Reklamskattens snedvridande effekter för konkurrensen mellan olika
medier har sedan en lång tid tillbaka varit ett faktum. Förhållandet har
blivit än mer tydligt genom utvecklingen av nya medieformer, vilka så
gott som undantagslöst inte omfattas av reklamskattelagen. För de
medier, däribland dagstidningar och tidskrifter, som alltjämt omfattas av
denna lag får reklamskatten en direkt negativ inverkan på
konkurrenskraften.
Detta är förvisso inga nyheter. Reklamskatteutredningen (SOU 1997:53)
föreslog ett avskaffande av reklamskatten. Samtliga remissinstanser utom en
tillstyrkte förslaget. I 1998 års vårproposition uttalade regeringen att även
den ansåg att reklamskatten borde avskaffas, men att det "för närvarande"
saknades förutsättningar att finansiera ett totalt avskaffande. Mot den
bakgrunden föreslogs, i vad de flesta nog uppfattade som ett första steg, ett
partiellt avskaffande endast vad gällde reklamtrycksaker. Samtidigt uttalade
regeringen att förändringar på reklamskatteområdet måste vara så utformade
att "dagspressens ställning och mångfalden inom dagspressen värnas".
Lagändringen trädde i kraft den 1 januari 1999. Det kan dock redan nu
konstateras vad många befarade, nämligen att avskaffandet i fråga om
reklamtrycksaker snarare bidragit till att ytterligare snedvrida konkurrensen.
Dagspressen möter ett allt hårdare motstånd från den genom lagändringen
gynnade direktreklamen. Den utgör, utan överdrift, ett uppenbart hot mot det
av regeringen uttalade värnet av dagspressens ställning och mångfalden inom
dagspressen.
Reklamskatten är genom sin konstruktion omöjlig att upprätthålla. Varje
försök att genom på- eller tillbyggnader mildra dess snedvridande effekter
leder omedelbart till nya förskjutningar i konstruktionen och till att
situationen förvärras. Det nyss nämnda, partiella, avskaffandet för vissa
medieformer ger här ett gott exempel. Det är nu därför dags att fullfölja den
avveckling som påbörjades i 1998 års vårproposition.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till den anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att fullfölja avvecklingen av lagen (1972:266)
om skatt på annonser och reklam.