Motion till riksdagen
1999/2000:So220
av Westerholm, Barbro (fp)

Tandvård för äldre


Genom det nya tandvårdsstödet kan kroniskt sjuka äldre i
särskilda boendeformer eller med motsvarande behov av
kommunalt bistånd få sin tandvård tillgodosedd enligt hälso-
och sjukvårdstaxa. Utöver dessa insatser skall uppsökande
tandvård med råd och information till vårdpersonalen ske i
den kommunala äldreomsorgen. Landstingen har genom den
nya tandvårdsförsäkringen fått resurserna för denna
verksamhet som effektueras av antingen folktandvården eller
privattandvården efter en upphandlingsprocess.
De vårdkrävande äldre i den kommunala äldreomsorgen har därmed fått
goda förutsättningar i den nya tandvårdsförsäkringen. Mindre sjuka,
"krassliga" äldre däremot drabbas av större kostnader för sin tandvård. Detta
är olyckligt av flera skäl. Just krassliga äldre löper en större risk att
drabbas
av tandsjukdom då det till det normala åldrandet, genom ålderskrämpor,
adderas faktorer som krymper marginalerna också när det gäller munhälsan.
Många äldre, som idag är relativt friska, har bl.a. med kraftig subvention
av tidigare tandvårdsförsäkring men också genom stora egna ekonomiska
insatser, rehabiliterats till en god munhälsa med omfattande kron- och
broterapier. Dessa stora arbeten måste underhållas hela livet och deras
funktion sviktar relativt snart om nödvändiga reparationer och underhåll
försummas.
Inom gruppen äldre finns också en grupp låginkomstpensionärer för vilka
även blygsamma tandvårdande insatser är ekonomiskt oöverkomliga.
Huvudparten i denna grupp är kvinnor som ofta, trots små inkomster, varit
noga med att sköta sina tänder. Som pensionärer har dessa personer inte
ekonomiska möjligheter att klara av tandvårdskostnader ens av relativt
måttlig omfattning.
Sommaren 1999 aviserade socialministern att tandvård skulle inlemmas i
sjukförsäkringen, munnen och tänderna skulle betraktas som en del av
kroppen. Något sådant förslag återfinns inte i regeringens budgetproposition
(prop. 1999/2000:1 Utgiftsområde 9). Endast en mindre förbättring har
införts genom att behandlingen av de tandbesvär Sjögrens syndrom och
strålbehandling förorsakar skall hänföras till sjukförsäkringen.
En dålig tandhälsa leder som regel till ett dåligt näringstillstånd med ohälsa
som följd därför att man inte kan tillgodogöra sig födan. Dålig tandhälsa
medför också dålig livskvalitet. Därför är det viktigt att inte ekonomiska skäl
gör att äldres tandhälsa försämras i onödan. Jag anser därför att regeringen
bör göra upp en plan för hur tandvårdsförsäkringen successivt kan förbättras
för äldre. Det innebär sannolikt ett ökat behov av tandvårdspersonal. Därför
bör regeringen samtidigt låta utarbeta en plan för hur behovet av tandläkare,
tandhygienister och tandsköterskor skall kunna tillgodoses.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om plan för utbyggnad av tandvårdsförsäkringen för
äldre,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om plan för hur behovet av tandläkare, tand-
hygienister och tandsköterskor skall kunna tillgodoses.

Stockholm den 21 september 1999
Barbro Westerholm (fp)