Andelen kvinnor med smärtor från rörelseapparaten utgör en betydande
del av de långtidssjukskrivna i Sverige. Rehabiliteringsinsatserna och
vårdkonsumtionen i samband med dessa tillstånd är både stora och
långvariga. Utvärdering av dessa behandlings- och rehabiliteringsinsatser
visar att ohälsotillståndet är svårbehandlat. En alltför stor andel av dessa
patienter är missnöjda med den hjälp och behandling de erhållit. Ofta har
de också kvar sin smärta.
Patientgruppen kan påstås ha låg status inom den medicinska vården. För
inte alltför länge sedan kunde man i journalhandlingar se det nedvärderande
uttrycket SVBK, vilket betyder sveda, värk och brännkäring. Idag visar en
enkel undersökning inom Västerbottens läns landsting att en hög andel (70-
80 procent) av vårdpersonal inom primärvården, reagerar med osäkerhet och
negativa känslor inför patienter med oklara smärtor.
De diagnoser som dessa patienter erhåller varierar mellan fysiska symtom-
diagnoser, t.ex. myalgi, och psykiatriska diagnoser såsom somatoformt
smärtsyndrom, depression eller panikångest. Diagnoserna avspeglar tydligt
den uppdelning i psykiskt eller kroppsligt tänkande som präglar vården kring
fenomenet smärta.
Behandlingsinsatser varierar men avspeglar en uppdelning mellan psyke
och soma. De vanligaste rehabiliteringsinstanserna är primärvård, reha-
biliteringskliniker och privata sjukgymnastikföretag. Samt i en del fall
psykiatrins öppenvård.
Två vanliga, svårbehandlade smärtsamma sjukdomar som främst drabbar
kvinnor är kronisk ledgångsreumatism eller reumatoid artrit samt fibro-
myalgi. För dessa sjukdomar har psykosomatiska samband påvisats, viket
betyder att psykiska faktorer kan påverka sjukdomsförloppen. Sambanden
har stöd i experimentella/teoretiska förklaringsmodeller. För reumatoid artrit
har i en vetenskaplig avhandling visats att psykoanalytiskt orienterad
insiktsterapi gynnsamt kan påverka sjukdomsförloppet; i flera fall har
sjukdomsaktiviteten nästan upphört även efter många års uppföljning.
Ett flertal studier av patienter med fibromyalgi har visats att psykofarmaka,
främst antidepressiva medel, kan minska de kroppsliga besvären. Även här
finns psykosomatiska förklaringsmodeller. Studierna indikerar att psyko-
logisk behandling och psykoterapi utgör ett viktigt tillskott till
behandlingsarsenalen även vid kroppsliga sjukdomstillstånd.
Forskningen har på senaste tiden ändrat fokus, från tidigare helt
dominerande belastningsinriktning till hjärnans sätt att hantera hot och
påfrestningar. I flera svenska forskningsprojekt har man konstaterat att
muskelspänningar och ryggbesvär inte beror på överansträngda muskler utan
på stress i hjärnan. (Docent Bengt Arnetz, Karolinska institutet, professor
Håkan Johansson Belastningsskadecentrum, Arbetslivsinstitutet i Umeå).
Den nya forskningen revolutionerar vår syn på rehabilitering av patienter
med smärttillstånd.
Bristen på samordning och samsyn på smärttillstånd i vår nuvarande
rehabilitering lämnar utrymme för stora variationer i hantering, bemötande
och behandling, till nackdel för patienterna.
Detta är en av vår tids stora könsrelaterade folkhälsoproblem. Kunskap
finns inom området, men hittills har ingen tagit det övergripande ansvaret,
något som kräver ett tvärvetenskapligt samarbete över klinikgränser och
institutionsgränser. Samordning av forskningsresultat och tvärvetenskaplig
metodutveckling skulle höja kvaliteten i vården för denna stora patientgrupp.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tvärvetenskapligt samarbete angående kvinnor
och smärta.