Enligt begravningslagen är läkare skyldig att anmäla alla dödsfall till
polisen, om det kan finnas skäl för en rättsmedicinsk undersökning
(rättsmedicinsk obduktion eller rättsmedicinsk likbesiktning) enligt
obduktionslagen. Detta gäller enligt socialstyrelsens föreskrifter alla
dödsfall som kan ha orsakats av yttre våld eller förgiftning, d.v.s.
misstänkta brott, olycksfall, självmord, missbrukardödsfall och helt
oväntade dödsfall. I obduktionslagen finns angivet att polisen i dessa fall
får besluta om rättsmedicinsk undersökning men inte att detta skall ske. I
cirka 20 procent av dödsfallen genom yttre våld eller förgiftning beslutar
polisen att någon rättsmedicinsk undersökning inte skall göras. Fallet
återgår då till den läkare som har utfärdat dödsbeviset och som då är
skyldig att avsluta fallet genom att utfärda ett dödsorsaksintyg. Den enda
medicinska bedömningen av dessa fall görs således av den läkare som
konstaterat dödsfallet och som saknar kompetens att bedöma om olika
skador kan ha orsakats av en brottslig gärning. Detta innebär en risk för
att våldsbrott undgår upptäckt och är en fara för rättssäkerheten. Det har
konstaterats att ca tio procent av fallen av mord, dråp och
dödsmisshandel i landet upptäcks först i samband med en rättsmedicinsk
obduktion. I stället borde alla dödsfall som har polisanmälts på korrekta
grunder avslutas med en rättsmedicinsk undersökning.
Det föreligger i dag stora svårigheter för anhöriga att få information om
dödsorsaken vilket leder till onödigt psykiskt lidande. Anhöriga får ingen
kopia av dödsorsaksintyget. Tidigare lämnade pastorsämbetet uppgift till
anhöriga om dödsorsaken genom utdrag ur död- och begravningsbok.
Statistiska centralbyrån har inte tillstånd att lämna ut sådana uppgifter. Enda
möjligheten att få uppgift om dödsorsaken är att spåra den läkare som
utfärdat dödsorsaksintyget. Anhöriga måste ta reda på vid vilken vårdin-
rättning läkaren arbetade och hoppas att en kopia av dödsorsaksintyget spa-
rats i journalen. En del anhöriga får visserligen direktinformation om döds-
orsaken av läkaren, men det sker ingen systematisk information till anhöriga
om dödsorsak och obduktionsresultat, och frågan är inte rättsligt reglerad.
Anhöriga borde alltid tillfrågas om de är intresserade att ta del av
dödsorsaksintyget.
Den enda användningen av dödsorsaksintygen är att upprätta statistik över
dödsorsaker i Sverige. Därigenom har läkarkårens intresse för att fastställa
dödsorsaken kraftigt minskat. De angivna diagnoserna är många gånger
dåligt underbyggda. Obduktionsfrekvensen i landet har under den senaste 20-
årsperioden sjunkit från 40 till under 20 procent vilket också haft negativa
effekter på diagnostiken. Dödsorsaksintyget skall skickas in till Statistiska
centralbyrån inom tre veckor. Året efter det att dödsfall ägt rum saknas ca
3 000 dödsorsaksintyg. Efter påminnelse inkommer ett antal intyg som
upprättats mer än ett år efter dödsfallet, men vid ca 300 dödsfall årligen
skrivs över huvud taget inget dödsorsaksintyg. Den bristfälliga kvaliteten på
dödsorsaksdiagnostiken är negativ för kvalitetskontrollen inom sjukvården
och möjligheterna till förebyggande hälsovårdsinsatser.
I begravningslagen regleras bl.a. frågor om dödsbevis och dödsorsaks-
intyg, således frågor om hur blanketter skall fyllas i och skickas. Det finns i
vårt land ingen lagreglering av det angelägna i att dödsorsaken fastställs, att
brott kan upptäckas eller uteslutas vid dödsfall, eller att anhöriga informeras
om dödsorsak och obduktionsresultat. För att kunna upptäcka och utesluta
brott är det angeläget att alla dödsfall genom yttre våld och förgiftning som
har polisanmälts blir föremål för en undersökning av rättsläkare, antingen i
form av en rättsmedicinsk likbesiktning eller en rättsmedicinsk obduktion.
Dessa frågor bör bli lagreglerade, t. ex. som ett tillägg till obduktionslagen
eller i form av en särskild "lag om dödsfallsutredning". I Danmark finns en
"Ligsynslov" och i Finland finns en "Lag om dödsorsaksutredning", där
dessa frågor behandlas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att införa en särskild lag om dödsfallsutredning.