Starten av ett litet företag sker allt oftare med hemmet som bas. Att driva företaget från den egna bostaden har flera fördelar. Det är ekonomiskt rationellt, företagaren kommer närmare familjen och kan lättare anpassa sig till dess behov. Med informationssamhällets framväxt har dessutom nya möjligheter uppkommit. Uppdragstagarna kommer sannolikt att bli alltfler i takt med att utbildningsnivån stiger och informationssamhället breder ut sig.
Arbete från hemmet är en viktig fråga för kommande generation företagare inom tjänstesektorn där enligt beräkningar 80 procent av de nya jobben kommer att finnas. Det är också en betydelsefull fråga för glesbygden där det finns många som inte tilltalas av att pendla två timmar dagligen och samtidigt ha höga boendekostnader. Man vill kunna bo på landsbygden och arbeta mot storstaden. Många utanför storstaden ser därför det egna företaget som en ny inkomstkälla. Även SCB har under sommaren 1999 i en prognos för den långsiktiga sysselsättningstillväxten pekat på att arbete måste kunna utföras till en lägre kostnad för att arbetslösheten ska kunna komma ner mot fyraprocentsnivån. I annat fal så klarar inte Sverige välfärden.
Alltfler företagare väljer att driva sina företag från bostaden. Det blir allt lättare tekniskt sett att jobba i nätverk med hemmet och bilen som bas.
Skattesystemet bör verka tillväxtbefrämjande och inte tillåtas hindra att nya tekniska möjligheter tas till vara. Nuvarande skatteregler i Sverige fungerar emellertid inte så i dag. Vid 1990 års skattereform infördes ett antal regler som försvårade för företagare att driva verksamheten från den egna bostaden. Det gäller särskilt för dem som bor i egen villa. I deras fall medgavs tidigare en proportionering av kostnaderna för villan mellan rörelsen och privatsfären. Nu måste mer än 50 procent av ytan användas för företaget för att fastigheten ska anses vara näringsfastighet. Annars får endast kostnader som uppkommit särskilt på grund av verksamheten dras av i företaget. I praktiken endast extra el m.m. Andra utgifter anses ha uppkom- mit ändå.
En företagare som driver verksamhet i den egna villan har små möjligheter att göra avdrag om inte rummet är avskiljt och har egen ingång.
Hade företagaren hyrt ett rum i ett kontorshus eller av grannen hade hon eller han fått dra av marknadsmässig hyra, omkring 40 000 kronor.
Företagare som bor i hyres- eller bostadsrätt får även de dra av ett par tusen kronor per år, om inte rummet är helt oanvändbart för privata ändamål. Först då får hyran proportioneras.
Syftet med dagens regler är att de ska vara enkla. Det är givetvis en väl- lovlig målsättning. Men det är inte alltid som enkelhet är att föredra. Ibland måste regler som aktivt främjar företagande gå före om dessa hänsyn ställs mot varandra. Det får inte vara så att det är skattemyndighetens möjlighet att administrera och kontrollera som ytterst styr vilka skatteregler vi har.
Därför måste företagare i företagets deklaration få dra av marknadsmässig hyra för rum i den privata bostaden samtidigt som det antas att företagaren privat har motsvarande kostnader eller inskränkning i nyttjanderätten. Alter- nativet är att tillåta ägare att proportionera kostnaderna mellan rörelsen och den privata ekonomin. Det måste vara möjligt att utnyttja en naturlig synergi, dvs. att slå två flugor i en smäll, utan att skattesystemet lägger hinder i vägen.
Att avdragsmöjligheterna för arbete från den egna bostaden är en viktig faktor för framväxten av nya småföretag understryks av resultatet från en enkät ställd till tjänsteföretag i Dalarna. På frågan om det hade varit lättare att starta företaget om avdragsmöjligheterna för att driva verksamhet i hemmet varit förmånligare svarade drygt 60 procent, av dem som det skulle ha varit aktuellt för, att det hade varit lättare att starta om avdragsmöjlig- heterna varit bättre.
Distansarbetsutredningen har föreslagit (SOU 1998:115) ett schablon- avdrag för bostadskostnad för anställda om arbetet med hänsyn till arbetets eller anställningens art varit motiverat att utföra i hemmet. Utredningen konstaterar att det borde vara möjligt att kombinera avdragsreglerna för bostadskostnad i tjänst och näringsverksamhet. Den enda rimliga slutsats som kan dras av detta är att en återgång til principen med proportionering bör ske. Ett avdrag om 2 000 kronor per år täcker ingen företagares kostnader, så som Stoppregelutredningen föreslagit och som utskottet hänvisar till när en motion med liknande innehåll behandlades under föregående riksmöte. Regeringen måste därför vid den beredning som pågår inom Finansdeparte- mentet ta initiativ till att förbättra avdragsmöjligheterna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avdragsmöjligheter när fastighet eller lägenhet används för både privat boende och som lokaler för närings- verksamhet.
Stockholm den 30 september 1999
Åke Sandström (c)
Inga Berggren (m)
Holger Gustafsson (kd)
Kenth Skårvik (fp)
Marianne Andersson (c)
Ola Karlsson (m)
Inger Strömbom (kd)
Kerstin Heinemann (fp)