I Hälsoskyddsförordningen (1998:899) 39 § anges bl a att kommuner får föreskriva att
1. nötkreatur, häst, get, får eller svin,
2. pälsdjur eller fjärdefä som inte är sällskapsdjur,
3. orm
inte får hållas inom område med detaljplan utan särskilt tillstånd av kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd. Enligt förordningen får sådant tillstånd förenas med särskilda villkor.
Under senare år har det blivit alltmer populärt att inneha andra reptiler än ormar som sällskapsdjur, t.ex. olika typer av grodor, krokodilarter, ödlor som leguaner, geckos, kameleonter, varaner och gagamer. Som hälsoskydds- förordningen är utformad i dag kan kommunernas miljö- och hälso- skyddsnämnder således inte ange särskilda villkor för förvaring, tillsyn och skötsel av dessa typer av reptiler. Detta innebär vidare att det saknas formella möjligheter för miljö- och hälsoskyddsnämnderna att ingripa vid uppenbara fall av misskötsel av sådana husdjur.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 39 § hälsoskyddsförordningen bör ges följande lydelse: Om det behövs för att hindra uppkomsten av sanitär olägenhet, får kommunen föreskriva att
1. nötkreatur, häst, get, får eller svin,
2. pälsdjur eller fjäderfä som inte är sällskapsdjur,
3. reptil
inte får hållas inom område med detaljplan utan särskilt tillstånd av en sådan nämnd som avses i 6 §. Ett sådant tillstånd får förenas med särskilda villkor.
Stockholm den 22 september 1999
Lars Elinderson (m)