Motion till riksdagen
1999/2000:Sk752
av Granlund, Marie (s)

Pendling


Öresundsregionen är en stark och dynamisk utvecklingsregion.
Öresundsförbindelsen skapar helt nya förutsättningar. I första hand knyts
Skåne och Själland samman till en ny "hemmamarknad" med tre och en
halv miljon innevånare. Det vidgar förutsättningarna för många företag.
Man får en större hemmamarknad, men man kan också rekrytera
personal på en större arbetsmarknad. För den som söker arbete är det
lättare att få jobb om antalet företag på marknaden är många och
representerar ett stort antal olika branscher. En ökad mångfald inom
näringslivet drar i sin tur med sig nya företag och på så sätt skapas en
positiv utvecklingsspiral. Detta underlättas också av det stora utbud på
högre utbildning som finns runt Öresund.
Lagar och regler
Enbart den fasta förbindelsen i sig är inte nog för en dynamisk
utveckling. Det finns lagar, regler och skatter som skiljer sig mellan
Sverige och Danmark. De kan på olika sätt gynna eller missgynna den
ena eller andra sidan och snedvrida konkurrensförhållanden på
marknaden och minska integrationen och harmoniseringen. Det kan gälla
skillnader i de lagar och regler som styr arbetsmarknaden, olika
skatteregler etc. Det är viktigt att regeringen inom sina respektive
sakområden arbetar för att främja ett ökat utbyte mellan Sverige och
Danmark.
Arbetsresor
Om en gemensam arbetsmarknad ska växa fram måste avdragsrätten för
arbetsresor mellan Sverige och Danmark likställas med pendlarresor på
land. Likaså måste pendlarkorten med tåg samordnas och prissättas på en
sådan nivå att de blir jämförbara med pendlarkort inom Skåne respektive
Själland på jämförbara sträckor.
Gränsgångarregeln
Ett stort problem är det dubbelbeskattningsavtal i Norden som trädde i
kraft den 1/1 1997. Det nordiska dubbelbeskattningsavtalet är ett
multilateralt avtal som slutits mellan Sverige, Danmark, Finland, Island
och Norge. Avtalet reglerar bl a vilket land som har beskattningsrätten i
de fall en person bor i ett av de avtalsslutande länderna och arbetar i ett
annat. Det nya avtalet innebär att en person är skattskyldig i det land
personen arbetar inte, som tidigare i det land personen är bosatt. Sverige
och Danmark har olika strukturer på skattesystemen. I Sverige är
kommunalskatten den dominerande inkomstskatten medan Danmark har
en hög statlig uttaxering.
Nedan följer en redogörelse över vilka problem det orsakar Malmö och
andra skånska kommuner
1997 års regler
De personer som från 1997 bosätter sig i Sverige och arbetar i Danmark
kommer att bli beskattade enligt det nordiska avtalets huvudregel. Denna
huvudregel innebär att beskattning endast sker i Danmark, oberoende av
om arbetsgivaren är offentlig eller privat.
Konsekvenser för Malmö
Den pressade arbetsmarknaden i Malmö har medfört att Köpenhamn
blivit ett alternativ för Malmöbor, särskilt sådana med god utbildning. I
många branscher är också löneläget gynnsammare i Danmark.
Förhållandevis låga hyror och god tillgång på bostäder har också medfört
att danskar bosatt sig i Malmö med bibehållen arbetsplats i
Köpenhamnsområdet.
Den här utvecklingen beräknas bli förstärkt genom Öresundsbron. Dagens
arbetspendlarvolym på ca 1 500 personer mellan Malmö och Köpenhamn
antas öka till den naturliga pendlingsnivån på ca 15 000 fram till år 2010.
Ett ändrat skatteavtal antas vid brons tillkomst innebära att ca 2 000
arbetspendlare vid sekelskiftet arbetar under det nya avtalets regler. Jämfört
med dagsläget minskar Malmös skatteintäkter med knappt 200 milj kr vid
2 000 nya arbetspendlare till Danmark. Detta underskott måste kommunerna
till största delen ersätta genom ett ökat skatteutjämningsbidrag med 180 milj
kr enligt nuvarande regler. Vid en situation år 2010 med ca 15 000 pendlare
blir skattebortfallet 1 500 milj kr. Den kommunala skattekompensationen
begränsar Malmös förlust till 100 milj kr.
Konsekvenser för staten
Svenska staten gör sannolikt förluster på det nya avtalet. I Skåne är
förlusten uppenbar. Skatteunderlagsbortfallet för staten, av beräknad
Öresundspendling 2010, uppgår till 4 500 milj kr. Statens bortfall av
skatteintäkter beräknas till drygt 300 milj kr.
Slutsatser
En förändring av skattereglerna får på sikt stora ekonomiska
konsekvenser för Malmö. Med en ökning av det regionala resandet som
Öresundsbron innebär handlar det om 1 500 milj kr vid en pendling på 15
000 förvärvsarbetande. Enligt nuvarande regler för kommunal
skatteutjämning skulle kommunerna behöva kompensera Malmö med 1
400 milj kr.
Det kan hävdas att ändrat avtal också innebär att danskar bosatta i
Köpenhamn som arbetar i Malmö också får ändrade skatteregler, dvs deras
skatteintäkter tillfaller Sverige. Men observera att skatteintäkterna av dessa
personer inte tillfaller Malmö utan tas in av staten.
Pendlingsstrukturen från Köpenhamn till Malmö har också ett helt annat
utseende. Dels ligger antalet pendlare på en betydligt lägre nivå, dels är
inkomstnivåerna lägre. Sveriges nettoförlust av skatteintäkter blir betydande
eftersom utpendlingen till Danmark är betydligt större än inpendlingen.
Den viktiga framtida regionala utvecklingen i Öresundsregionen bör bygga
på enhetliga regelverk inte minst när det gäller beskattning. En eftersträvans-
värd utveckling för Öresundsregionen är att undanröja befintliga barriär-
effekter för en gemensam arbetsmarknad. Olika skatteregler är en barriär
bland flera. Skattereglernas utformning bör göras så harmoniserade som
möjligt, vilket skulle minska skatteeffekterna av att bo och arbeta på olika
sidor av Öresund. Den princip som gäller för nästan alla inkomsttagare i
Öresundsregionen är att man skattar där man bor. Den principen bör gälla
även den med tiden allt större del av arbetskraften som arbetar och bor på
olika sidor av sundet. Det borde vara självklart att man skattemässigt bidrar i
den kommun där man bor och utnyttjar den kommunala servicen.
En utvärdering behöver därför göras av konsekvenserna av den nya regeln
om arbetsorten som grund för beskattningen.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av harmonisering och förenklingar mellan
Sverige och Danmark.

Stockholm den 4 oktober 1999
Marie Granlund (s)
Leif Jakobsson (s)
Britt-Marie Lindkvist (s)
Hillevi Larsson (s)