med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken
I Sverige finns 180 000 människor som lider av någon form av demens.
Tillsammans med anhöriga/närstående berörs inemot 1 miljon
människor.
Demens är den "glömda folksjukdomen" och den mest komplicerade
sjukdomen vi har med aspekter på sjukdomsorsak, medicinsk behandling,
demenshandikappets betydelse för den enskilde, behov av vård och dess
utformning i slutfasen av sjukdomen. Demenshandikappade är den mest
utsatta gruppen i samhället eftersom de inte själva kan föra sin talan utan är
helt beroende av sina anhöriga. Ingen som inte själv varit anhörig kan till
fullo förstå den sorg och smärta det är att leva med en demenssjuk. Att se en
nära och kär "dö en bit i taget". Undersökningar visar att 1/3 av anhöriga till
demenssjuka lider av en behandlingskrävande depression till följd av den
psykiska press det är att leva med en demenssjuk.
Fortfarande är okunskapen om demenssjukdomarna stor i samhället men
också inom vård och omsorg. De strategiska frågorna som borde ha belysts i
HSU 2000 förbigås. Detta är anmärkningsvärt med tanke på att antalet
demenssjuka kraftigt ökat de senaste årtiondena och kommer att fortsätta öka
eftersom antalet äldre ökar. Detta belyser en brist på kunskap, framför allt
om komplexiteten och de många aspekter en demenssjukdom innebär.
Demensvården kostar samhället 35 miljarder kronor per år, vilket är hälften
av samhällets kostnad för hela äldrevården.
Demensförbundet får dagligen samtal om hur demenssjuka drogas ner, inte
får gå på toaletten utan tvingas kissa i blöja, inte får komma ut, inte får
stimulans, flyttas runt mellan olika vårdinrättningar och hur anhöriga som
klagar klassas som besvärliga. Till skillnad från andra "friska handikappade"
kan demenssjuka inte tala om när de utsätts för övergrepp eller dåligt
bemötande! Dessutom är demenshandikappade en resurssvag grupp, då
många av dem på grund av sitt handikapp inte kan bo kvar hemma hos sina
familjer utan tvingas till dubbla bosättningar och höga vårdkostnader.
Demensförbundet har drygt 100 lokala föreningar med inemot 10 000
medlemmar. Regeringens förordning om nya fördelningsprinciper, när det
gäller statsbidragen till handikapporganisationer, innebär att t.ex. Demens-
förbundet missgynnas. Trots övergångsbestämmelser och en höjning av stats-
bidraget med 28 miljoner under två år, innebär förändringen att Demens-
förbundets förutsättningar påverkas negativt och möjligheterna att utveckla
verksamheten förhindras.
Riktlinjerna för fördelningen av bidragen måste bli enklare och kunna
förstås av organisationerna. Bidragen, som egentligen skall kunna göra det
möjligt för organisationen att finansiera ett fungerande kansli, måste utgå
från administrationskostnaderna. Projektbidrag, som kan sökas från olika
fonder, får inte användas till administrativa kostnader utan endast för de
sökta projekten!
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bidrag till handikapporganisationen.