I fjällen och vid kusterna har flera av Sveriges stora företag byggt upp grupper av fritidshus avsedda att användas för företagens personal som semesterbostäder. Dessa hus byggdes under en tid när det ansågs viktigt att företagens personal fick möjlighet till rekreation utanför hemorten till en billig penning. Regering och riksdag bidrog genom skattelättnader till de personalstiftelser som företagen bildade för ändamålet.
När skattereformen genomfördes i början av 1990-talet infördes förmåns- beskattning på boendet i fritidshusen för de anställda som nyttjade personal- stiftelsernas fritidshus. Det finns ingen kritik mot förmånsbeskattningen som sådan. Kritiken riktas mot skattemyndighetens sätt att tillämpa förmåns- beskattningen.
När en anställd hyr ett fritidshus av företages personalstiftelse beräknar skattemyndigheten förmånsbeskattningen utifrån det marknadspris som råder i aktuellt område vid den tidpunkt som hyresperioden omfattar. Marknads- priserna i ett fritidsområde i Sverige kan variera beroende på säsong mellan 2 000 och 6 000 kronor per vecka. De lägenheter som personalstiftelserna äger på Kanarieöarna och i storstäderna har samma pris varje vecka året runt vilket gör att också förmånsbeskattningen blir lika oavsett vilken vecka på året man har förlagt sin semester.
Om marknadspriset för en påskvecka i fjällen är t.ex. 6 000 kronor beräknas förmånsbeskattningen efter det priset, vilket gör att den anställde i vissa fall betalar mer för det subventionerade fritidshuset än om man hyr ett hus på den öppna marknaden i samma fritidsområde. Därmed kan syftet med personalstiftelseägda fritidshus inte längre uppfyllas. Det har fått till följd att personalstiftelserna hyr ut till icke anställda och anställda hyr på den öppna fritidshusmarknaden.
I många fall har det också visat sig att marknadspriserna varit lägre än katalogpriset vid kontroller i efterhand och därmed har förmånsbeskattningen blivit för hög.
En förmånsbeskattning som beräknas på ett genomsnitt av uthyrnings- priserna över hela året för fjäll- och kustnära fritidshus skulle innebära en bättre situation för de anställda. Det skulle innebära att man betalar förmåns- skatt i Sverige på samma villkor som man gör när man hyr någon av personalstiftelsernas lägenheter i andra länder.
Därför bör förmånsbeskattningen, när en anställd hyr fritidshus i Sverige av ett företags personalstiftelse, beräknas på ett årsgenomsnitt av turist- områdets marknadspriser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förmånsbeskattningen när en anställd hyr fritids- hus i Sverige av ett företags personalstiftelse.
Stockholm den 5 oktober 1999
Rune Berglund (s)