Motion till riksdagen
1999/2000:So226
av Heinemann, Kerstin (fp)

Folkhälsa


Åtgärder för en bättre
folkhälsa
Folkhälsan har stadigt förbättrats under 1900-talet om man
mäter den i ökning av medellivslängd. För 100 år sedan
kunde en nyfödd flicka räkna med en medellivslängd på  63
år, för pojkar var siffran 59 år. Idag är motsvarande siffror
82 år för flickor och 77 år för pojkar. Utgår man t.ex. från
återstående livslängd vid 65 års ålder har den ökat lika
mycket mellan 1950 och 1990 som mellan 1750 och 1950.
Det finns också andra informationskällor om hälsotillståndet
i befolkningen som statistik över sjuklighet, sjukskrivning
och läkemedelsanvändning. Av dem kan man utläsa att
kvinnor generellt sett har fler ohälsoproblem och köper ut
mer läkemedel.
Genom intervjuundersökningar har man försökt uppskatta förekomsten av
upplevd ohälsa. Den slutsats man kan dra med hjälp av alla dessa
informationskällor är att hälsan för flertalet svenskar förbättrats fram till
början av 1990-talet. Förbättringarna beror dels på det förebyggande arbete
som utvecklats, dels på bättre möjligheter att behandla olika hälsoproblem.
Tillgång till bättre bostäder, rent vatten och fullgod kost har varit avgörande
för utvecklingen. Men mycket återstår att göra såväl inom hälso- och
sjukvården som inom andra sektorer i samhället.
Bakom den förändrade medellivslängden ligger en förändring av ohälso-
panoramat.  Polion är utrotad i Sverige. Tillgång på  antibiotika , insulin och
många andra läkemedel har drastiskt förändrat prognosen för många
sjukdomar. Samtidigt ökar andra  hälsoproblem. Som exempel kan nämnas
allergier och rörelseorganens sjukdomar liksom olika typer av senil demens.
Även om antalet nya fall av hiv är litet i Sverige utgör infektionen ändå ett
allvarligt hot liksom tuberkulosens återkomst. Bullerskador är en realitet,
tobaksrelaterade sjukdomar ett stort problem etc., etc.
En framgångsrik folkhälsopolitik måste grunda sig på goda kunskaper om
den pågående samhällsutvecklingen, om ohälsans orsaker och om vilka
metoder som är framgångsrika. Den måste bygga på kunskap om olika
befolkningsgruppers värderingar och kultur. Den måste också grunda sig på
en insikt om att människor ser olika på nytta och risk med olika
handlingsalternativ. Livet är ju mycket mer än att minska hälsorisker. Vid val
av strategier i folkhälsoarbetet behövs också en sammanfattande etisk
bedömning. Är det t.ex. acceptabelt att tvinga på människor information om
hälsorisker. Hur skall man ställa sig till propaganda. Får man klandra
människor för att de inte ändrar livsstil. Får man t.ex. neka dem vård.
Frågorna är många.
I denna motion tar vi dels upp allmänna synpunkter på folkhälsoarbetet,
dels vissa hälsoproblem som beroende och missbruk samt infektions-
sjukdomar.
Hälso- och sjukvårdens ansvar
Hälso- och sjukvården har ett givet ansvar för
folkhälsoarbetet. Det är i hälso- och sjukvården man möter
patienter med olika hälsoproblem och har möjlighet att
identifiera och därmed förebygga de bakomliggande
orsakerna. Inom sjukvården har det legat närmast till att
arbeta på individnivå men sjukvården måste också känna ett
samhällsansvar - att bidra till förmedlingen av kunskaper om
hälsorisker till andra sektorer i samhället som också de kan
spela en betydelsefull roll i folkhälsoarbetet. Genom den
hårda arbetsbelastning som råder i dag inom hälso- och
sjukvården är risken överhängande att folkhälsoarbetet inte
får de resurser som krävs för effektiva insatser för att
förebygga ohälsa. Detta  leder i sin tur till att hälsoproblem
som skulle kunnat undvikas kommer att drabba enskilda
människor till men för deras livskvalitet men också till men
för samhällsekonomin.
Vi anser att folkhälsoarbetet skall ha en tydlig plats i hälso- och sjukvården
och att adekvata resurser avdelas för dess utförande. Läkare och sköterskor
skall ha tid att vara rådgivande i de enskilda fallen. De har också ett ansvar
att förmedla vidare till ansvariga för det övergripande folkhälsoarbetet i
landstinget om de ser att nya hälsoproblem dyker upp eller blir vanligare.
Ett särskilt problem som uppmärksammats av Socialstyrelsen helt nyligen
är det stora antalet tekniska missöden och skador i vården inklusive
läkemedelsbiverkningar som förorsakat sjukhusvård. Totalt har antalet
utskrivna personer som vårdats med huvuddiagnos skada eller förgiftning
under perioden 1987-1996 ökat från 114 000 till 133 000 per år. Bland yttre
orsaker som i olika utsträckning ökat i omfattning inom den slutna vården
finns bland annat fallolyckor, missöden och komplikationer vid medicinsk
åtgärd, överansträngning och påfrestande rörelser samt ogynnsam effekt av
läkemedel i terapeutiskt bruk. Varför dessa missöden inträffat ger statistiken
ingen förklaring på. Vi anser det därför angeläget att Socialstyrelsen initierar
en undersökning av vilka de bakomliggande orsakerna är och vilka patienter
som är mest i riskzonen. Förtroendet för sjukvården står och faller med
kvaliteten på dess arbete och möjligheterna att förutse och undvika risker i
vården.
Kommunerna och de ideella
organisationerna
Hälso- och sjukvården och landstingen har en viktig roll i
folkhälsoarbetet som resurs och samarbetspartner. Naturliga
sådana är kommunerna eftersom de har ett stort ansvar
genom sitt breda åtagande för skolan, äldreomsorgen,
socialtjänsten etc. Andra viktiga samarbetspartner är de
ideella organisationerna. Inte minst finns många mindre
organisationer som idag lever under en mycket knapp
ekonomi men som betyder mycket i folkhälsoarbetet. Det är
viktigt att såväl staten som kommuner och landsting tar vara
på dessa organisationers engagemang och bidrar till att
möjliggöra deras arbete.
Olika samhällssektorers ansvar
- Arbetslivet
Inom de flesta samhällssektorer tas beslut som påverkar
människors möjligheter att undvika hälsorisker och att välja
hälsobefrämjande levnadsvanor. I Sverige har vi kommit
långt när det gäller att minska riskerna för fysiska risker i
arbetsmiljön. Ändå kan man konstatera att de orsakar ca 200
000 sjukfrånvarotillfällen per år och 110 000 olycksfall.
Belastningsskadorna i rörelseorganen utgör omkring 60 % av
de inrapporterade fallen. Psykosociala problem är ett annat
område som kommit i förgrunden.
Den tidigare statsbidragsgivningen till företagshälsovården upphörde med
utgången av år 1992. Samma år avlämnade 1992 års företagshälso-
vårdsutredning ett betänkande (SOU:103) där man konstaterade att man trots
lagstiftning och andra åtgärder inte nått ett tillfredsställande resultat när
det
gäller minskningar i fråga om arbetsskador, yrkessjukdomar och
arbetsrelaterad frånvaro. Utredningen lämnade en rad förslag på hur
företagshälsovården skulle kunna utvecklas för att kunna tackla de olika
problemen. Det finns nu anledning att följa upp vad som hänt sedan denna
utredning lämnade sina förslag. Företagshälsovården finns nämligen inte
med bland de viktiga aktörer den nationella folkhälsokommitté som
regeringen tillsatte 1995 med uppgift att utarbeta nationella mål för
hälsoutvecklingen räknar upp i sitt  delbetänkande (SOU 1998:43)   "Hur
skall Sverige må bättre?"
 Vi anser att den nationella folkhälsokommittén i sitt slutbetänkande bör
belysa företagshälsovårdens roll i folkhälsoarbetet.
Arbetslivsinstitutet och Rådet för arbetslivsforskning är viktiga aktörer när
det gäller att ta fram och sprida kunskap om hur arbetsplatser kan utformas
för att främja hälsa och förebygga ohälsa. Här finns några områden där vi har
kunskapsbrister och där forskning bör stimuleras. Hur kan t. ex. arbetets
positiva effekter för hälsa och välbefinnande förstärkas? Hur kan man
minska stress och enformighet i arbetet? Hur kan man få ansvar och makt
över den egna arbetssituationen? Vilken är helhetsbilden av den totala
arbetsbelastningen, dvs. summan av yrkesarbete och hemarbete? Hur ser den
ut i olika faser av livet för män och kvinnor? Det här är viktiga frågor som
regeringen bör aktualisera i den kommande forskningspolitiska proposi-
tionen.
- En bra bostad
En bra bostad är en viktig del av folkhälsopolitiken. Förr
utgjorde kyla och fukt samt trångboddhet hälsoproblem. Idag
handlar det i stället om hälsovådliga byggmaterial som
framkallar t. ex. cancer (radon) och allergier. Olämplig
boendemiljö ligger också bakom en rad olycksfall i hemmet.
Dålig ljudisolering med bullerproblem som följd. Den
aviserade förändringen av byggforskningen kan vara ett
allvarligt hot mot den nödvändiga forskning som måste
bedrivas med syfte att åstadkomma en bättre boendemiljö.
Denna forskning får således inte eftersättas och bör också
lyftas fram i den kommande forskningspolitiska
propositionen.
- Trafiken
Trafiksäkerhetsarbetet är något av en förebild när det gäller
att tydliggöra de hälsomässiga vinsterna av olika beslut. Men
det är tydligt att arbetet måste drivas kraftfullt och
fortlöpande. Det senaste årets ökning av dödsfallen i trafiken
visar detta. Det är därför viktigt att man fortsätter arbetet och
satsar på ungdomar i åldersgruppen 18-24 år, dvs. de första
körkortsåren. En generell skärpning med krav på
helnykterhet i trafiken skulle sannolikt ha betydande
inverkan på dessa ungdomsolyckor.
Det är också angeläget att förbättra de oskyddade trafikanternas säkerhet.
Användningen av cykelhjälmar måste stimuleras liksom skydd när man åker
rullskridskor och bräda. Medan vi har bra statistik över bilolyckorna så är
statistiken över cykelolyckor och andra trafikolyckor ofullständig. Om
sjukvården systematiskt registrerade och rapporterade alla de trafikolycksfall
de behandlar skulle många dödsfall och skador kunna förebyggas.
I det här sammanhanget bör också olycksfall vid åkning på skateboard och
inlines uppmärksammas. År 1997 inträffade 2000 olycksfall i samband med
inlinesåkning vilka krävde läkarvård. Ett år senare var siffran uppe i 5 000.
Antalet skadade är antagligen många fler eftersom statistiken är beräknad på
uppgifter från sex sjukhus, varav inget av dem ligger i storstad. Hälften av
olycksfallen inträffar i trafikmiljö, resten i bostadsområden, i skolan och på
idrottsplatser. 92 procent beror på att åkaren faller, kanske efter att ha
snubblat på grus och småsten. Här är det viktigt med information om
effektiva skydd och uppmärksamhet på vägbanans beskaffenhet för att
minska antalet olyckor.
Det  finns en ökad insikt om bilavgasernas långsiktiga negativa inverkan
på folkhälsan. En fortsatt utveckling av bilarnas avgasrening och övergång
till renare drivmedel är därför av betydelse för den framtida hälsout-
vecklingen.
- Utbildningen
Arbetsmiljön i skolan har ägnats alltför liten
uppmärksamhet. Det gäller både den fysiska miljön med
dålig ventilation och olämpliga byggnadsmaterial och den
psykosociala miljön där mobbning och våld utgör
oacceptabla problem. På senare tid har också
uppmärksammats att elever använder ett grovt och
kränkande språk.
Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen har initierat ett arbete för en
bättre skolmiljö. Det arbetet måste fortsätta och konkretiseras. Varje
kommun och varje skola bör ha ett eget program för hur arbetsmiljön i
skolan skall kunna förbättras. Den bör inbegripa en löpande rapportering om
arbetsskador och sjukdom förorsakad av arbetsmiljön.
Skolan har unika möjligheter att öka elevernas kunskap och påverka deras
attityder till livsstilsfrågor. Det kan gälla inställningen till olika riskbete-
enden som bruk av alkohol och tobak. Omfattningen och innehållet i ANT-
och sex- och samlevnadsundervisningen varierar dock starkt över landet. Det
finns en klassisk obalans mellan skolans kunskapsmål och attitydpåverkande
roll. Här handlar det mycket om lärarnas inställning.
Därför är det viktigt att lärarutbildningen innehåller avsnitt om folkhälso-
frågor och skolans möjligheter att till eleverna förmedla kunskaper om
hälsans och ohälsans bestämningsfaktorer. Med en sådan utbildning ökar
sannolikt motivationen för skolan att prioritera folkhälsofrågorna i
utbildningen.
Skollunchen är viktig både från näringssynpunkt och ur pedagogisk
synvinkel. Teoretisk undervisning om sunda matvanor och värdet av fysisk
träning är visserligen bra men det är genom praktiken - skollunchen - och
deltagande i gymnastik/idrott som  man kan nå konkreta resultat. Skol-
måltiden måste därför utnyttjas som det pedagogiska instrument det är.
Timmarna för gymnastik/idrott borde utökas. De kan lägga grunden för
motionsvanor som kan bibehållas och vidareutvecklas också sedan man
lämnat skolan.
Skolhälsovårdens betydelse för en god arbetsmiljö i skolan och för
förebyggande av olika ohälsoproblem kan inte nog understrykas. Den ned-
rustning som skolhälsovården fått vidlåtas under senare år kan inte
accepteras.
- Fritid och kultur
En positiv fritid utgör ofta en av de viktigaste friskfaktorerna
för alla åldersgrupper. Tyvärr når inte det utbud som finns
alla samhällsgrupper t.ex. funktionshindrade, vissa
invandrargrupper och ensamföräldrar. Biblioteken, teatrar,
ideella föreningar m.fl. bör därför stimuleras att satsa brett
också på dessa målgrupper.
- Jordbruk-livsmedel
Våra matvanor har förändrats i positiv riktning under 1900-
talet. Idag äter vi betydligt mer grönsaker och fisk och
mindre smör och socker än tidigare. Jordbruks- och
livsmedelspolitiken bör stödja en sådan utveckling. Detta blir
särskilt tydligt i arbetet inom EU. Subvention av
tobaksodling är något som Sverige med kraft måste fortsätta
att motarbeta.
Tyvärr förekommer missledande marknadsföring av olika folkhälso-
argument. En konsument kan lockas i onödan till att av hälsoskäl köpa dyrare
varor än nödvändigt. Insatserna mot missledande marknadsföring av olika
folkhälsoargument bör därför öka.
- Socialtjänsten
Socialtjänsten kan bryta den onda cirkel som så ofta går från
sociala problem till ohälsa. Kunskapen att fånga upp, förstå
och se tidiga varningssignaler behöver emellertid utvecklas
inom socialtjänsten. Det är ett viktigt område att ta upp både
i grundutbildningen och vidareutbildningen av
socialtjänstens personal. Eftersom det här är ett område där
socialtjänsten och hälso- och sjukvården kan komma att
samarbeta bör samundervisning av yrkesgrupperna prövas.
- Apoteken
Apotekens kundkrets är mycket vid. Genom apoteken kan
man nå grupper som inte behöver söka hälso- och sjukvården
med information om hur man kan förebygga och själv
hantera hälsoproblem. Oavsett vilken ställning apoteken
kommer att få i framtiden är det viktigt att de också i
fortsättningen får spela en aktiv roll i folkhälsoarbetet. Det
samarbete man haft med Folkhälsoinstitutet rörande t.ex.
allergier har visat sig vara av mycket stort värde.
- Forskning
I underlaget till utredningen HS90 som presenterades 1984
slog man fast vikten av förebyggande arbete. Att förebygga
ohälsa måste vara mer humant och billigare än att reparera i
efterhand. Sedan dess har kritik riktats mot preventiva
insatser därför att många av dem står på dålig vetenskaplig
grund eller har bristande kostnadseffektivitet. Etiken i att
närma sig friska människor med riskfaktorresonemang har
också aktualiserats. De argumenten har lett till att många
goda förslag gått om intet, inte minst i ett allt kärvare
ekonomiskt läge.
Kunskap behövs således för ett målinriktat och effektivt folkhälsoarbete.
Det finns  områden där forskningen visat att förebyggande arbete lönar sig.
Det gäller t.ex. skadeprevention, åtgärder mot tobaksbruk, suicidprofylax,
screening mot cancer i livmoderhalsen och mammografi. För andra områden
som primärprevention av hjärt-kärlsjukdom och cancer behövs mer forskning
för att utröna vilka metoder som är de mest kostnadseffektiva. Vi ser det
därför som viktigt att forskningen över vilka förebyggande insatser som är
mest effektiva utifrån en mänsklig och hälsoekonomisk utgångspunkt
stimuleras och prioriteras.
Ett annat forskningsfält som måste stimuleras är forskning kring hur
kunskap om livsstilars betydelse för folkhälsan bäst kan förmedlas så att
kunskapen blir tillvaratagen på det individuella planet. Praktiskt taget alla
människor i Sverige vet t.ex. att tobaksbruk är farligt för hälsan, ändå väljer
så många som 23 procent av de vuxna kvinnorna och 21 procent av männen
att använda tobak.
I regeringens proposition 1998/99:134 Vissa alkoholfrågor, m.m. föreslås
att Folkhälsoinstitutet skall ombildas till en stabsmyndighet med tydligare
uppgifter av stabsmyndighetskaraktär på folkhälsoområdet. I motion
1999/2000:So11 yrkar vi avslag på detta förslag. Folkpartiet anser att
Folkhälsoinstitutets roll är att till stöd för folkhälsoarbetet göra
systematiska
kunskapsöversikter på basen av den vetenskapliga forskningen.
Folkhälsoinstitutet bör också initiera och stödja forskning av strategisk
betydelse för det hälsofrämjande och förebyggande arbetet. Vidare bör
institutet systematiskt utvärdera olika arbetssätt för att förebygga olika
hälsoproblem.
Beroende och missbruk
Beroende och missbruk av alkohol, narkotika och andra
droger, läkemedel och spel är stora och allvarliga
hälsoproblem. I motion 1999/2000:So11 utvecklar vi vår syn
på alkoholpolitiken.  Därför anger vi bara i korthet vår
principiella hållning och upprepar inte motionens yrkanden
här. Den ideologiska grunden för Folkpartiets restriktiva
alkoholpolitik utgår från insikten om att friheten är
begränsad och att människors sociala ansvar för sig själva
och sina medmänniskor är ett förhållande som inskränker en
annars ohämmad personlig frihet.
När det gäller narkotikamissbruk ser vi allvarligt på utvecklingen. De
liberaliseringstendenser som ses ute i Europa är djupt oroande liksom de
rapporter som kommer om ökad acceptans av haschbruk bland ungdomar.
Likaså är det allvarligt att nyrekryteringen till mera regelbundet narkotika-
missbruk bland socialt marginaliserade ungdomar tycks öka.
I riksdagen har de politiska partierna varit överens om narkotikapolitiken
och har gemensamt redovisat sin syn  i riksdagsbetänkanden under senare års
riksmöten. Vi är överens om att målet är ett narkotikafritt samhälle och vi tar
avstånd från de liberaliseringsförsök som görs ute i Europa. Det är en politik
vi skall fortsätta att föra.
Det är på tre fronter som kampen mot narkotikan behöver föras. För det
första måste man med all kraft förebygga att människor börjar missbruka
narkotika. Då kan narkotikan inte ses isolerat från andra beroende-
framkallande medel. Inkörsporten är ofta tobaks- och därefter alkoholbruk.
Här krävs ett kontinuerligt aktivt opinions- och informationsarbete av en rad
grupper i samhället, såväl frivilliga som professionella.
För det andra måste vården och rehabiliteringen motsvara behoven och bli
effektivare än idag. Antalet narkotikamissbrukare bland hemlösa talar för
brister i utbudet av vård och behandling.
För det tredje måste tillgången på narkotika hejdas. Här är det
internationella samarbetet viktigt och det måste utvecklas vidare. Ett nära
samarbete mellan tull och polis nationellt och internationellt är en grund-
förutsättning för att vi skall lyckas.
Vi vet fortfarande inte hur vanligt det är att människor blir beroende av
läkemedel som sömnmedel och lugnande medel. En studie har påbörjats av
Läkemedelsepidemiologiska nätverket (NEPI) men har på grund av brist på
medel och på intresserade forskare inte kunnat slutföras. Det är angeläget att
studien kan genomföras. Först med data från en sådan studie kan vi bedöma
hur allvarligt problemet är och hur stort vårdbehov som finns.
Spelberoende är ett hälsoproblem vars omfattning är större än vad man
tidigare trott. Ca 150 000 svenskar bedöms ha problem med sitt spelande.
För en tredjedel av dem är problemen så allvarliga att de kan klassas som
sjukligt spelande. För dem som blivit spelberoende finns idag knappt någon
hjälp att få i form av behandling och rehabilitering. Socialstyrelsen bör få i
uppdrag att undersöka hur vård-, behandlings- och rehabiliteringsbehoven
kan tillgodoses.
Nikotinberoende är också ett allvarligt hälsoproblem. Vi behandlar det i en
särskild motion om tobak.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om folkhälsoarbetets plats i hälso- och sjukvården,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om analys av orsakerna till de tekniska missöden och
skador som inträffat  i vården inklusive de läkemedelsbiverkningar
som förorsakat sjukhusvård,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppdrag till den nationella folkhälsokommittén
om företagshälsovårdens roll i folkhälsoarbetet,6
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kommunernas och frivilligorganisationernas roll
i folkhälsoarbetet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskning om hälsorisker relaterade till kombina-
tionen yrkesarbete/hemarbete, 6
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om byggforskningen, 7
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om trafiksäkerhetsarbete, 4
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avgasrening, 5
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetsmiljön i skolan, 3
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skolhälsovården, 3
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skolans undervisning i livsstilsfrågor, 3
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fritid och kultur, 2
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jordbruks- och livsmedelspolitik, 5
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om marknadsföring av folkhälsoargument, 1
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om socialtjänstens roll i folkhälsoarbetet,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om apotekens roll i folkhälsoarbetet,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om forskning om folkhälsa och hälsoupplysning,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Folkhälsoinstitutet,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om narkotika,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om läkemedelsberoende,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om spelberoende.

Stockholm den 28 september 1999
Kerstin Heinemann (fp)
Harald Nordlund (fp)
Bo Könberg (fp)
Barbro Westerholm (fp)
1 Yrkande 14 hänvisat till LU.


2 Yrkande 12 hänvisat till KrU.
3 Yrkandena 9-11 hänvisade till UbU.
4 Yrkande 7 hänvisat till TU.
5 Yrkandena 8 och 13 hänvisade till MJU.
6 Yrkandena 3 och 5 hänvisade till AU.
7 Yrkande 6 hänvisat till BoU.