Sammanfattning
Telemedicin är ett samlingsbegrepp för all typ av överföring av medicinsk information via telemedia, där det är minst två personer som på distans utbyter information med hjälp av ljud och bilder. Den omfattar allt från videokonferenser och utbildning för vårdpersonal till läkarkonsultationer, avancerad hemsjukvård och distanskirurgi.
Telemedicin ger helt nya utvecklingsmöjligheter för hälso- och sjukvården. Den är ett kommunikationsverktyg som kan påverka sjukvårdens struktur och arbetssätt i en positiv riktning - till fromma för patienter och personal. Rätt nyttjad kan tekniken ge förutsättningar för en decentraliserad sjukvård där varken kommun-, landstings- eller nationsgränser utgör ett hinder för en högkvalitativ, trygg och säker vård.
Centerpartiet vill satsa på ett nationellt hälsonät som, enkelt uttryckt, knyter samman alla vårdcentraler, äldreboenden, stora och små sjukhus samt privatkliniker och gör det möjligt för alla som jobbar inom hälso- och sjukvården att kommunicera med varandra för konsultation och utbildning. Ett nationellt hälsonät förbättrar möjligheten till vård i hemmen samtidigt som den internationella arenan blir en kontinuerlig kontaktyta för professionen.
Telemedicinen gör det möjligt att skicka röntgenplåtar eller bilder för konsultation till närmaste sjukhus eller till en specialist i en annan del av världen. Den gör det möjligt att på distans låta en läkare lyssna på hjärtat för att avgöra om det finns ett behov att flytta patienten till sjukhuset. Den ger patienten möjlighet att kommunicera med läkare från hemmet via TV- överföring, patienten kan då med trygghet vistas i hemmet efter en svår operation. Telemedicinen utvecklar ambulans- och helikoptersjukvården. Telemedicinen gör det möjligt att få tillgång till specialistvård i hela landet samtidigt som specialister inte behöver vara rädda för att förlora sin kompetens om de arbetar långt ifrån det stora sjukhuset. Kunskap och utvecklingsmöjligheter finns genom att kunskapsöverföring är möjlig över "nätet". Alla dessa möjligheter vill vi stödja och utveckla!
Ett nationellt hälsonät är inte främst "kablar i marken" utan ett projekt för att förbättra möjligheterna till vård på lika villkor i hela landet. Ett nationellt hälsonät ger möjligheter att skapa en decentraliserad vårdstruktur samtidigt som hälso- och sjukvårdens resurser används på ett effektivt sätt. Staten bör satsa på ett nationellt hälsonät för att samordna, utveckla, påskynda och vara ett stöd för de regionala projekten och den nationella samverkan som redan sker. Detta bör ges regeringen till känna.
Visionen om en gränslös sjukvård kan bli verklighet om IT-användningen nyttjas på rätt sätt och om systemen blir likartade vid alla sjukhus och i alla regioner i landet. Därför behövs ett gemensamt nationellt nät - och det är bråttom eftersom utvecklingen går mycket snabbt.
Ett nationellt hälsonät - en del i den digitala allemansrätten
Centerpartiet har i flera sammanhang utvecklat kraven om en "digital allemansrätt". En digital allemansrätt handlar om allas lika möjligheter att utnyttja informationsteknikens verktyg. Informationstekniken ska sättas i människans tjänst och bidra till att underlätta människors liv i vardagen och till en högre livskvalitet. Det förutsätter utveckling av såväl tjänster som teknik.
Centerpartiet vill utveckla ett nationellt hälsonät - ett gemensamt och sammanhållet projekt för att påskynda den telemedicinska utvecklingen och användningen. Främst handlar det om ett nationellt åtagande för att samordna och ge ett aktivt stöd till de projekt som är initierade. Sverige har en högkvalitativ sjukvård och en gemensam satsning på ett nationellt projekt kan leda till att Sverige blir världsledande inom användningen av telemedicinen.
Centerpartiets förslag om en digital allemansrätt, där fiberkabel dras till varje hem och företag, gäller även institutioner och vårdinrättningar. Datatekniken ökar möjligheten att decentralisera vårdstrukturen och öka säkerheten för patienter var helst i landet man bor; den möjligheten bör vi nyttja för att främja den medicinska utvecklingen. Telemedicin ger förutsättningarna för att ge patienterna bättre vård för samma kostnad. En avgörande faktor är att det finns tekniska förutsättningar, det vill säga tillräcklig teknisk kapacitet.
Pågående utveckling i Sverige
Runt om i landet, såväl vid enskilda sjukhus som inom hela landsting pågår olika projekt med att utveckla telemedicinen. I Spris (Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut) kartläggning om telemedicinens tillämpningar i Sverige från 1998 framgår att nästan 75 procent av sjukhusen använder telemedicin som arbetsredskap. Rapporten visar att den vanligaste användningen av telemedicin är vid konsultationer, exempelvis råd eller provsvar från sjukhusspecialist, "second opinion" och jourverksamhet. Andra områden där telemedicin tillämpas allt mer är ambulanssjukvård och rondverksamhet.
Arbetssättet inom vården utvecklas kontinuerligt. En del i den utveckling som pågår är försök med att överbrygga administrativa gränser och för ökad samverkan mellan olika vårdgivare, till exempel inom sjukhusen, mellan sjukhus i samverkan, mellan specialister, mellan sjukhus/specialister och vårdgivare inom primärvården. Det pågår också en aktiv utveckling av hemsjukvården och av patientens eget deltagande i vårdarbetet. Sjukvårdens tjänsteutbud, tillgänglighet och leveransförmåga för bland annat den högspecialiserade vården är med telemedicin inte längre givna och låsta till geografiska områden eller organisatoriska gränser. Man kan säga att man flyttar medicinsk kompetens med hjälp av IT i stället för att flytta patienter mellan olika enheter.
Applikationerna (medicinska tillämpningar) som operativt används inom sjukvården i dag är många till antalet och stöder kommunikation och samarbete mellan:
- hemsjukvård - primärvård (primärvårdsansluten hemsjukvård),
- hemsjukvård - sjukhus (lasarettsansluten hemsjukvård),
- primärvård - sjukhus (konsultativ verksamhet) samt
- sjukhus - sjukhus (samarbete och "second opinion").
Inom akut- och katastrofmedicinen:
- stöd till mobila vårdgivare (ambulanssjukvård) samt
- telemedicin till sjöss.
Det är däremot svårt att finna på goda nationella exempel som täcker in hela vårdkedjan inom ett medicinskt område. Ofta rör det sig om ett avgränsat samarbete mellan en av ovan beskrivna kontaktytor (till exempel mellan hemsjukvård och primärvård).
Landstingsförbundet har ett pågående projekt tillsammans med FoU- programmet IT i hälso- och sjukvården. Sjukvårdsregionerna och landstingen finansierar själva sitt deltagande i projektgruppen. Större utvecklings- aktiviteter löses i varje enskilt fall. Spri (Hälso- och sjukvårdens utvecklings- institut) har ett pågående projekt till stöd för utvecklingen av telemedicinen. Spri kommer dock att läggas ner på grund av att finansieringen inte gått att lösa.
För att påskynda utvecklingen och för att utröna regler kring till exempel sekretessfrågor bör regeringen tillsätta en utredning. Lagstiftningsfrågorna bör ses i ett sammanhang och därför bör det göras en samlad översyn av den lagstiftning som eventuellt kan utgöra ett hinder för utvecklingen men samtidigt klargöra spelreglerna för individens rätt till sekretess. I en översyn bör också ingå möjligheten till förändrade regler till exempel för journal- hantering. Detta bör ges regeringen till känna.
Internationell utblick
I Norge har man aktivt bedrivit utveckling inom telemedicinområdet den senaste tioårsperioden. En starkt bidragande orsak till detta har haft sin grund i nationella ställningstaganden. Regionsjukhuset i Tromsö fick till uppgift att etablera en telemedicinsk avdelning som skulle utgöra den nationella kompetensresursen och motorn i den norska utvecklingen.
Den norska staten har avsatt årliga medel för utveckling och implementering av IT-stöd och applikationer till de fem hälsoregionerna. Detta har varit en av de starkast bidragande orsakerna till en sund an- vändning av IT inom sjukvården i Norge den senaste tioårsperioden. Som en följd av denna satsning har man under den senare delen av 90-talet upp- märksammat och identifierat behoven av ett rikstäckande norskt hälsonät. I Norge ses satsningen på ett nationellt hälsonät som en del i sjuk- vårdspolitiken för att ge lika tillgång till sjukvårdstjänster oberoende var individen bor.
Det som nu planeras är att utveckla en infrastruktur för sjukvården där kraven på funktionalitet, enhetlighet, bandbredd, säkerhet och sekretess kan säkerställas. Det som bland annat har drivit på denna utveckling är att de lokala och regionala satsningarna inte nått full effekt på grund av att det saknas en gemensam infrastruktur som på ett effektivt sätt medger att medicinsk information kan förflyttas mellan hälsoregioner och administrativa nivåer. Eftersom vissa aktörer/regioner kommit längre än andra har man kartlagt behoven på kommunal, regional nivå och vilka infrastrukturer man använder sig av för kommunikation. (KITH, Kompentensesenter for IT i helsevesendet as, är den norska institution som kartlagt behov och föreslår strategi).
Planen som i dag föreligger säger att implementeringen av en enhetlig infrastruktur ska vara operativ år 2001 inom det norska hälsoväsendet. Man har bland annat tittat på danska och engelska förebilder när man byggt upp förslaget om det norska hälsonätet.
De kostnader som skisseras är uppdelade inom följande områden:
Den totala investeringskostnad man räknar med är 1,2 miljarder norska kronor, i det ingår infrastrukturkostnader. Man räknar vidare med att investeringen på mycket kort sikt ska betala sig med en ökad effektivitet och totalt sätt lägre kostnader för sjukvårdssektorn inom landet.
Ett nationellt hälsonät
Ett strategiskt utnyttjande av distans- och kompetensöverbryggande informationsteknik medger en effektivisering och ger möjligheter till att förbättra sjukvårdens tillgänglighet och kvalitet i hela landet. I detta inkluderas nya arbetssätt och strukturförändring som leder till lägre totala kostnader för hälso- och sjukvården. Vi anser att de möjligheter som tekniken ger bör tas tillvara och samordnas inom ett nationellt hälsonät. Det nationella nätet ska samordna regionala projekt för att påskynda utvecklingen och för att skapa gemensamma system för hela hälso- och sjukvården. Därmed kan administrativa gränser rivas och sjukvårdens organisationssätt utvecklas.
Centerpartiet anser att staten bör göra ett åtagande att utveckla ett nationellt hälsonät, enligt en liknande modell som den i Norge. Ett nationellt hälsonät behövs för att påskynda utvecklingen inom telemedicinen och samordna de projekt som pågår samt att utveckla gemensamma applika- tioner, till exempel programvara. I regeringens budgetproposition anger regeringen att ansvarsfördelning och organisation av det nationella IT-stödet ska bli föremål för ytterligare överväganden. Regeringen anger dock ingen egen viljeinriktning om på vilket sätt och i vilken riktning som IT-stödet ska utvecklas.
De investeringar (kapital och kompetensuppbyggnad) som kommer att krävas inom sjukvården måste ses i ett större sammanhang där landstings- gränser och andra organisatoriska gränser stegvis måste suddas ut.
Infrastrukturen för att bygga upp ett nationellt hälsonät är en del i den digitala allemansrätten. Det behövs en heltäckande digital infrastruktur som garanterar tillträde till lokala, nationella och globala arenor. Staten bör ta ansvar, i någon form, för utbyggnaden av fiber (bredband) till hemmen, institutioner och vårdinrättningar.
Spri kommer att läggas ner vid årsskiftet, delar av verksamheten kommer att flyttas till Karolinska Institutet enligt förslag i regeringens budget- propositionen. Den del av verksamheten inom Spri som har byggt upp sin kompetens inom IT-området måste tas tillvara, och samordnas inom lämplig enhet/myndighet som, tillsammans med Landstings- och Kommunförbunden, tar ansvar för samordningen av utbyggnaden av ett nationellt hälsonät. Detta bör ges regeringen till känna.
Därutöver beräknas kostnaden för att bygga upp ett nationellt hälsonät i Sverige till totalt ca 550 miljoner kronor, varav 150 miljoner för projektets initierande, utbildning och organisationsutveckling. Centerpartiet presen- terar förslag till finansiering för ett nationellt hälsonät i vår ekono- miskpolitiska motion.
Infrastruktursatsningen, det vill säga kostnader för att länka samman alla vårdinrättningar, ingår i vårt förslag om den digitala allemansrätten. Förslag om en bredbandsutbyggnad i enlighet med principerna om en digital alle- mansrätt återfinns i Centerpartiets IT-motion.
Förväntade effekter
Ett strategiskt utnyttjande av distans- och kompetensöverbryggande informationsteknik medger en effektivisering och ger möjligheter till att förbättra sjukvårdens tillgänglighet och kvalitet i hela landet. I detta inkluderas nya arbetssätt och strukturförändring som leder till lägre totala kostnader för hälso- och sjukvården.
Telemedicin gör det möjligt att utveckla basal och avancerad sjukvård i hemmen. Tryggheten att vistas i hemmiljö och möjligheten att ha sina anhöriga nära gör att många människor väljer hemmet som vårdplats om de får möjlighet till detta. En avancerad hemsjukvård är alternativ till sjukhusvård när det gäller vård av tillfällig karaktär, långvarig vård eller vård i livets slutskede. Den avancerade hemsjukvården kräver att personal med olika typer av specialistutbildning kommer till den vårdbehövande i hemmet. Den kräver också ofta avancerad teknisk utrustning.
En regional och nationell uppbyggnad av telematik och telemedicin- möjligheter medger vidare att kommunikationsnät och de olika logiska tjänster som kommer att krävas även kan användas av andra industri- och myndighetsintressenter än de kärnverksamheter (sjukvård, katastroföver- vakning med mera) som är beroende av de mer extrema kraven på säkerhet, osårbarhet och sekretess i en sådan plattform.
En fortsatt ökad patientorientering av sjukvårdens utbud av tjänster baseras på olika sjukdomsgrupper och vårdkedjans olika steg (primär- och sekundärprevention, behandling, rehabilitering och uppföljning) medför att begrepp som sluten och öppen vård samt vårdgrenar blir mindre intressanta. Olika vårdepisoder kan kopplas samman mellan olika vårdgivare i hela vårdkedjan genom att olika vårdgivare kommer överens om behandlings- principer och ansvarsfördelning över stora delar av eller genom hela vård- kedjan.
Olika multiprofessionella team, där läkare, kurator, sjuksköterska, till- gången på specialister, medicinska stödtjänster (laboratorietjänster, för- skrivarstöd läkemedel, logistikstöd, IT-tjänster med mera) skapar nya arbetsformer sammansatta över nuvarande gränser och regioner.
Denna förändring av sjukvårdsstrukturen beskrivs bland annat i en "Framåtblick" av Mats Brommels och Sven-Eric Bergman. Den framtida sjukvårdsstrukturen karakteriserar författarna av "Mega och Mini".
"Mega" står för högspecialiserade expertcentra som koncentrerar apparatorienterad diagnostik, högteknologisk behandling. Centret ger distanskonsultationer och har beredskap för distanskirurgi och annan distans- behandling baserat bland annat på utvecklingen inom telemedicinområdet. Dessa centrer kan erbjuda tjänster globalt.
"Mini" beskriver den lokala sjukvården med primärvårdsläkare och mindre sjukhus av typ avancerade "sjukstugor". Sjukstugorna har vissa specialist- läkare och håller akut beredskap. De representerar både första och andra linjens vård. Verksamhetens tyngdpunkt är allmänmedicin, invärtesmedicin och geriatrik samt dagkirurgi. Diagnostiska utredningar och kirurgiska ingrepp görs under överinseende av olika expertcentra. Husläkarna stöder allt aktivare och bättre informerade patienter.
Patienterna och patientens vårdgivare kan koppla sig till globala kunskapsdatabaser. Över nätet får patienterna upplysning om serviceutbud, sjukhusens behandlingsresultat och kvaliteter; de kan också göra tids- beställningar och beställa mediciner och sjukvårdsmaterial elektroniskt. Läkarkonsultationerna, rådgivning med mera kan i många fall skötas genom videokonferens eller avancerad telefoni med multimediamöjligheter.
Med telemedicin och distansöverbryggande informationsteknik förväntas bland annat följande effekter:
- En större andel av vårdarbetet kan utföras där patienten finns (vård- kompetens transporteras till patienten med telemedicin i stället för att patienten behöver transporteras till specialisten).
- Kvalitet och säkerhet i det lokala vårdarbetet förstärks; dels genom att specialist vid behov enkelt kan konsulteras med hjälp av telemedicin, dels genom den lärande process som utvecklas när den lokala arbetaren får aktivt stöd av specialist och interaktiva kunskapskällor.
- Bättre vårdplanering kopplad till vårdbehoven.
- Ledning och övervakning av katastrofer samt de resurser som kan kopplas in för det akuta omhändertagandet stärks.
Fördelar
Den främsta "vinnaren" i en allt mer utbredd användning av telemedicin är patienten genom att tekniken ger möjlighet att flytta information och att patienten därmed kan få säkra avancerade läkarutlåtanden närmare hemmet. Medicinska konsultationer kan göras utan att patienten behöver resa långa sträckor. I andra, akuta fall kan det ge en ökad trygghet genom att till exempel ambulanssjukvården utvecklas. Det ger också möjlighet att få tillgång till specialistkompetens vid mindre sjukstugor och vårdcentraler.
För personalen innebär satsningen på telemedicin att det är möjligt att vidareutbilda sig var helst i landet man verkar.
Prioriterade insatsområden är bland annat att utveckla telematikstöd för att:
- Tillgången till god vård ska bli mindre beroende av närheten till specialist eller specialist- och bassjukhus.
- Ge stöd för patientens (och anhörigas roll) i vårdarbetet. Detta kan utvecklas genom att information och kunskap görs tillgänglig med stöd av nya former av telemedicin och distansöverbryggande informations- teknik.
- Telemedicinstödda specialistnätverk gör det enskilda sjukhuset mindre beroende av att ha egna specialister inom alla discipliner.
- Öka läkarmedverkan inom äldreomsorgen.
- Kontinuerligt utbilda sjukvårdens personal.
- Kvaliteten vid mobilt vårdarbete och akut omhändertagande ska kunna utvecklas.
- Förbättra samverkan mellan sjukvårdsupplysning, katastrofledning och räddningstjänst inom olika upptagningsområden.
Ett ökat strukturellt samarbete i Sverige förväntas stärka hälso- och sjukvårdens möjligheter att ge kvalificerad vård till befolkningen samtidigt som bland annat det akuta omhändertagandet kan förbättras. Detta genom att den samlade vårdresursen snabbt kan samverka vid olika akuta förlopp och vid större katastrofer. Dessutom kan ett utvidgat samarbete kring sjukvårdens vårdutbud, med stöd av en gemensam utbyggd distans- och kompetensöverbryggande informationsteknik inklusive telemedicin, innebära ett välbehövligt tillskott för att upprätthålla och säkerställa nödvändiga produktionsvolymer. Detta säkerställer i sin tur erforderliga resurser och kompetens inom bassjukvård och i den högspecialiserade vården inom Sverige. Det innebär att regioncentra med teknikens hjälp kan och har möjlighet att erbjuda specialistkompetens på nationell/internationell basis. I förlängningen innebär det att vi kan säkra tillgången till specialister inom landet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsning på ett nationellt hälsonät,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad översyn av lagstiftningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samordning av utbyggnaden av ett nationellt hälsonät.
Stockholm den 27 september 1999
Kenneth Johansson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Gunnel Wallin (c)
Agne Hansson (c)
Rolf Kenneryd (c)