Sedan 1997 har Tullverket antagit ett antal mål för sin verksamhet som
visar på en ökad vilja till förändring av tidigare regler och som pekar mot
en större förståelse för näringslivets krav på färre och enklare regler. I
Tullverkets verksamhetsidé anges att man ständigt ska förbättra
tullrutinerna för att nå största möjliga samhällsnytta och stärka svensk
konkurrenskraft. Tullverket vill i det nationella och internationella
samarbetet vara känt för sitt nytänkande, förenklingsarbete och
arbetsmetodutveckling. Folkpartiet anser detta vara en bra målsättning.
Tullverkets nya organisation innebär att Tullverket har förändrats till att
vara en enda myndighet med sex regionala operativa enheter under ett
centralt huvudkontor. Tullverkets nya organisation delar in verksamheten i
två huvudsakliga delar, eller processer som det numera heter, nämligen
gränsskydd och effektiv handel. Den nya organisationen har sannolikt bättre
chans att möta kravet om nationell likabehandling.
Tullregelverket inom EU påstås av flera sakkunniga vara att betrakta som
ett ramregelverk som skapats ur ett förhandlingsresultat där hänsyn tagits till
medlemsländernas tulltraditioner. Mot denna bakgrund kan man förstå varför
representanter för GD XXI ofta understryker möjligheterna till och utrymmet
för tolkningar inom ramen för tullkodex och tillämpningskodex och man
menar att dessa inte ska tolkas alltför bokstavligt och begränsande så att
utrymmet för förenklingar inom regelverkets yttre ramar omöjliggörs. Detta
kan vara bakgrunden till att en del anser att vissa av de begränsningar och
krav som för närvarande finns i svensk tulltillämpning inte alltid har ett
direkt stöd i EU:s tullregelverk.
Många begränsningar tycks tyvärr ha uppstått när Tullverket tolkat och
omformat dessa till nationella tullregler. Där det finns ett tolkningsutrymme
är det viktigt att Tullverkets målsättningar om bland annat förenklad
tillämpning får genomslag.
Tullagsutredningen kom genom ett begränsat direktiv endast att omfatta de
delar av tullagstiftningen som är hänförliga till Finansdepartementets
ansvarsområde. Centrala delar av tullregelverket berördes inte. Det gäller
bland annat tullprocedurer med ekonomisk verkan, till exempel aktiv
förädling, passiv förädling och tullager. När det gäller de delar som
utredningen de facto behandlade är förslagen avseende förändring av
dröjsmålsavgift till dröjsmålsränta, förslaget till periodisk deklaration och
synpunkterna på tullförrättningsavgifter i huvudsak positiva. (Vidare är
utredningens synpunkter på tulltillägg av stort intresse även om denna fråga
senare skall behandlas i en särskild utredning som omfattar hela
skattetilläggsinstitutet.)
All tullverksamhet kan upplevs mer eller mindre som ett hinder i
företagens verksamhet. Det kommer att krävas en viss administration oavsett
hur långt man än lyckas förenkla rutinerna. Men då den största delen av
kostnaden för denna tullverksamhet får bäras av företagen genom de
kostnader de har för att klara sitt förtullningsarbete är det viktigt att
regelverk
utformas och kontroller utförs på ett sådant sätt att företagens godsflöden
påveras minimalt.
Gränsskydd
Ett effektivt gränsskydd kan grovt uttryckt sägas innehålla två huvud-
områden - dels en allmän preventiv del som omfattar bekämpning av
ekonomisk brottslighet, smuggling och annan samhällsfarlig införsel,
dels en kontroll avseende iakttagandet av införselregler och
införselrestriktioner så att inte konkurrenssituationen i landet snedvrids.
Ett effektivt gränsskydd är nödvändigt. Folkpartiet vill dock understryka
att det är av yttersta vikt att de kontroller som Tullverket har att göra
genomförs på ett sådant sätt att den legitima trafiken störs så lite som
möjligt. Detta kan till exempel ske genom att kontroller främst görs i
samband med att gods lastas eller lossas eller på platser i transportkedjan där
godset ändå skall omlastas.
Ett viktigt inslag i ett fungerande gränsskydd är en väl utformad och rätt
använd riskanalys och ett preventivt upplysningsarbete. Tullverket måste i
sina system kunna identifiera de varor, sändningar och aktörer där en
kontroll är motiverad och övriga flöden måste lämnas ostörda. Vidare måste
man upplysa företag om de riskmoment som kan förekomma i
transportsystemen. Det är naturligtvis också helt avgörande att Tullverkets
egen personal tror på och litar till effektiviteten i egna system och metoder.
I Sverige finns ett tjugotal internationella flygplatser med s.k. ICAP-
standard. Dessa utgör ofta det enda tullfiltret mot länder som ligger utanför
EU. Det är i huvudsak Arlanda, Sturup och Landvetter som har en fast
bemanning för gränskontroll. För övriga flygplatser med internationell trafik
avgör de regionala tullmyndigheterna hur resurserna skall fördelas för
service och kontroll.
Med många internationella flygplatser följer också ett ansvar för att det
finns resurser för en någorlunda rimlig tullbemanning. Det handlar inte bara
om kontroll och prevention för att bekämpa smuggling och annan
brottslighet utan det handlar även om rimlig service. Det finns många
resande som gärna vill möta personal vid tullen på flygplatsen för att klarera
tillåtna vapen, djur eller någon specifik vara. Det spelar mindre roll om tullen
har tillgång till moderna och ändamålsenliga arbetsmetoder i arbetet om det
inte finns tillräckligt med personal på plats att genomföra kontroller när så
behövs.
När det gäller bekämpning av smuggling och ekonomisk brottslighet i
samband med utrikesleveranser vill vi peka på de möjligheter som kan
rymmas inom "Buisiness Anti-Smuggling Coalition" (BASC). Inom ramen
för denna verksamhet kan näringslivet samarbeta med tullmyndigheter och
genom olika grader av delegerat kontrollarbete själva övervaka och säkra sin
godshantering och sina godsflöden för att lättare upptäcka och kunna anmäla
förekommande misstankar.
För att öka möjligheterna till en effektiv gränskontroll anvisar Folkpartiet
50 miljoner extra för budgetåret 2000. Detta är inte minst nödvändigt om det
skall vara möjligt att ytterligare intensifiera kampen mot narkotikan.
Effektiv handel
Den andra av Tullverkets två huvudprocesser har en rubricering som ur
näringslivets synvinkel dock är något tveksam för en fiskal och
kontrollerande verksamhet. Fick näringslivet själva bestämma skulle
tullens roll inom detta område förmodligen helt elimineras. Detta är
självklart inte möjligt.
Det gäller att nå en rimlig balans, ett partnerskap, mellan näringslivet och
tullen.
Ett påtagligt resultat av arbetet inom effektiv handel är Tullverkets projekt
med en servicetrappa. Alla förslag om förenklingar välkomnas och principen
att "kvalitet skall löna sig" är riktig. En ökad kvalitet i företagens uppgifter
skall kunna premieras med ökade möjligheter till förenklingar. Vidare är vi
positivt inställda till de grundläggande idéerna bakom servicetrappan och till
att förhållningssättet "utifrån och in" ska prägla utformningen av en sådan
trappa. Vi vill också understryka att servicetrappan måste utformas så att den
blir öppen för alla företag oavsett storlek. Med alla företag avser vi såväl
exportörer och importörer som ombud för dessa.
Vid utformningen av en servicetrappa är det viktigt att den endast omfattar
sådana procedurer som direkt kan påverkas av ett ökat kvalitetsarbete i
företagen. Befintliga procedurer och tillämpningar eller sådana som redan
möjliggörs och regleras av tullkodex med dess tillämpningsföreskrifter bör
alltså inte omfattas av trappan. Som ett exempel på en sådan möjlighet som
inte direkt påverkas av företagens kvalitetsarbete kan nämnas periodiska
deklarationer, vilka endast påverkar när och hur en uppgift lämnas till tullen
men inte riktigheten i densamma.
Servicetrappan bör främst kunna erbjuda lättnader i kontroller, ökad
frekvens av automatklarering och tillämpning av lättnader och förenklingar
som inte regleras i tullkodex. Beträffande vilka rutiner som kan komma i
fråga bör trappan vara flexibel eftersom företagens behov dels är mycket
varierande, dels kan förändras över tiden. Målet med trappan måste vara att
företag med god kvalitet i sitt tullarbete skall kunna sköta stora delar av sin
tulladministration genom olika former av delegerat myndighetsutövande.
Sevicetrappan kan dock aldrig innebära att vissa företag, stora eller små, kan
vara helt fria från kontroller. I en globaliserad värld är inte alltid som
företagen själva kontrollerar sina transportflöden. Därmed ökar också risken
för oönskade "bipackningar".
Det måste undersökas om möjligheten att slippa debitering av förrättnings-
avgifter, erhålla fri uppdatering av tulltaxan TARIC och andra regelverk kan
vara kostnadsfritt och generellt vara tillgängligt för alla företag oavsett
servicetrappan.
Tulltilläggen
Folkpartiet är kritiska till nuvarande tulltillägg. Det finns därför behov av
en översyn av Tullverkets nuvarande tillämpning av sanktionen
tulltillägg. Vi förstår att företag kan uppfatta att systemet med tulltillägg
inte alltid korresponderar mot de mål som satts upp och den
framtidssatsning man påbörjat inom tullen. Tyvärr försenas nu denna
angelägna fråga då den i stället kommer att bli föremål för behandling i
en annan särskild utredning avseende skattetilläggsinstitutet.
Tulltilläggen kan för det enskilda företaget uppfattas som onödigt stränga,
slumpmässiga och summariska. Tillämpningen uppmuntrar inte alltid ett
förtroendefullt samarbete mellan Tullverket och näringslivet när det gäller att
förbättra tulldeklarationerna och därmed riktigheten i debiteringar och
handelsstatistik. Den kampanj som Tullverket nu driver, inte minst inom
processen effektiv handel, för att informera företagen om tullregler och
tullförhållanden riskeras att kraftigt motverkas om företagen samtidigt
känner sig jagade på ett onödigt och orimligt sätt samt riskerar efter-
debiteringar för ibland bagatellartade fel.
Tulltilläggen utgör ett skäl för att företag skall iaktta noggrannhet och
omsorg för att deklarationerna skall bli riktiga. Men att ta ut tillägg om 20
procent på undandragen avgift - utan nämnvärda möjligheter till nedsättning
eller befrielse på grund av ursäktlighet - innebär en sanktion som är onödigt
strängt utformad. Den drabbar inte sällan företag som gjort allt vad det
förmår för att felaktigheter skall undvikas. Det är mänskligt att fela både för
företagen och Tullverket.
Det är värt att peka på att Sveriges medverkan i EU skapat nya förut-
sättningar för att tolka till exempel tullvärderegler och varuklassificeringar.
Den mer eller mindre automatiska kopplingen av tulltilläggen till skatte-
tilläggen bör därför ifrågasättas. Det finns en rad väsentliga skillnader dem
emellan som talar för att tulltilläggen frikopplas från systemet med
skattetillägg. Ett sådant är att tulldeklarationer avges vid ett mycket stort
antal tillfällen för enskilda företag, medan skattedeklarationer anges vid ett
handfull tillfällen per år. Risken att det uppkommer oavsiktliga fel blir
givetvis större ju fler deklarationer som avges och när dessa skall lämnas
under stor tidspress.
Av grundläggande betydelse är också att tullreglerna inte utgör ett naturligt
inslag i företagens bokförings- och redovisningssystem på samma sätt som
underlaget för annan beskattning. Tullreglerna utgör ett tillkommande
moment i företagens kunnande. De är dessutom utformade på ett sådant sätt
att de många gånger blir ytterligt svårtolkade, vilket såväl tullmyndigheter
som enskilda företag kan bekräfta. Det är här inte enbart fråga om resurser
för merarbete utan också svårigheter att förstå innebörden av EU:s regler,
även om dessa översatts till svenska.
Det grundläggande elementet när det gäller att få fram riktiga tull-
deklarationer är en intensifierad information till näringslivet. Tulltilläggen
bör vara ett komplement i sammanhanget. Om man enbart ser ett motsats-
förhållande mellan staten och näringslivet förtar det möjligheterna till ett
gott
samarbetsklimat. Samtidigt måste det understrykas att tulltilläggen har en
viss förenklande effekt jämfört med en åklagardriven process enligt varu-
smugglingslagen.
Periodiska deklarationer
Genom att periodiska deklarationer lämnas i efterhand sänks kostnaderna
för såväl myndighet och företag utan att uppbörd och kontroll försämras.
Många företag har idag avancerade datasystem som också kan användas
för behandling och sammanräkning av tulluppgifter. Det ger också
Tullverket mycket goda möjligheter för en effektiv revisionsbaserad
efterhandskontroll.
Om dessutom alla avgifter i samband med förtullning redovisas och
betalas via företagens skattekonto förenklas administrationen ytterligare för
företag och myndigheter. Inte minst elimineras på detta sätt problem med
kort tid för administration och betalning av tullräkningar. Det bör beaktas att
eftersom i princip alla företag idag tillåts att själva sköta annan företags-,
mervärdes- och lönebeskattning till långt större belopp torde de också vara
väl kvalificerade att själva administrera sina tullavgifter.
Med hjälp av de möjligheter som EU:s tullregelverk skapar med begreppet
"lokalt klareringsförfarande", till exempel i tillämpningskodex art 263, bör
en betydande delegering av arbetet med tullklarering vara möjlig. Genom att
tolka begreppet "uppvisats för tullen enligt art 40 i tullkodex" på så sätt att
företag genom t.ex. en bokföring i ett internt godsmottagningssystem kan
notera ankommande gods och vidare genom att tolka begreppet "annat
transiteringsförfarande" som t ex en transport under en fraktsedel eller
likvärdig handling, erhålls en situation där långtgående förenklingar
möjliggörs. Detta är den formella möjligheten för den självförtullning som
borde vara möjlig oavsett om det handlar om omsättning för fri rörlighet,
olika typer av tullager eller tullprocedurer med ekonomisk verkan.
Genom en kombination av ovan beskrivna tolkning och den möjlighet till
periodisk deklarationsprocedur som finns i EU:s tullregelverk kan en
företagsintern lösning för tullklarering skapas. Detaljerna för ett sådant
system är naturligtvis något som får studeras senare, men det primära målet
är att ändra tullregelverket så att alla hinder för en sådan utveckling
undanröjs.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att till Tullverket (utgiftsområde 3) för
budgetåret 2000 anvisa 50 miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslår,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Tullverket bör ges i uppdrag att genomföra en
fullständig genomgång av EU:s tullregelverk så att alla möjligheter till
förenklingar tas till vara,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Tullverket bör ges i uppdrag att göra en
fullständig genomgång av tullordningen så att svensk tulltillämpning
utformas på ett företagstillvänt sätt,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om periodisk
deklaration,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Tullverket bör ges i uppdrag att se över sin
tillämpning av tillägg så att man tillvaratar möjligheterna till
nedsättning och eftergift,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om "långtgående självförtullning" och möjligheten
att i samarbete med näringslivets organisationer ta fram förslag till en
systembeskrivning.