I Sverige motiverades en gång i tiden fastighetsbeskattningen som en s k
garantibeskattning, där fastighetsägare skulle betala för garanterade sam-
hällstjänster i form av vatten, avlopp, tillfartsvägar etc. Denna
beskattning legitimerades av ett intresse från fastighetsägarens sida av
offentliga tjänster (intresseprincipen). Samhällstjänsterna är idag
kommunala och finansieras genom avgifter. Fastighetsbeskattningen
däremot är statlig och motiveras idag enbart som en intäktskälla för
staten. I samband med Sveriges inträde i Europeiska gemenskapen
motiverades t o m en höjning av fastighetsskatten med inträdets
finansiering. Relationen mellan skatt och legitim orsak till skatten är
borta. Fastighetsskattens legitimitet har också på senare tid kraftigt
ifrågasatts.
Fastighetsskattens utformning och nivå spelar en stor roll för många
människor. Det är cirka 2,3 miljoner människor som äger småhus i Sverige.
Det innebär att mer än 60 procent av befolkningen och hela 75 procent av
barnfamiljerna bor i småhus.
Under 1995 genomfördes tre förändringar angående fastighetsskatten
samtidigt. För det första höjdes taxeringsvärdena kraftigt efter att ha varit
oförändrade i fem år. Taxeringsvärdena höjdes i genomsnitt med 26 procent.
För det andra började den så kallade rullande fastighetstaxeringen att gälla
vilket innebär att taxeringsvärdena kan förändras varje år. Den tredje
förändringen var den mest oväntade - den socialdemokratiska regeringen
drev igenom en höjd fastighetsskatt från 1,5 till 1,7 procent av taxerings-
värdet. Tillsammans med de höjda taxeringsvärdena innebar detta en höjning
av fastighetsskatten med drygt 40 procent.
Utöver detta kommer skatten på kommersiella lokaler som är 1,0 procent
från och med 1996. På industrilokaler har det införts en helt ny skatt på 0,5
procent av taxeringsvärdet.
Den totala fastighetsskatten för småhus, hyreshusenheter, kommersiella
lokaler och industrifastigheter beräknas uppgå till cirka ca 28 miljarder 1999.
2 Boende är högbeskattat
1991 ersattes den tidigare schablonbeskattningen av villor och fritidshus
med fastighetsskatt. Skattereformen innebar en mycket kraftig ökning av
boendekostnaderna främst genom minskat värde på ränteavdragen. Till
detta ska läggas effekterna av den allmänna fastighetstaxeringen och
kostnadsökningen på grund av sjunkande bostadssubventioner, ökad
moms på uppvärmning samt ökande kommunala taxor och avgifter.
Skattereformen 1991 finansierades delvis genom kraftigt höjda skatter på
boendet i form av bland annat mervärdesskatt på förvaltning och byggande
samt fastighetsskatt. Fastighetsägarna utsätts för tre former av skatt på
boende: skatt på avkastning, innehav och omsättning av fastighet. Sverige
har en mycket hård beskattning av boendet:
- Skatt på sparandet till en bostadsrätt eller ett småhus. Själva sparandet
görs med redan beskattade pengar.
- Småhusägare betalar lagfartsavgift (skatt) vid förvärvet.
- Småhusägare betalar skatt på inteckningar som behövs för att få ett lån.
- Man betalar fastighetsskatt oavsett om man bor i villa, bostadsrätt eller
hyresrätt.
- Kostnader för vatten och el beskattas och ovanpå läggs dessutom moms.
Förvaltning, underhåll och inköp för förbättringar beläggs med moms.
Förbättringar (till exempel miljöinvesteringar, energisparåtgärder) som
höjer taxeringsvärdet genererar dessutom ökad fastighetsskatt.
- Bostäder betraktas som en kapitaltillgång och beskattas dubbelt, dels
genom förmögenhetsskatt, dels genom fastighetsskatt.
- Vid försäljning beskattas en värdeökning, medan möjligheterna att dra
av en förlust är mer begränsad.
Genomsnittligt räknat är en tredjedel av boendekostnaderna skatt. Det är
en stor del av förklaringen till att andelen av inkomsten som går till
boende ökat från 17,4 procent år 1969 till hela 31,7 procent år 1995.
2.1 Sverige har världens högsta boendeskatter
Sverige har vid sidan av Danmark världens högsta skatter och Sverige
har den i särklass hårdaste beskattningen på boendet i hela världen. I
övriga europeiska länder är momsen lägre, försäljningsskatten
(reavinstskatt) är mycket sällsynt och fastighetsskatten är mycket
begränsad - vissa länder har ingen fastighetsskatt. Det innebär att
boendekostnaderna som procentuell andel av hushållens disponibla
inkomster i de europeiska länderna i genomsnitt var 20 procent år 1993. I
Tyskland var boendekostnaderna 17 procent, i Nederländerna 18 procent
och i Danmark var de 20 procent. Detta ska jämföras med Sveriges 30
procent år 1993.
Tabell 1: (Tabell 2.1 Boendebeskattning i några länder )
Källor: Bostadspolitiska utredningen och SBC
2.2 Statens nettoinkomster för boendesektorn
Statens intäkter och kostnader för boendet genomgår dramatiska för-
ändringar. Statens nettokostnader för boendesektorn har tidigare varit
stora. Ökade intäkter, från bland annat fastighetsskatt och moms på
byggande ställt mot sjunkande kostnader för räntebidrag, gör att statens
netto redan 1997 blev positivt. Intäkterna uppgick till i storleksordningen
53,7 miljarder kronor och kostnaderna till 53,2 miljarder kronor, det vill
säga ett netto på en halv miljard 1997. Prognosen för nettot mellan
fastighetsskatt och räntebidrag pekar på ett överskott på ca 15 miljarder
1999.
Den post på kostnadssidan som minskar mest är räntebidragen. Prognosen
är att de minskar från 20 miljarder 1997 till 7,5 miljarder kronor 1999. Det
kan ifrågasättas om det är rimligt att staten tar in ökade skatter på boendet
när statens kostnader för räntebidrag minskar. Fastighetsskatten borde
egentligen sänkas i samma takt som räntebidragen försvinner.
Höga skatter på boende är inte bra för samhällsekonomin. Det motverkar
ambitionen att medborgare skall kunna leva på sin lön. I stället leder höga
skatter till att alltfler människor blir beroende av bidrag från stat och
kommun.
Det måste få vara en klok och långsiktig investering att skaffa sig ett eget
boende. Det är också förutsättningen för en sund bostadsmarknad och
därmed en sund samhällsekonomi. Det måste löna sig på sikt med ett eget
boende.
3 Kristdemokraternas syn på fastighetsskatten
Till skillnad från beskattning av löner, företagsvinster och konsumtion
tas fastighetsskatt ut på en tillgång som inte består av, eller sällan omsätts
till, reda pengar. Fastighetsskatten utgår därmed från att ägandet alltid
kombineras med en hög lön som kan bekosta denna skatt. Genom
händighet, sparsamhet och inslag av självhushåll bör medborgare kunna
bo i egen fastighet även med låga kontanta inkomster om
fastighetsskatten är rimlig.
Fastighetsskatten är en kapitalskatt på en inkomst som inte realiserats, vars
enda syfte är att förstärka statens finanser. Den drabbar alla boende oavsett
inkomst och betalningsförmåga, tvärtemot den skatteprincip som borde gälla
i Sverige: skatt efter bärkraft. Fastighetsskatten hotar till och med ägande-
rätten då man inte har råd att betala den höga fastighetsskatten.
Sverige har världens högsta skatt på boende. Det leder till att endast den
som har hög inkomst har råd att äga en fastighet.
Att göra det möjligt att äga sin bostad också för låginkomsttagare är att
verka för ett jämlikt samhälle, ett samhälle där äganderätt inte kräver stora
pengar.
Kristdemokraterna anser att den statliga fastighetsskatten på sikt bör
avvecklas. I stället bör kommunerna ges en rätt att debitera en kommunal
fastighetsavgift för täckande av kostnader för bl.a. gatuunderhåll, brand-
försvar och annan kommunal service för fastigheten.
4 Ökad boendesegregering
Många barnfamiljer och pensionärer med låga inkomster som köpte hus
när priserna stod som högst 1989-91 och som drabbats av arbetslöshet
har nu stora svårigheter att bo kvar. Detta gäller särskilt boende i
skärgårdar och storstadsområden.
Statistik från Statistiska centralbyrån, SCB visar att 52 procent av LO-
medlemmarna bor i småhus (villa eller radhus) som de själva äger.
Ytterligare 8 procent bor i småhus med annan upplåtelseform. Det är således
fel att påstå att människor som bor i småhus generellt sett är "rika". Det bör
uppmärksammas att 75 procent av alla barn bor i villa.
Regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet bäddar för en ny bostads-
segregering genom att överbeskatta småhus och övrigt markboende.
I skärgårdar, längs kusterna, i fjällvärlden och andra områden som berörs
av mycket kraftiga höjningar av fastighetsvärdena utgör den höjda
fastighetsskatten ett stort problem. Våra kuster blir ett reservat för rika
samtidigt som skatten tvingar bort bönder, hantverkare, butiksägare och
fiskare. Det är anmärkningsvärt att Socialdemokraterna vill skapa en sådan
segregering.
Fastighetsskatten innebär att skillnaden mellan lågprisorter och hög-
prisorter ökar. Det är inte acceptabelt att det för ett likvärdigt hus kan
skilja
flera tiotusentals kronor i årlig fastighetsskatt beroende på var i landet huset
är beläget.
5 Hur ser väljarna på fastighetsskatten?
Sju av tio svenskar vill att fastighetsskatten ska sänkas. Det visar en
opinionsundersökning som utförts av Forskningsgruppen för samhälls-
och informationsstudier, FSI, på uppdrag av SBC, Skattebetalarna och
Villaägarna.
Att endast 4 procent av svenska folket vill behålla fastighetsskatten som
den är måste betraktas som ett rejält underbetyg. Fastighetsskatten är uppen-
barligen en skatt som helt saknar folklig förankring.
Av LO-anslutna är det bara 5 procent som tycker att det är dåligt med en
sänkning. 74 procent tycker det är bra. TCO- och Saco-anslutna visar inga
större avvikelser från de procenttalen.
6 Regeringens politik
I nu föreliggande budgetproposition föreslår regeringen en nivåsänkning
av fastighetsskatten från 1,3 % till 1,2 %, endast för hyreshus. Därmed
ökar regeringen den redan stora snedfördelningen av beskattning mellan
boendeformerna hyreshus och småhus/egna hem.
7 Skattemässig neutralitet
Kristdemokraterna anser att samhället skall förhålla sig skattemässigt
neutralt till olika boendeformer. Det är medborgarna som skall välja
boendeform utan att bli styrda av att skatter belastar den ena
boendeformen mer än den andra. Villaägarnas riksförbund redovisar att
skatteskillnaderna är hela 25 kr/m2 och år mellan hyreshus och småhus
(småhus: 58 kr/m2 och hyreshus: 33 kr/m2).
Kristdemokraterna eliminerar därför i två etapper skillnaden i beskattning
mellan småhus och flerfamiljshus.
8 Skatteförslag för trygghet i boendet
Utöver regeringens förslag att sänka skatten för hyreshus till 1,2 %
fr.o.m. år 2000 förslår Kristdemokraterna att fastighetsskatten sänks för
villor/egna hem till 1,3 procent av taxeringsvärdet fr.o.m. och med år
2001och till 1.2 % fr.o.m. år 2002 och avvisar därmed regeringens
förslag till sänkning för enbart hyreshus som leder till en förstärkning av
en snedvridande och orättvis beskattning.
De kassamässiga effekterna av vårt förslag beräknas till 610 miljoner
kronor år 2001, respektive 3 790 miljoner kronor år 2002.
Vidare har Kristdemokraterna i sitt budgetalternativ för 2000 beräknat ett
skattebortfall på ytterligare 100 miljoner kr för att lindra fastighetsskatten,
genom att fastighetsskatten enbart ska beräknas på en tredjedel av
markvärdet ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kronor.
Kristdemokraterna anser också att hela förmögenhetsskatten skall fasas ut
genom att sänkas till 0,5 % 2001 och därefter till 0 % från år 2002. Av
förmögenhetsbeskattningen i Sverige drabbar ca 40 % egna hem, som redan
beskattats med fastighetsskatt.
Våra förslag innebär till skillnad från regeringens förslag att man till år
2000 eliminerar skattediskrimineringen av villaboende i förhållande till att
bo i hyreshus.
I högprisorterna, det vill säga kring storstäder och i skärgårdar, beror den
höga fastighetsskatten framför allt på att marken åsatts höga värden samt att
det så kallade tabellnivåvärdet för byggnaden sätts högt (detta speglar att
försäljningspriserna för byggnaderna är höga i förhållande till standard och
boyta). Ett högt taxeringsvärde för ett ganska ordinärt småhus beror alltså
både på att markvärdet och byggnadsvärdet är högt. Det kan förefalla
paradoxalt - lägesfaktorn borde bara avspeglas i markvärdet - men i
verkligheten "smittar" ett högt markvärde av sig även på byggnadsvärdet. En
lindring av fastighetsskatten genom begränsningsregler för taxeringsvärdets
genomslag för beskattningen måste därför innefatta regler både för
markvärdet och byggnadsvärdet.
I skärgårdsområdena och kustorterna är skatten i kronor inte lika hög men
själva höjningen under senare år desto större. Det beror på att efterfrågan på
sommarhus är stark och att människor som arbetar i storstäder bosätter sig
permanent i gammal skärgårdsbygd. I ett hus i storstaden taxeras således
såväl marken som byggnaden högre än ett likvärdigt hus på någon annan ort i
Sverige. Många människor, inte minst beslutsfattare, lever i tron att det
enbart är taxeringsvärdet på marken som påverkas av det geografiska läget
men så är alltså inte fallet.
Mot denna bakgrund är det angeläget att införa en begränsningsregel som
gör att medelinkomsttagare och pensionärer på högprisorter ska kunna bo
kvar. Kristdemokraterna föreslår därför att fastighetsskatten enbart ska
beräknas på en tredjedel av markvärdet ovanför ett taxeringsvärde på
150 000 kronor. Vidare föreslås att tabellnivåvärdet begränsas till 5, vilket
innebär att lägesfaktorns genomslag på byggnadsvärdet begränsas. Fastig-
hetsskatten skulle med detta förslag för genomsnittsvillan i de verkliga
högpriskommunerna komma att sjunka med 30-40 procent.
Ovanstående begränsningar av markvärdet och tabellnivåvärdet vid fastig-
hetstaxeringen bör också gälla för permanentboende vid förmögenhetsbe-
skattningen år 2000 och 2001. Därefter bör förmögenhetsskatten på perma-
nentboende enligt vårt förslag slopas helt.
Sambeskattning av förmögenhet är det enda kvarvarande momentet av
sambeskattning som finns i nuvarande skattesystem. Den skattepliktiga
förmögenheten beräknas bland annat gemensamt för makar som sammanbott
större delen av beskattningsåret. Med makar jämställs de som utan att vara
gifta bor tillsammans och har eller har haft barn eller tidigare varit gifta med
varandra. Detta innebär att samboende utan barn inte sambeskattas.
I praktiken innebär detta att två personer eller till exempel ett samboende
par utan barn kan förlora flera tusen kronor per år om de gifter sig. Den
orättvisa som sambeskattningen leder till beroende på valet av
samlevnadsform är oacceptabel. Makar och samboende måste beskattas lika
när det gäller förmögenhet. Riksskatteverket anser i sin rapport "Förslag till
förenklingar i skattelagstiftningen" (RSV Rapport 1995:10) att ett slopande
av sambeskattningen av familjs förmögenhet skulle "vara till stor fördel och
innebära avsevärda förenklingar i de tekniska systemen". Sambeskattningen
innebär betydande kontrollproblem för skattemyndigheterna. Regeringen har
trots kritik även från Lagrådet ändå hållit fast vid systemet med
sambeskattning med hänvisning till det statsfinansiella läget. Problemen med
sambeskattningen av förmögenhet löses i takt med att hela förmögenhets-
beskattningen avskaffas enligt Kristdemokraternas förslag.
9 Hemställan
9 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avskaffad statlig fastighetsskatt,
2. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten på villor/egnahem
till 1,3 % fr.o.m. år 2001 och till 1,2 % fr.o.m. år 2002,1
3. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten endast skall beräknas
på en tredjedel av markvärdet ovanför ett taxeringsvärde på 150 000
kr fr.o.m. den 1 januari 2000, 1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förmögenhetsskatten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att avskaffa sambeskattningen av förmögenhet.