Fastighetstaxeringsreglerna måste reformeras eftersom det system som
nu tillämpas i grund och botten är felaktigt konstruerat. På vissa mycket
attraktiva områden där fritidsfastigheternas försäljningspriser skjuter i
höjden slår husskatten besinningslöst mot fastboende på ett sätt som
aldrig kan vara lagstiftarens mening. I Sverige 1999 kan vi finna
situationer där fastighetstaxeringens konstruktion och tillämpning får
sådana orimliga konsekvenser att åretruntboende i till exempel
skärgården straffas med en fastighetsskatt på en nivå som deras
inkomster inte kan bära. De fastboende tvingas gå från hus och hem på
grund av att deras fastighet har en belägenhet som är mycket efterfrågad
som fritidsboende.
Konstateras kan att det är främst kustbor boende i mycket attraktiva
sommarområden som drabbas speciellt snett av dagens konstruktion. Det får
som följdeffekt att det är svårt för till exempel en äldre generation med
enbart folkpension att överhuvudtaget kunna bo kvar i sitt hus. Samtidigt är
det för svårt - om inte helt omöjligt - för en yngre generation att ekonomiskt
kunna klara av både extrema huspriser och därtill följande fastighetsskatter,
för att våga investera i ett boende i skärgården. Resultatet blir att vi idag
har
ett system som pressar den fastboende befolkningen bort från öar och
attraktiva skärgårdssamhällen. Kvar blir en död skärgård med enbart
kapitalstarka fastighetsägare och med ett skärgårdsboende som är aktivt
enbart några veckor om året.
Därför är det avgörande att finna fastighetstaxeringsregler som skiljer på
fastboende och fritidsboende, annars kommer det aldrig att kunna ske en
tydlig utveckling i skärgården för verksamhet året runt. Det är fritids-
fastigheternas priser och de mycket strandnära tomterna som skjuter i höjden
och påverkar åretruntboendets taxeringsvärden och därmed fastighetsskattens
utfall. Belägenhetsfaktorn bör därför avskaffas för fastigheter för fastboende
och bara tillämpas på fastigheter för fritidsboende. Detta bör ges regeringen
till känna.
För att kunna reducera de orimliga trappstegseffekter som uppstår mellan
attraktiva områden och vanliga områden bör också värdeområdena förändras
från nuvarande 7 300 stycken till ca 2 500 områden. Detta bör ges regeringen
till känna.
När fastighetsägare besvärar sig över satta taxeringsvärden som skall
prövas av skattemyndighet, länsrätt respektive kammarrätt bör särskilt ut-
sedda fastighetsnämndemän medverka för att tillgodose behovet av såväl
sakkunskap som rättssäkerhet. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om belägenhetsfaktor för fastigheter med fast-
boende,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om antal värdeområden,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fastighetsnämndemän.