Den 28 september 1999 träffade företrädare för staten och landstingen en överenskommelse om ersättningar till hälso- och sjukvården för år 2000. Liksom under år 1999 skall huvuddelen av medlen användas för en långsiktig satsning på att stärka patientens ställning inom svensk hälso- och sjukvård. Därvidlag betonas både behovet av att förbättra vårdens tillgänglighet och att öka patienternas inflytande och delaktighet. Trots denna vackra målsättning avvisar regeringen och landstingens företrädare återigen inrättandet av en vårdgaranti. Människor står fortfarande i kö för operationer och behandlingar och köerna växer.
I "Patienten har rätt", ett delbetänkande hösten 1997 av HSU 2000, kritiserade en enig utredning den nya urvattnade garantin. Kommittén föreslog att den misslyckade besöksgarantin skulle kompletteras med en utvidgning av den gamla vårdgarantin och att en sådan vidgad garanti skulle ingå i överenskommelsen för år 1999.
I stället för att vidta åtgärder för att göra detta möjligt valde regeringen drygt ett halvår senare att ge Socialstyrelsen i uppdrag att "beskriva och analysera förutsättningarna och konsekvenserna" av en sådan garanti. I Socialstyrelsens rapport från i mars i år konstateras bl.a. att 1992 års vårdgaranti hade effekt, att vissa försämringar kunde konstateras vid årsskiftet 1994/95 och att detta fortsatt därefter. Socialstyrelsen valde tyvärr - till skillnad från HSU 2000 - att avvisa ett återinförande och vidgande av vårdgarantin. Den socialdemokratiska regeringen har tacksamt tagit emot detta. Tiotusentals patienter får nu vänta avsevärt längre än vad som gällde för dem som behövde motsvarande operationer och behandlingar under åren 1991-94. Samma gamla socialdemokratiska köer är tillbaka. HSU 2000- kommittén kallade sitt delbetänkande "Patienten har rätt". Vad gäller vårdköerna kan vi nu tyvärr konstatera att patienterna inte fick rätt.
Folkpartiet anser att de växande vårdköerna är ett stort samhällsproblem som fordrar en snabb lösning. Det är därför inte acceptabelt att dra införandet av en ny vårdgaranti i politisk långbänk. Vi anser att nya förhandlingar mellan staten och Landstingsförbundet skall inledas omedelbart så att den nya vårdgarantin kan börja gälla senast från och med den 1 april år 2000.
I överenskommelsen lämnas även för år 2000 en särskild ersättning för medicinska rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso- och sjuk- vården. Ersättning är, liksom föregående år, 235 miljoner kronor. Även på detta område har inte regeringen velat ta åt sig de förslag och de utvärde- ringar av försöksverksamheten, FINSAM, vilken innebär en samverkan mellan olika finansiärer och mellan olika sjukvårdshuvudmän som ger samhällsekonomiska och mänskliga vinster. Trots de utvärderingar som har gjorts och uttryckliga önskemål från företrädare från de områden som deltog i FINSAM-försöken, har regeringen vid flera tillfällen sagt uttryckligen nej både till att låta försöken fortsätta och till att tillåta FINSAM i hela landet. Regeringen säger sig vilja avvakta en utvärdering av en annan försöks- verksamhet, SOCSAM. Detta väntades ske någon gång under år 2001. Därefter har det skjutits upp till år 2003, d.v.s. sex år efter Socialstyrelsens och Riksförsäkringsverkets utvärdering.
Folkpartiet liberalerna anser att utvärderingen av FINSAM-projektet tydligt bevisat att samordning är till gagn både för huvudmännen och patienterna. Vi anser därför att den finansiella samordningen bör utvidgas fullt ut med alla landsting och försäkringskassor i landet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av en vårdgaranti,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiell samverkan.
Stockholm den 18 november 1999
Kerstin Heinemann (fp)
Harald Nordlund (fp)
Bo Könberg (fp)
Helena Bargholtz (fp)