Motion till riksdagen
1999/2000:So244
av Persson, Siw (fp)

Insatser för barnens bästa


Sverige har internationellt sett en mycket väl uppbyggd organisation för
stöd, omsorg och service till barn och deras familjer. Trots detta finns en
alltför hög procentuell andel barn och ungdomar med psykiska problem,
vilka inte i tid nås av våra samhällsresurser för vård, stöd och hjälp.
Barnpsykiatrikommitténs utredning visade att även med mycket snäva
definitioner uppvisar minst 5-10 procent av alla barn och ungdomar
psykiska problem.
Psykisk ohälsa måste förebyggas genom att skapa goda uppväxtvillkor för
alla barn och ungdomar samt ge särskilt stöd till dem som befinner sig i
riskzonen för att utveckla psykisk ohälsa. Barn och ungdomar med psykiska
problem ska kunna identifieras och mötas tidigt för att de ska kunna få stöd
och hjälp innan grav psykisk ohälsa har utvecklats.
Situationen för barn och ungdomar med psykiska problem bör ses ur ett
folkhälsoperspektiv där de förebyggande insatserna ges en hög prioritet.
Basverksamheter som barnhälsovård, förskola och skola ska ha beredskap att
möta och hantera barns och ungdomars psykiska problem. Generella insatser
som når alla barn och ungdomar är ur ett folkhälsoperspektiv mer effektiva
än riktade insatser till små specifika grupper. De generella insatserna är mer
kostnadseffektiva genom att de är mer lönsamma för samhället, når flera och
är icke-stigmatiserande.
Insatser till barn och ungdomar ska också styras av Barnkonventionen,
som särskilt poängterar "barnets bästa"-perspektivet. Riksdagen beslöt under
våren 1999 att anta en strategi för att förverkliga intentionerna i
Barnkonventionen. Den ska vara ett aktivt instrument och genomsyra allt
beslutsfattande som rör barn. Barnkonsekvensanalyser ska göras vid alla
beslut som berör barn.
Barnkommittén, SOU 1997:116, beskrev i sitt yttrande att barnets bästa är
grundpelaren i Barnkonventionen. Kommittén betonade att för att bedöma
vad som är barnets bästa behövs en väl grundad kunskap om barn och att
barnet självt får komma till tals. Kommittén anför på sid. 164: "Otillräcklig
kunskap i detta avseende utgör förmodligen den största risken för att problem
uppstår vad gäller tolkningen och den praktiska tillämpningen av de olika
lagar där principen om barnets bästa finns intagen." Psykologisk kunskap om
barns behov och utveckling och om barns sätt att uttrycka sig och tänka är en
nödvändig resurs för att hålla barnperspektivet och barnets bästa i centrum.
Barnkommittén pekade på områden inom den svenska lagstiftningen som
skulle kunna förbättras utifrån Barnkonventionsperspektivet. Ett sådant
område var den nuvarande lagen om förskola och skola, särskilt rättigheten
för alla barn att få tillgång till förskola och skolbarnomsorg. Enligt
nuvarande lagbestämmelser finns det inte en sådan rättighet för alla barn, det
finns endast möjlighet för enskilda kommuner att erbjuda detta. Det finns
också en möjlighet att få tillgång till förskola och skolbarnomsorg, om inte
föräldrarna arbetar eller studerar, om barnet självt identifieras som "barn i
behov av särskilt stöd".
Utifrån ovanstående, om vikten av generella och förebyggande insatser
och om barnkonventionens betydelse, bör alla barn ha en egen rättighet till
förskola och skolbarnomsorg. Barnen ska inte definieras utifrån föräldrarnas
situation; förvärvsarbetande, studerande, föräldralediga, arbetslösa eller
asylsökande. Alla barn ska ha rätt till det stöd och den stimulans som
förskolan kan ge; socialt, emotionellt och pedagogiskt. Och få möjlighet att
utveckla språket, leken och få utveckla en relation med både vuxna och barn.
Rätten till förskola och skolbarnomsorg för alla barn bör därför omgående
skrivas in i skollagen.
Socialtjänsten har det övergripande ansvaret för insatser när barn far illa,
visar tecken på ogynnsam utveckling eller befinner sig i särskilt utsatta
situationer. Det är oerhört viktigt att kunskapen om barn och ungdomar ökar
inom socialtjänsten. Genom socialtjänstens försorg kan många riktade
insatser göras för att förebygga psykisk ohälsa bland barn och ungdomar. Det
kan röra sig om barn till missbrukande föräldrar, barn till psykiskt
sjuka/funktionshindrade föräldrar och barn i familjevåld.
Under senare tid har antalet remisser i barnpsykiatrin från socialtjänsten
ökat utan att barnen själva är i behov av psykiatrisk vård, vilket pekar på att
barnkunskapen inom socialtjänsten behöver förstärkas.
Barnets situation i katastrofhändelser bör lyftas fram, kunskapen om hur en
traumatisk händelse påverkar barnen bör förstärkas och samverkan mellan
samhällssektorer behöver ses över utifrån ett katastrofperspektiv.
Barnets bästa bör också lyftas fram inom andra samhällssektorer, t.ex.
domstolsväsendet, kriminalvården, Invandrarverkets område (asylsökande
och gömda barn), och även inom biståndspolitikens område.
Barn- och ungdomsfrågor är aktuella inom många ormråden i samhället,
och det behövs en samordning av barnpolitiken med effektiva styrmedel,
opinionsbildning, utbildning och uppföljning av de olika insatserna. Det är
också viktigt med en nära kontakt mellan de olika ansvarsområdena, med
kunskapsutbyte och samordnade insatser. Barnens situation måste ses ur ett
helhetsperspektiv och därför måste samordningsfunktionen för barnfrågor
inom de olika departementen förstärkas. Frågan om att inrätta ett särskilt
departement med ansvar för barn- och ungdomsfrågor bör utredas närmare.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om insatser för barnens bästa.

Stockholm den 28 september 1999
Siw Persson (fp)