Privatpersoners ägande av aktier diskrimineras i förhållande till
institutionellt ägande. I en aktieportfölj måste successiva omplaceringar
kunna ske. Dessa drabbas av realisationsvinstbeskattning om en
privatperson genomför omplaceringen men inte om t.ex. en fond gör
samma omplacering.
Resultatet har blivit att fysiska personers ägande av aktier relativt sett
minskat i förhållande till institutionellt ägande och att deras aktieinnehav på
grund av beskattningen beläggs med orättvist höga transaktionskostnader.
Detta är ur många synpunkter mindre önskvärt.
Aktieägandets ägarfunktion har koncentrerats onödigtvis med de nackdelar
som detta medför. Utvecklingen mot mer pensionssparande i aktier, en posi-
tiv utveckling i sig, accentuerar den nu berörda koncentrationen. Av denna
anledning borde realisationsvinstbeskattningen vad gäller aktier och
likvärdiga värdepapper ändras, så att beskattningen endast aktualiseras om
försäljningen av värdepapper inte motsvaras av en ny placering i aktier eller
motsvarande värdepapper.
För staten skulle detta inte innebära ett större inkomstbortfall. Handeln
skulle nämligen öka och sannolikt ge lika stora skatteinkomster även om de
totala transaktionerna skulle ge ett lägre genomsnittligt skatteuttag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändrade regler för reavinstbeskattning vid
försäljning av aktier och likvärdiga värdepapper.