Liberala utgångspunkter för
att förbättra transsexuellas
situation
Liberalismen är mångfaldens ideologi. Liberalismen värnar
respekten för varje människas egenart och varje människas
rätt att forma den egna tillvaron utifrån sina egna känslor,
drömmar och värderingar. Vi bejakar och hyllar den
mänskliga mångfald som andra, mörkare läror ser som ett
hot.
Till de mest grundläggande egenskaperna i den mänskliga identiteten hör
uppfattningen om könstillhörighet. Att varje människa själv borde ha rätt att
avgöra vilket kön hon tillhör låter som en självklarhet. En viss grupp
människor utsätts dock för osynliggörande, diskriminering och i många fall
förakt, enbart på grund av deras uppfattning om den egna könstillhörigheten.
Transsexualism
Transsexualism eller transsexualitet är upplevelsen av en
motsättning mellan individens biologiska kön och
uppfattning om den egna könstillhörigheten. Transsexuella
beskriver det ofta som att "ett naturens misstag blivit be-
gånget". Ofta - men inte alltid - känner transsexuella en
stark önskan att genom kirurgiska eller hormonella åtgärder
få till stånd en anatomisk förändring i syfte att få den egna
kroppens utseende att stämma överens med "det psykiska
könet". Transsexuella finns av båda könen och könsbyten
kan alltså ske i båda riktningarna. Ingen kan med säkerhet
säga hur många transsexuella det finns i Sverige.
Uppskattningarna varierar mellan några hundra till några
tusen personer.
Transsexualism skall inte förväxlas med transvestism, där individen vill
klä sig i det motsatta könets kläder men är tillfreds med sitt fysiska kön.
Transsexualism har inte med den sexuella identiteten att göra, transsexuella
kan vara både homo-, bi- och heterosexuella. Vissa anser att personer som
vill byta kön bara kan anses transsexuella före operationen. Det är dock inte
alls ovanligt att personer efter fullbordat könsbyte fortsätter att t.ex. vara
aktiva i föreningar och nätverk för transsexuella. I detta sammanhang avses
med termen transsexuella alla som upplever, eller före en könsbytesoperation
har upplevt, att ens biologiska kön inte stämmer överens med ens köns-
identitet.
Lagen om fastställelse av
könstillhörighet i vissa fall
De viktigaste bestämmelserna om könsbyte finns i lagen
(1972:119) om fastställelse av könstillhörighet i vissa fall.
Denna lag har flera allvarliga brister som gör att den i vissa
fall försvårar transsexuellas situation i stället för att
underlätta den.
Lagen kräver exempelvis att den som skall genomgå könsbyte skall vara
ogift, något som i praktiken tvingar många transsexuella till familjesplittring
för att kunna genomgå det efterlängtade könsbytet. En gift transsexuell
person som vill ändra sitt biologiska kön måste således skilja sig från sin
make eller maka, med allt vad detta innebär i form av bodelning och övriga
konsekvenser.
Det gifta par som vill fortsätta att leva tillsammans efter att ena parten bytt
kön måste alltså först genomgå äktenskapsskillnad och sedan ingå registrerat
partnerskap. Att lagen på detta sätt tvingar transsexuella till
familjesplittring
är både onödigt och direkt inhumant.
Den som, å andra sidan, väljer att leva vardagen i enlighet med sin
upplevda könstillhörighet utan att genomgå kirurgisk behandling stöter på
andra problem. Ett sådant problem är namnfrågor. Enligt praxis tillåts inte
personer som juridiskt sett är män att byta till kvinnliga förnamn och vice
versa. Detta sker med hänvisning till 34 § i namnlagen (1982:670), som
lyder: "Som förnamn får inte godkännas namn som kan väcka anstöt eller
kan antas leda till obehag för den som skall bära det eller namn som av
någon annan anledning uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn."
Ur ett liberalt perspektiv finns det inga rimliga skäl att förbjuda personer
att bära ett visst förnamn enbart för att det förknippas med det andra könet.
Den principiella frågan påverkas inte av att det finns ett begränsat antal
"könsneutrala" förnamn som är tillgängliga för alla oavsett könstillhörighet.
Att byta från manligt till kvinnligt förnamn, eller vise versa, är inget som
görs av okynne. De nämnda begränsningarna i reglerna för förnamnsbyte
minskar inte den stora allmänhetens valfrihet men upplevs som en stor
begränsning för många transsexuella.
Könsbyte och identitet i
äldre handlingar
I lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i
vissa fall och i förarbetena till lagstiftningen finns ingen
särskild reglering som ger rättighet för en person som
genomgått könsbyte att få sin identitet i betyg,
anställningspapper etc. ändrad retroaktivt. Det är upp till
respektive skola eller arbetsgivare att tillmötesgå ett sådant
önskemål. Det har visat sig att personer som genomgått
könsbyte haft svårigheter att få sådana önskemål
tillgodosedda varför jag anser att det i lagen bör införas en
rättighet till retroaktivt namnbyte.
Attityder och
diskriminering
För transsexuella kan det vara mycket varierande hur de blir
bemötta av andra människor. En del förstår deras svåra
situation och ger dem sitt fulla stöd. Andra, kanske de flesta,
reagerar med rädsla, obehag och fientlighet. Följden av detta
blir att den transsexuelle ofta hamnar i ett psykologiskt
underläge och blir mycket känslig för omgivningens
reaktioner. Det är inte ovanligt att transsexuella tvingas sluta
sina jobb eller utbildningar. Att få en anställning under tiden
som en transsexuell genomgår sin medicinska behandling är
praktiskt taget omöjligt; dels eftersom personen kan ge ett
tvetydigt eller säreget intryck utseendemässigt (även om
arbetet inte har något med utseendet att göra), dels för att
personens sociala och psykologiska könsroll är under
förändring vilket ytterligare försvårar en eventuell
anställning, oberoende av vilken könsroll som personen
väljer att presentera sig i.
Lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av
sexuell läggning ger inget skydd mot diskriminering på grund av trans-
sexualitet. Inte heller brottsbalkens förbud mot olaga diskriminering (16 kap.
9 §) skyddar transsexuella. Utredningen som föregick införandet av lagen
mot förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning
(SOU 1997:175) hävdade att diskriminering på grund av transsexualitet
kunde anses omfattas av jämställdhetslagens förbud mot diskriminering på
grund av könstillhörighet. Det är dock oklart om så verkligen är fallet.
Regeringen bör därför få i uppdrag att utreda om jämställdhetslagens dis-
krimineringsförbud uttryckligen skall gälla även förbud mot diskriminering
på grund av upplevd könstillhörighet.
Bidrag till transsexuellas
organisationer
Transsexuella organiserar sig sedan några år i Riksförbundet
för transsexuella (RFTS), en fristående sammanslutning utan
koppling till t.ex. RFSL eller RFSU. Många transsexuella
söker sig också till föreningarna FPE-S och FPE-NE, vilka
även organiserar transvestiter. Hittills har RFTS inte erhållit
någon form av offentligt stöd för sin verksamhet, trots att
denna är av mycket stor betydelse för de transsexuella som
genom föreningen kan få stöd, information och kontakt med
andra i samma situation. Det bör undersökas på vilket sätt
staten kan ge ekonomiskt stöd åt transsexuellas
organisationer.
Behovet av en utredning om
transsexuellas situation
Det behövs en utredning som ur ett helhetsperspektiv belyser
transsexuellas situation i det svenska samhället. Utredningen
bör omfatta både lagstiftningsfrågor, behandlingsfrågor (t.ex.
hälso och sjukvårdens bemötande och proceduren kring
könsbytesoperation) och sociala frågor (t.ex. diskriminering,
attityder och organisationsstöd). Utredningen skall ha tät
kontakt med såväl transsexuellas organisationer som med
övrig expertis på området och bör ha ett allmänt hållet
mandat att lämna de förslag som anses behövliga för att
förbättra transsexuellas situation i samhället.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ändring av lagen om fastställelse av
könstillhörighet i vissa fall,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ändring av namnlagen,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rättighet till retroaktivt namnbyte efter köns-
byte,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jämställdhetslagens diskrimineringsförbud och
diskriminering på grund av upplevd könstillhörighet,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bidrag till transsexuellas organisationer
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning av transsexuellas situation i sam-
hället.
Stockholm den 20 september 1999
Barbro Westerholm (fp)
1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till LU.
2 Yrkande 4 hänvisat till AU.