Utvandrade svenskar som vill förbli svenska drabbas idag på ett
diskriminerande sätt genom Tamaralagen. Tamara och vårt dubbelbe-
skattningsavtal med USA är inte heller acceptabelt från jämställdhets-
synpunkt. Det är enligt uppgift nästan uteslutande svenska kvinnor som
drabbas.
I USA finns ingen för hela landet gällande arvsordning. Rätten till arv
regleras i stället genom respektive delstats lagstiftning. Oftast blir det
därvid
av avgörande betydelse i vilken delstat som den avlidne varit bosatt.
De olika delstaternas reglering av arvsordningen kan sammanfattningsvis
och med reservation för vissa särregleringar beskrivas enligt följande. Någon
motsvarighet till den i Sverige lagstadgade rätten för efterlevande make att
uppbära arv torde inte finnas. Det är därför vanligt att makarna upprättar
inbördes testamente. I de fall där inget testamente föreligger, är det barnen
som ärver. Efterlevande make blir dock inte helt utan ersättning utan har rätt
att erhålla ett visst grundbelopp, närmast att jämföra med ett svenskt
basbelopp. Makarna kan även ha ägt egendom gemensamt, "jointly held
property", som vid dödsfall övergår till den efterlevande maken.
År 1988 infördes den federala lagen, "Technical and Miscellaneous
Revenue Act" Tamara, som i vissa hänseenden medför en särreglering av
utländska medborgares skattskyldighet. Därefter har 1989 "the Omnibus
Budget Reconciliation Act, OBRA, tillkommit, som inneburit vissa smärre
justeringar i skattebestämmelserna för utländska medborgare.
Tidigare hade gåvogivare som var medborgare, eller som hade hemvist i
USA, inte behövt erlägga skatt på egendom som överförts till dennes make.
Detta oavsett den mottagande makens medborgarskap. Vidare utgick inte
heller skatt när egendom vid dödsfall överfördes från en amerikansk
medborgare, eller person bosatt i USA, till en make som inte var amerikansk
medborgare.
Undantagen från skatt motiverades med att den överförda egendomen
skulle komma att ingå i den andra makens skattepliktiga egendom och
således beskattas i samband med dennes död. Kongressen ansåg, vid
tidpunkten för sitt ställningstagande till Tamara, att undantagen från
skattskyldighet kunde anses motiverade när den make som egendomen
tillföll var amerikansk medborgare. Beträffande utländska medborgare kunde
dock inte samma antagande ställas upp. Risk fanns då att den utländske
medborgaren skulle komma att återvända till sitt tidigare hemland och
undandra de amerikanska skattemyndigheterna möjlighet att inkassera
skatten. För att täcka detta kryphål har rätten till skattefri överföring av
egendom till make genom gåva, eller i samband med dödsfall, genom
införande av Tamara, tagits bort när den mottagande maken är utländsk
medborgare. När en utländsk medborgare erhåller egendom med anledning
av makes död inträder således skattskyldighet redan i samband med
dödsfallet. Någon motsvarande reglering gäller inte om den efterlevande
maken är amerikansk medborgare. Vidare har särlagstiftningen betydelse om
makarna har ägt egendom tillsammans.
För amerikanska medborgare kan huvudregeln sägas vara att hälften av
den ifrågavarande egendomen schablonmässigt anses tillhöra den
efterlevande maken. När den efterlevande maken är utländsk medborgare
måste, vid avgörande av egendomsförhållande i skattesammanhang,
undersökas i vilken mån denne bidragit till förvärvet av egendom.
Sverige ingick den 13 juni 1983 ett dubbelbeskattningsavtal med USA
beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva. Därefter har
dubbelbeskattningsavtalet förnyats för att träda i kraft 1 januari 1996. Men
fortfarande kvarstår textens skrivningar kring förbudet mot diskriminering.
Kvarstår gör också undantaget bland annat om svenska medborgare som
har sin hemvist i USA. Man kan anföra att den särreglering som Tamara
innebär för svenska medborgare strider mot diskrimineringsförbudet. Bristen
på jämställdhetsanalys av såväl Tamara som dubbelbeskattningsavtalet med
USA är påfallande. Både ur diskriminerings- och jämställdhetsaspekt bör
rådande situation snarast bli föremål för en översyn.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att, vid
omförhandling av gällande dubbelbeskattningsavtal med USA, bör
prövas möjligheterna att få förändringar i enlighet med vad i motionen
anförts.