Under 1900-talet har det dykt upp en rad medicinska och hälsopolitiska kontroverser som gått ut över tredje man, de vårdsökande. Som exempel kan nämnas:
- tandfyllnadsmaterial. I början av 1980-talet väcktes en misstanke att amalgam kunde förorsaka en rad hälsoproblem hos patienter med sådana fyllningar. Detta utvecklades till en kontrovers mellan forskare och företrädare för patientgruppen. Kontroversen är fortfarande inte löst och det är patienterna som sitter i kläm. Deras hälsoproblem har ifrågasatts och många patienter har inte fått den hjälp de behöver därför att forskare är oeniga om orsaken till problemen.
- elallergi. På likartat sätt har det uppstått en kontrovers mellan å ena sidan människor som upplever att de mår dåligt i miljöer där det finns elektriska spänningsfält och å den andra forskare som inte kunnat säkerställa att detta är orsaken till patienternas problem.
- sprututbytesprogram för injektionsnarkomaner. När hivepidemin blivit ett faktum bland narkomaner och orsaken visade sig vara att man delade sprutor med varandra inledde man i Malmö/Lund ett program där narkomaner får byta ut orena sprutor mot rena. De hivtestas samtidigt som de erbjuds missbrukarvård. Programmet har varit framgångsrikt i det område det genomförts men har förorsakat starkt politiskt motstånd främst på riksnivå. Orsaken är att det anses äventyra svensk narkotikapolitik. Det innebär att programmet inte utökats till att omfatta andra delar av Sverige och att det fortfarande lever en osäker tillvaro.
- mammografi. År 1985 kom den första kontrollerade studien över värdet av mammografi för tidig upptäckt och behandling av bröstcancer. Den utfördes i Sverige och har följts av ytterligare svenska studier men också internationella bl.a. från Norge.
Studierna har visat en minskad dödlighet i bröstcancer bland kvinnorna vid tidigt upptäckt av tumören. Socialstyrelsen har på basen av dessa studier och efter hörande av vetenskapliga råd och andra experter rekommenderat hälsoundersökning med mammografi för kvinnor över 40 år. Ändå har studierna ifrågasatts av forskare och journalister vilket lett till att kvinnor i ökande utsträckning tackar nej till undersökningen därför att de känner sig osäkra på dess värde.
I en demokrati som Sverige är det naturligtvis grundläggande med den fria debatten och den fria åsiktsbildningen. Men när, som i de ovan nämnda exemplen, vårdsökande kommer i kläm därför att expertisen inte kan ena sig, är det viktigt att man inte fastnar i konflikten utan försöker lösa den och komma vidare. I Forskningsrådsnämndens utredning Amalgam och hälsa (1998) anvisades vägar för hur detta skulle kunna gå till när det gäller fallet amalgam.
Jag anser att man bör undersöka hur medicinska och hälsopolitiska kontroverser av ovan nämnt slag uppstår och hur man skulle kunna både förebygga att de blir så djupa samt lösa dem. Detta är viktigt eftersom det rör sig om konflikter som går ut över tredje man, dvs människor som vill ha hälso- och sjukvårdens hjälp.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att lösa medicinska och hälsopolitiska konflikter.
Stockholm den 23 september 1999
Barbro Westerholm (fp)