Utvandrade svenskar som vill förbli svenska drabbas idag på ett diskriminerande sätt genom Tamaralagen. Tamara och vårt dubbelbe- skattningsavtal med USA är inte heller acceptabelt från jämställdhets- synpunkt. Det är enligt uppgift nästan uteslutande svenska kvinnor som drabbas.
I USA finns ingen för hela landet gällande arvsordning. Rätten till arv regleras i stället genom respektive delstats lagstiftning. Oftast blir det därvid av avgörande betydelse i vilken delstat som den avlidne varit bosatt.
De olika delstaternas reglering av arvsordningen kan sammanfattningsvis och med reservation för vissa särregleringar beskrivas enligt följande. Någon motsvarighet till den i Sverige lagstadgade rätten för efterlevande make att uppbära arv torde inte finnas. Det är därför vanligt att makarna upprättar inbördes testamente. I de fall där inget testamente föreligger, är det barnen som ärver. Efterlevande make blir dock inte helt utan ersättning utan har rätt att erhålla ett visst grundbelopp, närmast att jämföra med ett svenskt basbelopp. Makarna kan även ha ägt egendom gemensamt, "jointly held property", som vid dödsfall övergår till den efterlevande maken.
År 1988 infördes den federala lagen, "Technical and Miscellaneous Revenue Act" Tamara, som i vissa hänseenden medför en särreglering av utländska medborgares skattskyldighet. Därefter har 1989 "the Omnibus Budget Reconciliation Act, OBRA, tillkommit, som inneburit vissa smärre justeringar i skattebestämmelserna för utländska medborgare.
Tidigare hade gåvogivare som var medborgare, eller som hade hemvist i USA, inte behövt erlägga skatt på egendom som överförts till dennes make. Detta oavsett den mottagande makens medborgarskap. Vidare utgick inte heller skatt när egendom vid dödsfall överfördes från en amerikansk medborgare, eller person bosatt i USA, till en make som inte var amerikansk medborgare.
Undantagen från skatt motiverades med att den överförda egendomen skulle komma att ingå i den andra makens skattepliktiga egendom och således beskattas i samband med dennes död. Kongressen ansåg, vid tidpunkten för sitt ställningstagande till Tamara, att undantagen från skattskyldighet kunde anses motiverade när den make som egendomen tillföll var amerikansk medborgare. Beträffande utländska medborgare kunde dock inte samma antagande ställas upp. Risk fanns då att den utländske medborgaren skulle komma att återvända till sitt tidigare hemland och undandra de amerikanska skattemyndigheterna möjlighet att inkassera skatten. För att täcka detta kryphål har rätten till skattefri överföring av egendom till make genom gåva, eller i samband med dödsfall, genom införande av Tamara, tagits bort när den mottagande maken är utländsk medborgare. När en utländsk medborgare erhåller egendom med anledning av makes död inträder således skattskyldighet redan i samband med dödsfallet. Någon motsvarande reglering gäller inte om den efterlevande maken är amerikansk medborgare. Vidare har särlagstiftningen betydelse om makarna har ägt egendom tillsammans.
För amerikanska medborgare kan huvudregeln sägas vara att hälften av den ifrågavarande egendomen schablonmässigt anses tillhöra den efterlevande maken. När den efterlevande maken är utländsk medborgare måste, vid avgörande av egendomsförhållande i skattesammanhang, undersökas i vilken mån denne bidragit till förvärvet av egendom.
Sverige ingick den 13 juni 1983 ett dubbelbeskattningsavtal med USA beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva. Därefter har dubbelbeskattningsavtalet förnyats för att träda i kraft 1 januari 1996. Men fortfarande kvarstår textens skrivningar kring förbudet mot diskriminering.
Kvarstår gör också undantaget bland annat om svenska medborgare som har sin hemvist i USA. Man kan anföra att den särreglering som Tamara innebär för svenska medborgare strider mot diskrimineringsförbudet. Bristen på jämställdhetsanalys av såväl Tamara som dubbelbeskattningsavtalet med USA är påfallande. Både ur diskriminerings- och jämställdhetsaspekt bör rådande situation snarast bli föremål för en översyn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att, vid omförhandling av gällande dubbelbeskattningsavtal med USA, bör prövas möjligheterna att få förändringar i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 27 september 1999
Carina Hägg (s)