barnens och ungdomarnas
rättmätiga behov.
Enligt Fakta Stockholms läns landsting blir kön för barn med autism och
liknande tillstånd allt längre. Det händer också att man missar diagnosen och
att barn med autism i stället placeras i familjehem och får psykoterapi.
Sådana misstag är oacceptabla. Det krävs en utbildning av socialtjänstens,
förskolans och barnhälsovårdens personal om att autism kan ligga bakom
avvikande beteenden.
7 Tobak och barn
Världshälsoorganisationen (WHO) ser tobaksbruket som ett av världens
största hälsoproblem som drar med sig mycket stora kostnader. Enligt
Världsbanken kostar tobaksbruket årligen 200 miljarder dollar (1993)
varav hälften av kostnaderna drabbar utvecklingsländerna. Tobaksbruket
betraktas som ett av de tre största hoten mot en hållbar utveckling i
världen.
Världsbanken drar slutsatsen att en av de mest lönsamma insatserna inom
hälso- och sjukvården är tobaksprevention. Tobaksbruk påverkar ungdomar
på många sätt. På grund av exponering för tobaksbruk redan i moderlivet kan
barn påverkas redan innan de föds. De har lägre vikt och risken för vissa
missbildningar är ökad.
Exponering för tobaksrök har också visats öka risken för tidig
spädbarnsdöd och för utveckling av astma och infektioner bl a i mellanörat
med hörselskada som följd.
Det preventiva arbetet måste därför intensifieras och målsättningen måste
vara att alla barn skall kunna få en rökfri uppväxt.
8 Självmord bland barn och ungdomar
I en undersökning omfattande nära 400 elever, hälften pojkar och hälften
flickor, visade det sig att drygt en tredjedel hade haft självmordstankar.
Sex procent hade gjort självmordsförsök. Intervjuerna visade att eleverna
sällan talat med sina föräldrar om problemen. I första hand var det
kamrater eller andra vuxna man vänt sig till. Som en röd tråd genom
svaren gick att ungdomarna önskar att vuxenvärlden skall bry sig, prata
med dem, ha tid för dem.
Bristande kontinuitet i den psykiatriska vården kan vara en självmordsrisk
för unga. En undersökning av den psykiatriska slutenvården för 34 unga
människor som senare tagit sitt liv visar att medan kontinuiteten inom den
barn- och ungdomspsykiatriska vården är god så brister den inom
vuxenpsykiatrin och att detta haft betydelse för att ungdomarna tagit sina liv.
Hälften av dem tog sina liv i anslutning till sin vård inom vuxenpsykiatrin,
antingen på vårdavdelningen, vid förflyttning mellan vårdavdelningar eller
inom ett dygn efter utskrivningen. Dessa brister måste uppmärksammas och
åtgärdas.
9 Invandrarbarn
Osynlig, traumatisk stress kan leda till ohälsa hos barn som är svår att
upptäcka på ett tidigt stadium. Det gäller inte minst flyktingbarn som,
innan de kom till Sverige, upplevt krig och oro. Följande orsaker kan
ligga bakom barnens ohälsoproblem: De kan själva ha utsatts för våld
eller bevittnat våld mot egna familjemedlemmar eller främlingar. De kan
också ha förlorat en förälder genom död, försvinnande eller känslomässig
otillgänglighet (t.ex. deprimerad mamma som avskärmar sig från
omvärlden). Många av dessa barn får inte den hjälp de skulle behöva vid
ankomsten till Sverige. Att ge barn med flyktingbakgrund ett värdigt och
humant mottagande är en skyldighet och ett stort ansvar för vårt land.
Därför bör man utveckla program för generella och specifika
hälsobefrämjande åtgärder där primärvård, psykiatri och kommun
samverkar i mottagandet av nyanlända barn. Sjukvården skall genom
barnpsykologiska, medicinska och barnpsykiatriska bedömningar
medverka till att barnens situation blir grundligt belyst såväl under
asyltiden som efter temporärt och permanent uppehållstillstånd. På några
håll i landet har sådana program utarbetats, t.ex. i Värmland och i Umeå.
Dessa erfarenheter måste tillvaratas och spridas till andra delar av landet.
10 Barnpsykiatri
Barnpsykiatrikommitténs betänkande "Det gäller livet" (SOU 1998:31)
tar upp de brister som finns inom området. Bland annat pekar man på att
endast 20 procent av de pengar samhället lägger ned på stöd till barn med
psykiska problem går till förebyggande insatser.
Det förebyggande arbetet måste förstärkas för barnens skull. Invandrar-
barnens situation är också allvarlig eftersom den gruppen har en något högre
förekomst av psykiska och sociala problem. Barn- och ungdomspsykiatrin
har i dag ökande köer som enligt verksamhetens egna uttalanden beror på
nedrustningen av bl a skolhälsovården. Det förebyggande arbetet har alltså
en stor betydelse för barn och ungdomars psykiska hälsa.
I budgetpropositionen talas om att barn och ungdomars psykiska hälsa har
försämrats och att kommuner och landsting har vidtagit en rad åtgärder i
syfte att förbättra stödet till barn och ungdomar med psykiska problem.
Folkpartiet anser att detta inte räcker. Krafttag måste till för att förebygga
problemen och för att förbättra för de barn som redan har psykiska problem.
Vi anser att regeringen snarast bör förelägga riksdagen en proposition med
anledning av Barnpsykiatriska kommitténs betänkande.
11 Barn och våldsskildringar
Många barn tar del av skildringar av våld både i de reguljära TV-
sändningarna och i form av video, datorspel m.m. Ofta är det väldigt
obehagliga skildringar, i synnerhet för de barn som ser på detta utan
närhet till någon vuxen person. För vissa barn kan detta också vara
skadligt. Det finns risk för sömnstörningar, oro, ångest o d. Det är
angeläget att dessa problem uppmärksammas och att föräldrar,
förskolepersonal, skolpersonal
m fl tar sig tid att tala med barnen om dessa upplevelser.
12 Behovet av barnhälsovetenskap
Inom forskning och utbildning skulle man behöva satsa på ett nytt
område "Barnhälsovetenskap". Här skulle man kombinera internationella
hälsostrategier och folkhälsovetenskapens arbetssätt med barnens
särskilda behov av skydd. Det handlar om en utbildning som är
uppbyggd på inslag från samhälls- och beteendevetenskaper som
sociologi, psykologi, pedagogik, ekonomi, från humanistiska vetenskaper
som historia och filosofi, från naturvetenskaper som statistik, matematik
och teknik och naturligtvis medicinska vetenskaper och allt med
inriktning på barn och barns behov.
13 Smärtbehandling av barn
Smärta är ett vanligt förekommande symtom hos barn, t ex i samband
med cancer. Det finns behandlingsprinciper men många förbättringar
behövs, bl a genom ökad utbildning, regelbundet användande av
smärtanalys och smärtintensitetsmätning samt regelbundna kontakter
med smärtbehandlingsteam. Införande av smärtdagbok är ett medel.
Ökad information till barn och föräldrar om smärta och smärtbehandling
är något som också behövs.
14 En samlad översyn av alla beslut som påverkar
barnens situation
Barnens situation påverkas av flera olika sinsemellan av varandra
oberoende beslut i riksdag, kommuner och landsting. Det är önskvärt
med en utredning som genomför en översyn av hur barnen påverkas av
alla sammantagna transaktioner, parallella system, olika bestämmelser m
m som berör barnfamiljerna mellan kommunen, staten, landstinget o s v.
Detta för att finna en helhetssyn, minska marginaleffekter och ta bort
onödiga kilar i systemet samt säkerligen spara pengar och göra systemet
bättre och smidigare för barnfamiljerna.
15 Hemställan
15 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att genomföra FN:s barnkonvention i Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att skärpa barnomsorgslagen,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att upprätta fler dyslexicentrum, 1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att berörda personalgrupper får en adekvat
utbildning om dyslexi,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av fler logopeder och kompetens-
utveckling av berörda personalgrupper när det gäller stamning, 1
6. att riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen och Skol-
verket i uppdrag att tillse att berörd personal får adekvat utbildning
om ADHD, 1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förstärkt skolhälsovård, 1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det preventiva arbetet mot tobak,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om barn och självmord,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om barnpsykiatri,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av barnhälsovetenskap,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om smärtbehandling av barn,
13. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning av hur
olika samhällsbeslut sammantaget påverkar barns situation.