Cirka 2,3 miljoner människor äger småhus i Sverige. Det innebär att mer än 60 procent av befolkningen och hela 75 procent av barnfamiljerna bor i småhus.
Att skapa förutsättningar för en livskraftig landsbygd och skärgård med människor i alla åldrar och med goda arbetsmöjligheter, god service, bra miljö och rik kultur är ett centralt mål för den kristdemokratiska regional- politiken. Skärgårdslandskapen är genom sin naturskönhet och variations- rikedom av stort värde för friluftsliv och rekreation. De flesta skärgårdar har haft bofast befolkning i många hundra år, vilket är en förutsättning för att hålla skärgården levande.
Det måste vara ett riksintresse att Sveriges skärgårdar kan hållas levande. Strävan måste vara att möjligheterna till boende i skärgården förstärks lik- som möjligheten till fast utkomst i "skärgårdsnäringar". Bohuslän har en storslagen natur, vilket gör att intresset för fritidsboende är stort.
Under 1995 gjordes tre förändringar angående fastighetsskatten samtidigt. För det första höjdes taxeringsvärdena kraftigt efter att ha varit oförändrade i 5 år. För det andra började den s.k. rullande fastighetstaxeringen att gälla. Den tredje och mest oväntade förändringen var att den socialdemokratiska regeringen med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet drev igenom höjd fastighetsskatt från 1,5 procent till 1,7 procent av taxeringsvärdet från den 1 januari 1996. Tillsammans med de höjda taxeringsvärdena innebar detta en höjning med drygt 40 procent. Den genomsnittliga höjningen av taxerings- värdena för riket var 20 procent. De största höjningarna i Bohuslän gällde kommunerna Lysekil (+35,3%), Tanum (+30,9%) och Sotenäs (+30,2%).
Genom dessa förändringar tog diskussionen fart om fastighetsskattens konstruktion och riktade framför allt in sig på de negativa konsekvenserna för den bofasta befolkningen i skärgårdar och attraktiva kustområden.
Fastighetsskatten är en skatt på en inkomst som inte finns och som drabbar alla boende oavsett inkomst och betalningsförmåga. Detta är tvärt emot den skatteprincip som borde gälla dvs. skatt efter bärkraft. I attraktiva områden kan kapitalstarka fritidsboende driva upp priserna på grannfastigheterna så högt att de åretruntboende kan få mycket svårt att betala skatten och tvingas att flytta från sin villa. Det upplevs som en orättvisa att fastboende, barn- familjer och pensionärer i kustområden kan tvingas sälja sina hem och flytta från sin hembygd. Våra kuster kan bli ett reservat för rika människor samtidigt som skatten tvingar bort hantverkare, bönder, butiksägare och fiskare. Därför är det mycket angeläget att så snabbt som möjligt åtgärda problemet för att förhindra att människor på grund av den statliga fastighets- skatten tvingas flytta. Fastighetsskatten bör därför sänkas och på sikt avveck- las.
Den statliga fastighetsskatten motiveras enbart som en intäktskälla. I avvaktan på en sänkning och på sikt ett borttagande av fastighetsskatten bör den orimliga situationen med höga taxeringsvärden i attraktiva områden förändras. Vi föreslår därför att fastighetsskatten enbart ska beräknas på en tredjedel av markvärdet ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kronor.
I stället för en statlig fastighetsskatt bör kommunerna ges rätt att ta ut en fastighetsavgift för täckande av kommunal service kopplad till fastigheten som t.ex. gatuunderhåll.
För villor gäller från och med 1 augusti 1998 att fastighetsskatten utgår med 1,5 procent av taxeringsvärdet. Nyproducerade villor är fria från fastighetsskatt de fem första åren och därefter betalas halv fastighetsskatt i fem år. Många villaägare dubbelbeskattas genom att förutom fastighetsskatt även betala förmögenhetsskatt på sin bostad. Idag betalar var fjärde pensionär som bor i villa förmögenhetsskatt. Denna dubbelbeskattning av villor bör slopas. Förmögenhetsskatten bör därför avvecklas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att på sikt avveckla fastighetsskatten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fastighetsskatt enbart skall beräknas på en tredjedel av markvärdet ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kr,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kommunal fastighetsavgift,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avveckling av förmögenhetsskatten.
Stockholm den 3 oktober 1999
Åke Carnerö (kd)
Fanny Rizell (kd)
Rosita Runegrund (kd)