Hög skatt på fordonsbränsle slår extra hårt för bilister som bor i glesbygd. Idag används ofta uttrycket "Hela Sverige ska leva", men sanningen är den att det är många svårigheter förknippade med att leva och bo i glesbygd. Ovanpå alla andra bekymmer för befolkningen i glesbygd drabbas de också av en straffskatt i form av hög drivmedelsskatt. Många miljöproblem kan kopplas till bilismen, men dessa problem finns främst i storstadsregionerna. Detta talar för en differentierad drivmedelsskatt.
Bilister i glesbygden betalar betydligt mer i drivmedelsskatt varje år än befolkningen i storstäderna. I glesbygden är många av naturliga skäl långpendlare. För dessa är bilen det enda alternativet vid resor till arbetet, läkaren, affären, daghemmet och de kulturella arrangemangen. Många barnfamiljer i glesbygden är också beroende av två bilar, vilket gör att drivmedelsskatten tar stor del av dessa familjers budget. En sänkt drivmedelsskatt skulle också med stor sannolikhet stimulera till investering i nyare och därmed miljövänligare bilar.
Det är inte ovanligt att en arbetslös som bor i glesbygd tvingas tacka nej till erbjudande om arbete eftersom bilresandet på grund av de höga drivmedelsskatterna blir för kostsamt. Även många småföretagare i glesbygdslänen upplever situationen mycket besvärande med höga energi- och transportkostnader. Exempel finns också på företagare som gått miste om viktig kompetent personal på grund av de höga resekostnaderna.
En differentiering av drivmedelsskatten skulle vara en konkret åtgärd för att ge människor möjlighet att bo kvar i glesbygd. Den skulle också ge mer rättvisa förhållanden mellan glesbygdslänen som idag kämpar med vikande befolkning och minskat antal arbetstillfällen och storstadsregionerna som kännetecknas av tillväxt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en differentierad drivmedelsskatt.
Stockholm den 5 oktober 1999
Dan Kihlström (kd)