I december 1990 togs beslut, två veckor före ikraftträdandet, om att mervärdesskatten på restaurangerna skulle fördubblas från den 1 januari 1991. Vi kan nu konstatera det helt orimliga i att branschen aldrig fick möjlighet att hinna anpassa sig till de totalt nya förutsättningar som detta beslut ledde till.
Lunchkupongerna skulle beskattas. Representationsavdragen försämrades.
Vi upplevde också en av de svåraste lågkonjunkturerna Sverige varit inne i under modern tid. Ganska snart resulterade problemen som uppstått i över 1.000 restaurangkonkurser. Det var ofta välskötta familjeföretag som föll.
Efter hand har förändringarna pressat restaurangföretagen mycket hårt med låg lönsamhet, ojämn kundtillströmning och sviktande investeringsförmåga som följd.
Hårda skatter, tunga arbetsgivaravgifter och orättvisa förutsättningar jämfört med cateringbolag, gatukök m fl leder till en konkurrenssnedvridning som seriösa restaurangföretag har svårt att klara.
De gamla skånska gästgivaregårdarna med sina höga kulturvärden och gediget goda rika matkultur utgör exempel på ekonomiskt tungt pressade företag. I våra städer finns också många gamla fina restauranger som i dag har det tufft.
Vi är övertygade om att denna bransch liksom turismen skulle kunna skapa många nya arbetstillfällen. Lika övertygade är vi om att såväl kommuner som staten skulle kunna få ökade skatteintäkter från denna bransch, om nya arbetstillfällen skapades.
Men om detta skall bli möjligt krävs ett nytänkande och förändrade nivåer på skatter och avgifter.
Vi anser att det nu är hög tid att besluta om lättnader för såväl restaurang- näringen som dess gäster:
Momsen bör nu kunna sänkas till matmomsnivå
Elskatten bör sänkas till samma nivå som industrin har
Avdragsrätten vid representation bör höjas till en mera rimlig nivå
Det verkar inte heller rimligt att restaurangerna tvingas köpa in öl, vin och sprit till konsumentpriser!
Då arbetslösheten nu är så hög som över 20% inom branschen vore det klokt och rimligt att sänka restaurangmomsen och även lätta på arbetsgivar- avgifterna. Därigenom skulle många av branschens arbetslösa och a-kasse- beroende troligen kunna återanställas. Stat och kommun skulle helt säkert också vinna på en sådan lösning.
Det skulle också kunna leda till bättre arbetsförhållanden för restaurang- ägarna. Det är många familjeföretagare inom branschen som nu tvingas arbeta minst 15 timmar per dygn sju dagar i veckan, beroende på att man, med den låga lönsamhet som nu råder, inte har råd att anställa den personal man behöver.
Vi har här pekat på några punkter som är angelägna att åtgärda för att få till stånd en blomstrande framtida restaurangnäring i Sverige.
Sverige har råd att värna och stärka svensk och skånsk god matkultur som ofta har sina rötter i 1600-talet, då till exempel många av våra skånska Gästgifvaregårdar och landets gamla stadskrogar startades.
Det är nu hög tid att regeringen inser branschens situation och lägger fram förslag till lättnader för restaurangnäringen i linje med vad vi föreslagit i motionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre förutsättningar för restaurangnäringen.
Stockholm den 4 oktober 1999
Ingvar Eriksson (m)
Ewa Thalén Finné (m)