Beskattning av utdelning och reavinst från fåmansbolag
I princip bör skattesystemet utformas så att speciella regler för fåmans-
aktiebolagsägare inte behövs. Som skattesystemet ser ut idag måste
emellertid någon form av princip finnas för att bestämma vad som är
kapital- respektive tjänsteinkomst. För att öka förutsebarheten måste
denna princip översättas till lagregler.
Vad som är inkomst av kapital och vad som är inkomst av egen arbets-
insats för en aktiv ägare till ett fåmansaktiebolag är närmast en filosofisk
fråga. Svaret och utgångspunkten för företagsbeskattningen måste vara att
överskott från företaget är kapitalinkomst om företagaren tagit ut en lön som
är marknadsmässig för arbetsinsatsen vilken beskattas som tjänsteinkomst.
Resterande del kan inte härröra från annat än avkastning på satsat kapital
och/eller anställdas arbetsinsatser. I vart fall är det, så länge marknadsmässig
lön uttagits, inte inkomst av eget arbete för företagaren. Följaktligen måste
den delen av överskottet som delas ut eller blir reavinst vara kapitalinkomst.
Huvudregeln vid beskattning av utdelning till aktiv ägare i ett fåmans-
aktiebolag bör vara den att all utdelning från ett fåmansaktiebolag anses som
kapitalinkomst om ägaren tagit ut en lön som motsvarar minst den som en
anställd kollega i samma yrke har.
Detta innebär att RSV tillsammans med arbetsgivarorganisationerna tar
fram ett antal lönelistor för företagare och anställda i olika branscher utifrån
de arbetsbeskrivningskoder som idag finns.
Om någon "motsvarande lön" inte kan fastställas på grund av svårigheter
att i något fall jämföra marknadsvärdet av en företagares arbetsinsats med en
anställds lön måste någon form av beräkningsgrund som används i andra
hand finnas. Denna bör precis som idag utgå från avkastningen på satsat
kapital, men rymma även upparbetade vinster som behållits i bolaget.
Principen finns redan idag vid beräkningen av kapitalinkomsten, eftersom
den skattskyldige vid beräkningen av anskaffningsvärdet på det satsade
kapitalet får utgå från bolagets värde vid utgången av 1992. Detta trots att
detta inte anses fullbeskattat, dvs. beskattat både med bolagsskatt och skatt
på utdelning alternativt tagits ut som lön innan de tillförts bolaget.
Det är enklast att utgå från bolagets eget kapital vid beräkningen av
kapitalavkastningen. Detta kan enkelt utläsas ur balansräkningen. Till detta
belopp bör sedan få läggas lönesumman, exklusive ägarens lön.
Kan den skattskyldige visa att hela utdelningen motsvarar marknadsmässig
avkastning bör utdelningen godtas oavsett nivå på denna.
Uppskattningsvis fyra av fem ägare bör kunna använda huvudregeln. Först
om skattemyndigheten kan visa att löneuttaget inte är marknadsmässigt bör
den alternativa beräkningsgrunden bli aktuell.
Det kapital som ägaren har investerat i bolaget anses bestå av en materiell
del, det egna kapitalet enligt balansräkningen, och en immateriell del i form
av anställdas kunskap vilken återspeglas i lönesumman. Den senare är ett
mått på investeringar i anställdas kunnande som även de bör berättiga ägaren
till avkastning. I vart fall hade investeringen berättigat till
kapitalavkastning
om den alternativt gjorts i form av en maskin. Denna principiella syn är
numera också accepterad efter det att lönesummeregeln gjorts generell och
höjts från 10 till 100 procent av lönesumman.
Kapitalavkastningen på detta sammanlagda kapitalunderlag bör i normal-
fallet kunna uppgå till statslåneräntan med ett tillägg av 10 procentenheter.
Ligger utdelningen över denna nivå ska den kunna ifrågasättas av skatte-
myndigheten. Detsamma ska kunna ske om det i företaget finns uppenbart
företagsfrämmande egendom, dvs. pengar som borde delats ut, och bolaget
används enbart i syfte att öka andelen kapitalbeskattad inkomst från bolaget.
Det lösningen har valts i USA för att undvika kringgående av enkelbeskatt-
ningen i mindre aktiebolag liksom i den svenska arvs- och gåvoskattelagen
för att förhindra missbruk av den s.k. lättnadsregeln som medger att företags-
förmögenhet tas upp till beskattning endast till 30 procent.
En utformning av de s.k. fåmansaktiebolagsreglerna så att marknadsmässig
avkastning också beskattas som kapitalinkomst är en strukturellt viktig och
angelägen åtgärd. Den kan finansieras inom ramen för företagsbeskattningen
och genom minskade stöd till företagen.
En motion med liknande innehåll behandlades även vid föregående års
riksmöte. Motionen avslogs då (bet. 1998/99:SkU11) med motiveringen att
"en löneschablon inte skulle ha sådana fördelar att det kan vara motiverat att
ändra den nuvarande regeln".
Det är möjligt att en ändring skulle innebära nackdelar av administrativ
karaktär för skattemyndigheten men för företagen och deras ägare skulle det
förenkla och ge ökad rättvisa. Det är mot denna bakgrund angeläget att den
utredning som tillsatts i frågan ges utrymme i direktiven att föreslå en
lösning i enlighet med vad som anförts ovan.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att presentera förslag till utformning av regler för
beskattning av utdelning och reavinst hos aktiva ägare till
fåmansaktiebolag.