I år, precis som förra året, tar bilstödspengarna slut långt innan året är slut. Detta medför stora problem för den som blivit beviljad bilstöd men inte kan få det utbetalat. Det innebär också stora kostnader för samhället i form av kostnader för färdtjänst.
Regeringen föreslår att anslagsnivån ska höjas för år 2000 och beräknar en höjning för år 2001 men sedan ska anslaget minska kraftigt igen. RRV föreslår att anslaget ska kunna fluktuera med 10 % jämfört med föregående år. Vi menar att anslaget ska höjas till år 2000 precis som regeringen föreslår och att anslaget därefter kan fluktuera med 10 % per år.
1 Bidragsnivån
Nivån för bilstödet har legat still sedan 1991 och det har resulterat i att den ursprungliga tanken med bilstödet har urholkats. RRV drar i sin rapport slutsatsen att anskaffningsbidraget ska återställas till 1991 års värde.
2 Personkretsen
RRV:s rapport visar på ett olikmässigt förhållande mellan de olika personkretsarna. Bilstödsreform 1988 syftade till att bilen inte enbart skulle ses som ett medel till försörjning utan även som ett hjälpmedel vid förflyttning. Om detta syfte ska uppfyllas menar vi att den koppling som finns till arbete för personkrets 1-2 ska tas bort. För grupp 3-4 finns en koppling till åldern 50 år samt att personerna själva ska kunna köra sin bil. Vi föreslår att grupperna 1-4 ska slås samman till en grupp vilket innebär att knytningen till arbetsmarknaden, körkortskravet och åldersgränsen 50 år för grupp tre slopas samt att körkortskravet för grupp 4 slopas. Vår bedömning är att en sådan reform skulle innebära en samhällsekonomisk vinst då behovet av färdtjänst skulle minskas.
3 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett långsiktigt bilstöd.
Stockholm den 28 september 1999
Lena Sandlin (s)
Ingemar Josefsson (s)