Bilstöd till personer med funktionshinder infördes i slutet av
1940-talet för att underlätta resor till och från arbetet och i
samband med studier. År 1988 infördes en lag (1988:360)
och en förordning "Bilstöd till handikappade" (FBH
1988:890) där det framhålls att bilen även skall ses som ett
hjälpmedel för att över huvud taget minska ett
förflyttningshandikapp. Med bilens hjälp skall personer med
varaktigt funktionshinder få ökade möjligheter att leva ett
självständigt och oberoende liv med studier, arbete, sociala
kontakter, offentlig och kommersiell service etc.
Bilstödet gäller dock inte alla med varaktiga funktionshinder som är
beroende av bil för sin förflyttning. En 65-årsgräns gäller t.ex. för dem som
är beroende av bil för att genom arbete få sin försörjning eller väsentligt
tillskott till sin försörjning. En funktionshindrad som fyllt 50 år och står
utanför arbetsmarknaden och inte studerar kan inte heller få bilstöd.
Varför funktionshindrade över 65 år inte bedöms ha samma behov av
bilstöd som yngre är svårt att motivera utifrån nu gällande handikappolitik
och är att betrakta som åldersdiskriminering. 50-årsgränsen är sannolikt
enbart betingad av kostnadsskäl och är också att se som åldersdiskriminering.
Att höja åldersgränsen för den sistnämnda gruppen skulle enligt Riks-
revisionsverket medföra en ökad anslagsbelastning med cirka 170 miljoner
kronor per år. Vad en höjning av 65-årsgränsen skulle belöpa sig till går inte
att räkna fram därför att det inte finns underlag i offentlig statistik för att
beräkna detta. Sannolikt skulle det dock medföra betydande anslags-
kostnader.
I den utredning RRV presenterade 1999 om bilstödet konstateras att
bristen på kunskap om målgruppen och om bilstödets effekter för brukarna
försvårar möjligheterna att identifiera behov av förbättringar av stödet. De
begränsar också möjligheterna att prognostisera efterfrågan på bilstöd och
dess kostnader. Samtidigt har RRV lagt fram ett åtgärdsförslag beträffande
bilstödets utformning och som bl.a. innebär en utvidgning av personkretsen.
Detta skulle visserligen öka kostnaderna för bilstödet men samtidigt görs en
besparing genom en minskning av utnyttjandet av färdtjänst.
Mot bakgrund av den åldersdiskriminering det nuvarande bilstödet medför
anser jag att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag om
borttagande av åldersgränserna för bilstödet samt hur förändringen skall
finansieras.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om borttagandet av åldersgränserna för bilstöd.