Den dokumentation om hur läkemedel bör doseras som finns bygger
huvudsakligen på s k kliniska prövningar av läkemedlen. Kunskapen om
vilka läkemedel som bör doseras olika till män och kvinnor är fortfarande
ofullständig. I USA finns lagstiftning om att ha könsspecifik
representation vid kliniska undersökningar. För att godkänna läkemedlet
skall materialet också analyseras könsspecifikt. I Sverige finns inte detta
lagstiftningskrav.
I USA ses det som en rättighet för kvinnor att delta även i tidiga kliniska
prövningar. I Sverige ingår däremot inte alltid kvinnor i populationen vid
tidiga kliniska prövningar. Detta förklaras med flera skäl, t ex graviditet. Av
alla de läkemedel som testas i fas 1 är det endast ett fåtal som slutligen
godkänns och registreras som läkemedel. Det borde dock vara möjligt att
kartlägga proportionerna män/kvinnor och redovisa den könsspecifika analys
av läkemedlen som gjorts. Därigenom kunde vissa läkemedel direkt märkas
könsspecifikt.
Könsbetingade skillnader i effekt och biverkningar
Läkemedelsverket anser att det i dag finns bra dokumentation om
skillnader mellan män och kvinnor om läkemedlets omsättning i
människokroppen (farmakokinetik). Flera studier har funnit att kvinnor
får fler läkemedelsbiverkningar än män. Delvis kan förklaringen vara att
konsumtionen av läkemedlen är högre, doserna kan relativt sett vara för
höga eller också kan det vara så att kvinnor rapporterar biverkningar i
högre grad än män. När det gäller läkemedel för vissa sjukdomar,
exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar, med klar dominans av män ingår
huvudsakligen män i studiepopulationen. När det gäller reumatiska
sjukdomar, vilka drabbar främst kvinnor, är förhållandet det motsatta.
Läkemedel bör före marknadsgodkännande normalt studeras på patienter
som representerar hela den population som avses bli behandlad med
läkemedlet. Kunskap om skillnader och erkännande av dessa kan leda till
säkrare och mer effektiv användning av läkemedel. I vissa fall kan också
kvalitativa skillnader påvisas.
I en artikel i Läkartidningen skriver Ellen Vinge, docent i klinisk
farmakologi, farmakologiska kliniken, Universitetssjukhuset i Lund: Att
läkemedel kan påverka män och kvinnor på olika sätt gör att resultatet av
samma behandling kan utfalla olika hos de två könen. Sannolikt kan
skillnader i effekt av ett visst läkemedel förklaras av skillnader i uppnådda
koncentrationer av läkemedlet i kroppen, men ofta saknas belägg för ett
direkt samband mellan koncentration och effekt för den aktuella substansen.
In vitro-studier visar att det kan finnas hormonellt betingade farmako-
dynamiska skillnader, men området är föga studerat. Det finns därför goda
skäl för att vid utvecklingen av nya läkemedel systematiskt analysera
eventuella könsbetingade skillnader i effekt och biverkningar.
Läkemedelsmisslyckanden
Försäljningen av receptbelagda läkemedel har ökat kraftigt de senaste
åren. I Sverige är 92 % av alla läkemedel som säljs receptbelagda.
Apoteket ger ut häften med rekommendationer för egenvård.
Egenvårdsfoldrar finns framtagna av läkemedelskommittéer. I dessa
saknas hänvisning till skillnader mellan kvinnor och män. Det är viktigt
att läkemedlen redovisas könsspecifikt. Överhuvudtaget måste all
läkemedelsinformation förbättras. I Läkemedel för alla - ett
delbetänkande till utredningen Läkemedel i vård och handel - slås fast att
dagens läkemedelsinformation inte fungerar tillräckligt bra och att många
sjukdomsfall beror på felaktig förskrivning. En amerikansk
sammanställning från 1995 (Källa: Nyttan av svensk apoteksfarmaci)
visar att läkemedelsmisslyckanden är orsaken till:
- 8-10 procent av alla intagningar på sjukhus
- 25 procent av alla intagningar av patienter över 65 år
- 10-15 procent av de fall som intensivvårdas
Ett område där kvinnorna också hamnat i skymundan är psykiatrin. Den
litteratursökning som gjordes till betänkandet om jämställd vård, visade
att det saknas studier med inriktning på kön inom psykiatrin. Kvinnor är i
högre utsträckning än män representerade inom den specialiserade
psykiatrin. Det kan finnas anledning att tro att oro och ångest kan vara
upphov till läkemedelsförskrivningar i stället för andra
behandlingsmetoder. Också här bör jämställdhetskravet tillgodoses på ett
bättre sätt.
Socialutskottet behandlade senast våren 1999 motionsyrkanden om bl a
könsspecifika skillnader vid läkemedelsbehandling och forskning kring
kvinnor och läkemedelsbehandling (1998/99: SoU10). Utskottet ansåg att det
är angeläget att kvinnors särskilda hälsoproblem uppmärksammas. Ett
policyuttalande från Medicinska forskningsrådet talar om vikten av att etik-
kommittéerna uppmärksammar projektansökningarnas val av studie-
population vid den etiska bedömningen av humanforskningsprojektet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om könsspecifik märkning av läkemedel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att analysera eventuella könsbetingade skillnader
i effekt och biverkningar.