I Sverige finns drygt 5 000 registrerade hivinfekterade personer. Det finns ett stort antal ideella föreningar och ungdomsmottagningar som aktivt driver det förebyggande arbete som ska förhindra att fler personer drabbas. Lika viktiga insatser görs när det gäller stödet till dem som drabbats. Att få diagnosen hivpositiv leder till stor personlig smärta och ofta ett psykologiskt trauma.
Tack vare den snabba medicinska utvecklingen kan sjukdomsförloppet aids idag bromsas, men hivsmitta är ändå förenat med livslång medicinering och osäkerhet inför framtiden. De patienter som avbryter sin behandling har efter två till tre veckor lika mycket virus i blodet som innan behandlingen påbörjades.
Ännu finns det ingen verksam medicin som definitivt botar d.v.s. utrotar virus hos den som är infekterad. Även nyligen framlagda forskningsresultat visar att virus gömmer sig i reservoarer (t.ex. lymfkörtlarna, brässen, hjärnan) som forskarna inte ännu säkert kunnat identifiera.
Behandlingarna påverkar inte spridningen av hiv. Sedan 1994 har i genomsnitt ca 244 nya hivsmittade anmälts per år. Det innebär att under en fyraårsperiod tillkommer mellan 900 och 1 000 nya fall. Siffran skall läggas till antalet som redan smittats.
Det är väl känt att hivförebyggande insatser kräver stöd från statliga myndigheter för att få utrymme på regional och lokal nivå. Det förebyggande arbetet är långsiktigt och måste pågå kontinuerligt. Därför är det olyckligt att de "öronmärkta" pengarna, d.v.s. det specialdestinerade statliga bidraget, enligt regeringens vilja skall införlivas i landstingens/regionernas budgetar.
Vi anser att regionerna och landstingen har ansvar för hälso- och sjukvården, som omfattar bl.a. infektionskliniker (vård och behandling av hiv/aidspatienter), hud- och venmottagningar, smittskyddsläkare, ungdoms- mottagningar och primärvården.
Det förebyggande och stödjande arbetet som bedrivs av frivillig- organisationer, som finansieras av de statliga bidragen, utgör ovärderliga komplement till de offentliga institutionerna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fortsätta med specialdestinerade statliga bidrag för hiv och aids.
Stockholm den 23 september 1999
Maud Ekendahl (m)
Bengt Silfverstrand (s)
Tasso Stafilidis (v)
Ragnwi Marcelind (kd)
Barbro Westerholm (fp)
Gunnel Wallin (c)
Kia Andreasson (mp)