Den psykiatriska vården har under åren, i likhet med sjukvården i övrigt,
genomgått en enorm utveckling, en utveckling som satt människan i
centrum. Från att ha haft åderlåtning, kallbad, slänggunga och lobotomi
som behandlingsmetoder är det numer psykofarmaka och samtalsterapi
som är behandlingsmetoderna. Boendeformerna har också förändrats,
från institution till gruppbostäder och enskilt boende med stöd och
service. Utgångspunkten för detta reformarbete har varit att så långt som
möjligt ge förutsättning för att varje människa skall kunna leva ett
självständigt liv.
I ett reformarbete kan tiden för genomförandet i vissa enskilda fall bli för
kort och det som i stort är positivt i reformerna för den enskilde kan bli till
något negativt. Ofta beror detta på att inte tillräckliga resurser ställs till
förfogande.
De behandlingsformer som använts har för en del skapat en situation som
medfört en livslång störning i deras möjlighet till ett självständigt liv. Det
kan då gälla människor som under 1940- och 1950-talen lobotomerades.
Under den perioden lobotomerades bara vid Sidsjöns sjukhus närmare 500
personer.
Vi tar i denna motion inte ställning till motiv och orsak till ingreppen, utan
konstaterar bara att det gjordes utifrån dåtidens medicinska kunskaper.
Lobotomin är i dag i stort sett utmönstrad ur psykiatrin. Utifrån dagens
kunskap kan vi beteckna den som mer vanemässigt än medicinskt motiverad
när vi ser hur många människor som utsattes för den här typen av ingrepp.
I Norge har man haft en liknande utveckling inom psykiatrin som i
Sverige. Där har man dragit slutsatser av sin användning av denna
behandlingsmetod och tagit beslut om att gottgöra dem som allvarligt
drabbats av ingreppen.
Vänsterpartiet anser att vi även i Sverige bör göra en utredning för att
kartlägga bakgrunden till effekterna av lobotomi som behandlingsmetod
inom psykiatrin under 1940- och 1950-talen. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en kartläggning av lobotomeringsverksamheten
under 1940- och 1950-talen.