Den 15 april 1999 publicerades studien Beskattning av enskilt
aktieägande i 29 OECD-länder 1998, utförd av Normand Boros
Economics AB. I undersökningen jämförs Sveriges lagstiftning om
beskattning av noterade aktier med motsvarande lagstiftning i 28 andra
OECD-länder. Det totala skattetrycket på aktieägare jämförs i studien
med hjälp av ett totalskatteindex.
Rapporten visar bland annat följande:
- Det svenska totala aktieskattetrycket - summan av skatt på utdelningar,
realisationsvinster och förmögenhet (under vissa antaganden) - är
dubbelt så högt som genomsnittet för länderna i undersökningen. Endast
Australien har ett högre aktieskattetryck än Sverige.
- Sverige är ett av få länder som har kvar den så kallade dubbelbeskatt-
ningen av utdelningar. Den totala utdelningsskatten i Sverige är 50
procent medan genomsnittet för EU och OECD (exklusive Sverige) är 41
procent respektive 43 procent.
- Majoriteten av de undersökta länderna - 20 av 29 - har ingen förmögen-
hetsskatt alls. Tyskland och Danmark har helt avskaffat förmögenhets-
skatten de två senaste åren medan Holland och Norge sänkt den. De
länder som fortfarande tar ut förmögenhetsskatt har i allmänhet en hög
undre gräns för vad som räknas som beskattningsbar förmögenhet. I
exempelvis Frankrike betalas full förmögenhetsskatt först på tillgångar
över 45 miljoner FRF.
- Sverige skiljer sig från andra länder genom att skatten på reavinster alltid
är 30 procent, oavsett innehavets längd.
I denna motion diskuterar vi fortsättningsvis endast
reavinstbeskattningen.
En vanlig metod i andra EU- och OECD-länder är hög skatt på korta
innehav (i regel upp till tre månader), något lägre skatt på medellånga
innehav (upp till två år) och låg eller ingen skatt på långa innehav (fem år
och längre). På långa innehav har utöver Sverige bara ett tiotal länder
reavinstskatt på aktier. Två tredjedelar av de 15 EU-länderna tillämpar ingen
reavinstskatt alls på långa innehav.
Reavinstbeskattningen i Sverige får en stark inlåsningseffekt för den
vanlige småspararen. Kostnaden för att avveckla ett innehav och åter-
investera i en annan aktie kan på grund av beskattningen bli så hög att
spararen avstår från den typen av förändringar av sin portfölj.
Till detta kommer att det nuvarande systemet för reavinstbeskattning i
Sverige är extremt krångligt och ogenomträngligt för den vanlige deklaran-
ten. Det leder också till stora problem för skattemyndigheterna.
När reglerna för beskattning av reavinster på aktier m.m. en gång infördes
i Sverige var reglerna någorlunda enkla och begripliga. Efter fem års innehav
var reavinster skattefria och avdrag för reaförluster för sådana aktier med-
gavs inte.
1968 infördes den "eviga" reavinstbeskattningen av aktier och därefter har
"evig" reavinstbeskattning av andra värdepapper successivt införts.
Efter hand som de finansiella transaktionerna på marknaden blivit alltmera
komplicerade har svårigheten att beräkna reavinsterna ökat. Denna utveck-
ling har accelererat under 1990-talets andra hälft.
- Sålunda har till exempel ett system med inlösen av aktier införts. Därvid
skall ursprungsaktiens anskaffningsvärde fördelas och föras över till den
inlösta aktien. Beloppen kan ibland vara skrattretande små, vilket inte
befriar medborgaren från skyldigheten att deklarera på ett riktigt sätt.
Skattemyndigheternas agerande måste förstås alltid vara korrekt.
- I vissa fall har inlösen inte skett mot kontanter utan mot sakegendom,
varvid anskaffningsvärdena blir andra.
- En del noterade bolag byter namn för att sedan försvinna och så
småningom dyka upp igen med ett helt annat innehåll.
- Andra bolag delar ut dotterbolag på ett sådant sätt att utdelnings-
beskattning inte skall ske. I stället skall anskaffningsvärdet fördelas.
- Andelsbyteslagen medför särskilda problem, inte endast för deklaranter-
na utan också för skattemyndigheten som ålagts att lagra all information
om uppskovsbehov.
Deklaranterna skall själva hålla reda på alla emissioner och splittar. Efter
några års innehav kan förändringarna vara ganska omfattande.
Mängden av befintliga och nytillkommande bolag samt den ökande inter-
nationaliseringen gör att deklaranten får allt svårare att hålla sig informerad.
Den vanlige deklarantens räddning är ofta den så kallade schablonregeln
för beräkning av anskaffningsvärdet. Denna regel är emellertid så konstrue-
rad att han kan komma att bli beskattad även för en förlustaffär.
Det är oftast den vanlige deklaranten, många gånger utan datorstöd, som
drabbas hårdast av det nuvarande systemet. Det måste anses vara ett rättvise-
krav att den enskilde skall ha rimliga möjligheter att tillvarata sina
rättigheter
när han deklarerar. Att det kan vara nog så besvärligt att räkna ut
avyttringspris, anskaffningsvärde och fördelning av anskaffningsvärde fram-
går av följande exempel:
Den som bytte sina aktier i STORA mot nyemitterade aktier i STORA
ENSO får vägledning vid deklarationen av Riksskatteverkets rekommenda-
tioner RSV S 1999:12. Där framgår att avyttringspriset för en aktie i STORA
räknas ut enligt formeln (1,575 x 41 x (0,50829 + 0,94313). (Det i
sammanhanget icke oväsentliga matematiska tecknet för multiplikation har
f.ö. råkat falla bort från Riksskatteverkets tvåsidiga informationsblad!)
Exemplen kan mångfaldigas.
Hur skulle då systemet för realisationsvinstbeskattning kunna förenklas?
En möjlighet vore att införa skattefrihet för realisationsvinster för äldre
aktier, det vill säga sådana som innehafts ett visst antal år. Det skulle
förenkla åtskilligt, eftersom den enskilde deklaranten då endast behövde
överblicka några få år. Ett sådant system skulle dessutom vara i linje med det
som förekommer inom EU och OECD i övrigt.
Ett system med flera beskattningsnivåer är emellertid behäftat med åtskilli-
ga nackdelar. Inlåsningseffekten blir stark för yngre aktier och problem kan
uppstå när yngre aktier blandas med äldre.
Komplikationen i reavinstbeskattningssystemet ligger framför allt i att det
finansiella regelsystemet tillåter en mängd olika sätt att reglera betalnings-
strömmar. Ett beskattningssystem som är enkelt och överblickbart måste
därför med nödvändighet innebära en schablonisering.
Inom den svenska skatterätten har man erfarenhet av beskattning av fonder
och investmentbolag. Ett motsvarande system skulle kunna tillämpas även
för beskattning av aktier och andra slag av värdepapper och finansiella
transaktioner. Det innebär att de värdepapper etc. som omfattas fastställs vid
beskattningsårets ingång (eller utgång). Den förmögenhet de representerar
multipliceras med en faktor, till exempel 1,5 procent. Beloppet utgör sedan
intäkten och ersätter beskattningen av reavinster. Det innebär samtidigt att
avdrag för reaförluster inte medges.
Vissa grupper av aktier etc. bör inte utan vidare innefattas av systemet, till
exempel sådana som omfattas av de så kallade 3:12-reglerna. Även andra
gränsdragningsproblem kan förekomma. Ett system av den antydda typen
skulle ändå innebära en oerhörd förenkling till gagn för deklaranten,
skattemyndigheterna och hela ekonomin.
Med utgångspunkt i det förslag som antyds ovan bör regeringen snarast
lägga fram förslag om ett förenklat beskattningssystem för realisations-
vinster.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett nytt, förenklat system för beskatt-
ning av realisationsvinster på aktier och liknande finansiella instru-
ment.