Inseminationslagen (1984:1140) har nu varit i kraft i femton år. Lagen var kontroversiell när den antogs av två skäl. Det ena var att lagen föreskrev att barnet har rätt till kunskap om sitt biologiska ursprung. Det andra att lagen inte jämställde insemination med äggdonation. Äggdonation får inte förekomma i Sverige men görs utomlands, bl.a. i England och Finland, vilket innebär att en del svenska barnlösa par åker dit för att få hjälp med sin barnlöshet.
Det som dessutom hänt i Sverige sedan inseminationslagen infördes är att många kvinnor låter inseminera sig på andra vägar än genom hälso- och sjukvården. Insemination är ingen ovanlighet i lesbiska förhållanden, men eftersom lagen inte tillåter insemination när det gäller ensamstående eller homosexuella så tar man saken i egna händer. Insemination är nämligen ingen komplicerad medicinsk åtgärd och kan utföras också av icke- medicinskt kunniga personer.
Riksdagen har avslagit förslag om utvärdering av inseminationslagen och införande av äggdonation vid flera tillfällen. Jag anser dock att det är hög tid att riksdagen tar sig an dessa frågor, inseminationslagen behöver revideras därför att den föråldrats och människor tar "lagen i egna händer". Ägg- donationsfrågan behöver tas upp därför att de som har råd åker utomlands för att få hjälp medan de med tunna plånböcker får avstå.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om modernisering av inseminationslagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äggdonationer.
Stockholm den 24 september 1999
Barbro Westerholm (fp)