Fibromyalgi är en mjukdelsreumatisk sjukdom som drabbar
ungefär två procent av befolkningen. I Sverige finns ca 200
000 fibromyalgisjuka, vilket gör fibromyalgi till en
folksjukdom. Sjukomen finns beskriven i litteraturen sedan
1800- talet men har trots detta förbryllat läkarvetenskapen.
De fibromyalgisjuka har fått kämpa länge för att få förståelse
och för att bli trodda och därmed få den eventuella hjälp man
behöver få för sin värk.
Den moderna diagnostiken ställdes första gången 1981 av det amerikanska
reumatologsällskapet. I dag är fibromyalgi en erkänd sjukdom. Klassad bland
de reumatiska sjukdomarna både av WHO och Socialstyrelsen.
Sjukdomen debuterar oftast i samband med långvarig kronisk smärta, men
kan också utlösas av olika trauman, t ex infektion, operation eller graviditet.
Symptomen, främst smärta i hela kroppen, stelhet och onormal trötthet, är
ofta mycket handikappande. Dessutom finns ett 30-tal symptom redovisade
från mage/tarm till hjärta och huvud. Alla sinnen kan påverkas.
Socialstyrelsen konstaterade för cirka 10 år sedan att resurserna inom
vården är otillräckliga när det gäller att ta hand om patienter med långvarig
värk i muskler och mjukdelar, endast en begränsad grupp kan tas om hand
för adekvat vård.
I ett projekt som drivs av Reumatikerförbundet med 16 000 deltagare
redovisar var tionde medlem att de har stora svårigheter med vården. Det
gäller bl a att få en diagnos inom rimlig tid vilket är nödvändigt för att kunna
få den hjälp som går att få. Exempelvis har tillgången till varma bad minskat
eller avskaffats.
Neddragningar inom vården totalt har också påverkat fibromyalgipatien-
terna. Kontakter med vården har skett genom uppvaktningar hos Social-
styrelsen och Landstingsförbundet med krav på bättre utbildning och bättrre
utbildade allmänläkare, rätt till diagnos och att reumatologer ska ha ansvaret
för diagnos av fibromyalgiskjuka. Riksdagen bör som sin mening ge rege-
ringen till känna vad som anförs beträffande vården av fibromyalgisjuka.
I projektet redovisas att fibromyalgipatienter upplever en väsentligt
minskad kontroll över sina liv sedan de blev sjuka. De tycker att de är i
händerna på sjukdomen eller vården eller försäkringskassan. En del vittnar
om direkta övergrepp från både vårdpersonal och försäkringskassans hand-
läggare. Många upplever ett slags dubbelbestraffning. Först sjukdomen med
alla dessa symptom, sedan många års kamp för en diagnos och så en ny
kamp för att få diagnosen accepterad. Försäkringskassornas bedömningar av
diagnosen varierar stort. Riksförsäkringsverket måste därför snarast se till att
samtliga försäkringskassor får en gemensam syn på diagnoser som gäller
fibromyalgipatienter. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts beträffande försäkringskassornas gemensamma syn på
diagnoser vid fibromyalgi.
Vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg har presenterats ett resultat vid ett
sjukgymnastmöte som visar att personer med fibromyalgi blir hjälpta av så
enkla medel som träning i bassäng och undervisning. Patienterna fungerar
bättre fysiskt och blir mindre ängsliga och nedstämda. Men långt ifrån alla
får en sådan behandling. Till bilden hör också att deras symtom förvärras av
fysisk eller psykisk överbelastning.
En annan undersökning i Nässjö vid tidigare tillfälle visar att fibromyalgi-
sjuka har stort behov av hjälpmedel, men detta är ett obearbetat område.
Kunskapen har varken nått ut till de sjuka eller till vårdpersonalen. Det är
också ett problem att diagnosen och inte behovet ofta avgör vem som får
hjälpmedel. Därmed försämras patienten och vård- och behandlingskost-
naderna ökar. Inte minst synen på hjälpmedelsförsörjningen i sin helhet och i
synnerhet på de "enkla" hjälpmedlen är ett stort bekymmer för den fibro-
myalgisjuke. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om behovet av hjälpmedel för fibromyalgisjuka.
Vi har i Sverige ett aktivt intresse för att våra arbetsförhållanden skall vara
så bra som möjligt och att arbetsskador skall undvikas. Det finns i
läkarvetenskapen belägg för att personer som har en neuromuskulär sjukdom
kan utveckla tecken på muskelfiberskada redan vid en måttlig belastning. En
muskulär överbelastning kan bidra till primär fibromyalgi.
Med detta vill vi betona att det är viktigt att de som är sjuka i fibromyalgi
får sin situation på arbetsplatsen inventerad. Man är i de flesta fall enig om
att sjukskrivning inte är botemedel för patienten, utan att det tvärtom är
önskvärt att vederbörande är i måttlig rörelse och att hennes sociala position
stärks, om hon kan vara kvar i arbetslivet. Här har såväl läkare,
försäkringskassa, arbetsgivare som fack en högst väsentlig uppgift att fylla i
bemärkelse att ge den sjuke en sysselsättning som är avpassad och lämplig
för det handikapp hon fått genom sin sjukdom. Riksdagen bör som sin
mening ge regeringen till känna vad som anförs om ergonomiska åtgärder på
arbetsplatsen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vården av fibromyalgisjuka,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försäkringskassornas gemensamma syn på
diagnoser vid fibromyalgi,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av hjälpmedel för fibromyalgisjuka,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ergonomiska åtgärder på arbetsplatsen.