Motion till riksdagen
1999/2000:Sk770
av Burman, Ingrid (v)

Sexuella trakasserier och skadestånd


1 Inledning
En kvinna som hade fått skadestånd av sin arbetsgivare sedan hon utsatts
för sexuella trakasserier av sin chef, dömdes nyligen av Göteborgs
tingsrätt att betala skatt på skadeståndet. Av 308 000 kronor skulle
209 000 gå till skatt. Domen motiverades med att man dömde efter den
arbetsrättsliga lagstiftningen. Om det i stället hade varit enligt annan
lagstiftning som kvinnan tilldömts skadeståndet, hade det varit ett s.k.
ideellt skadestånd och därmed berättigat till skattebefrielse. Men den här
kvinnan hade sagt upp sig från sitt arbete - p.g.a. trakasserierna - och
därmed förlorat arbetsinkomst. Den förlorade arbetsinkomsten bedömdes
således vara orsakad av det brott hon utsatts för, medan skadeståndet
bedömdes vara "av arbetsrättslig natur" och därmed skattepliktigt enligt
domstolens praxis.
Vänsterpartiet anser att skadestånd som liknar ideella skadestånd, och som
betalas ut p.g.a. sexuella trakasserier eller annan kränkning som ger upphov
till psykiskt lidande, skall likställas med ideella skadestånd och därmed ge
rätt till skattefrihet. Om en kvinna tilldöms skadestånd för att hon tvingats
sluta sitt arbete p.g.a. att hon trakasserats sexuellt av sin chef, har hon fått
detta skadestånd just på grund av den kränkning och det lidande hon utsatts
för. Vilken lagparagraf man dömt efter har därvidlag ingen betydelse, inte
heller om hon blivit uppsagd eller sagt upp sig själv. Därför bör dessa
skadestånd likställas skattemässigt. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
När det gäller ideella skadestånd som utdöms enligt annan lagstiftning
läggs dessa till grund för underlagsberäkningen av bostadsbidrag eller
ekonomiskt bistånd från det sociala. Först måste man bo och äta upp det
skadestånd man fått, sedan kan man vända sig till socialkontoret.
Vänsterpartiet anser att detta inte är rimligt. Ideellt skadestånd för våldtäkt,
misshandel eller sexuella trakasserier betalas ut för psykiskt lidande, för
extra vårdkostnader, exempelvis psykoterapi, och för att ge den drabbade
möjligheter att läka den skada hon eller han utsatts för och gå vidare. Sådant
skadestånd bör enligt Vänsterpartiets bedömning varken tas med i
underlagsberäkningen när det gäller bostadsbidrag eller ekonomiskt bistånd
eller, som i det nämnda fallet, vara skattepliktigt. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
2 Tidigare ställningstaganden
Detta Vänsterpartiets synsätt ligger också helt i linje med de riktlinjer
som föreslås gälla för de skadestånd som skall utbetalas till personer som
utsatts för tvångssterilisering (regeringens proposition 1998/99:71,
Ersättning av staten till steriliserade i vissa fall samt socialutskottets
betänkande 1998/99:SoU13). Vänsterpartiet menar att en person som
lidit en så svår skada att det betalats ut skadestånd utsätts för precis
samma lidande vare sig skadan uppkommit genom statens eller någon
annans handlande. Skadeståndet är en, oftast ringa, kompensation för
detta lidande - inte en inkomstkälla för försörjning.

3 Hemställan

3 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att skadestånd som utbetalats på grund av
kränkning av sexuell eller annan art skall likställas skattemässigt med
ideella skadestånd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ideella skadestånd och skadestånd som enligt
punkt 1 ovan likställs med ideella skadestånd inte skall tas med i
underlagsberäkningen när det gäller beslut om ekonomiskt bistånd
eller bostadsbidrag.1

Stockholm den 28 september 1999
Ingrid Burman (v)
Ulla Hoffmann (v)
Siv Holma (v)
Kalle Larsson (v)
Camilla Sköld Jansson (v)
Gunilla Wahlén (v)
1 Yrkande 2 hänvisat till SoU.