Sverige behöver fler mindre företag. Det är inom denna sektor som sysselsättningen i första hand förväntas öka för att arbetslösheten skall komma ner på en acceptabel nivå. Så måste också ske för att medborgarnas välfärd skall kunna behållas. Detta förhållande har Näringsdepartementet självt pekat på, senast under sommaren 1999 i skriften "Utveckling och delaktighet - agenda för Näringsdepartementets tillväxtpolitik".
Den egna vinsten är mindre företags viktigaste finansieringskälla. Vinsten är de medel företagaren själv i första hand föredrar för att finansiera en expansion. Detta förhållande framgick tydligt av undersökningarna i Små- företagens Riskkapitalförsörjning, DS 1994:52.
En undersökning gjord av Forum för Småföretagsforskning 1998 som uppföljning av 1994 års studie visade att soliditeten är cirka fem procent- enheter lägre i mindre företag än i företag med fler än 200 anställda. De till- frågade företagarna anger också just den egna vinsten som den viktigaste riskkapitalkällan vid expansion av verksamheten.
Den enda till buds stående vinstreserveringsmöjligheten för aktiebolag är idag periodiseringsfonden. Större företag har av naturliga skäl, sin storlek och flera verksamhetsgrenar, lättare att jämna ut inkomster över en konjunk- turcykel och därmed sänka sin skattekostnad. Detta förhållande ger storföre- tagen en konkurrensfördel jämfört med mindre och medelstora företag, vilka måste kompenseras på annat sätt.
Någon form av vinstreserveringsmöjlighet, generellt tillämplig, men sär- skilt avsedd för mindre företag för att balansera storföretagens skattefördel finns inte idag. En vinstreserveringsmöjlighet särskilt riktad mot mindre företag, företrädesvis inom tjänstesektorn, bör därför införas, både för att få upp soliditeten och som kompensation för den ökade risk som i sig är för- knippad med verksamheten i dessa företag. Att denna högre risk de facto föreligger erkänns av beskattningsordningarna i Storbritannien, USA och även i flera andra europeiska länder. Den lättnad i dubbelbeskattningen av aktier som införts 1997 är inte i sig tillräcklig för att bidra till att öka solidi- teten i onoterade aktiebolag.
Så länge soliditeten i mindre företag alltjämt är lägre än i större företag bör därför övervägas att göra en sådan reserveringsmöjlighet ackumuleringsbar, d.v.s. att den inte behöver lösas upp varje år. Kopplas vinstreserveringen till lönesummans storlek främjas dessutom anställningar.
En utformning som därför bör övervägas är att koppla en reserverings- möjlighet till just lönesumman i företaget. Av vinsten bör skattefritt få reserveras ett belopp motsvarande 20 procent av lönesumman i företaget till dess reserven uppgår till 50 basbelopp, f.n. drygt 1,8 miljoner kronor. Beloppet motsvarar uppsägningslönen för knappt 10 anställda. Med en sådan utformning bidrar reserven både till att öka soliditeten och till att främja sysselsättningen. Alla undersökningar som görs visar entydigt att den egna vinsten är de mindre företagens viktigaste finansieringskälla. Ökade vinst- reserveringsmöjligheter leder därmed till ökade investeringar i dessa företag och i förekommande fall expansion. Starkare företag med en viss ekonomisk buffert är också mer benägna att anställa fler personer.
Den statsfinansiella kostnaden för reserven uppgår med låg inflation endast till räntan på motsvarande belopp under samma tid samt visst intäktsbortfall som uppkommer vid konkurs. Reserveringsmöjligheten är just en sådan lång- siktig strukturell åtgärd vartill överskotten i statens finanser bör användas om de inte går till att amortera statsskulden. Skatteutskottet avstyrkte under förra riksmötet en motion med just detta innehåll med motiveringen att en reserve- ringsmöjlighet skulle strida mot principerna bakom 1990 års skattereform. Skattereformen syftade till att skapa neutrala skatteregler mellan olika typer av företag. Erfarenheten visar nu att denna målsättning inte i praktiken uppnåtts varför en reserveringsmöjlighet riktad mot de mindre företagen behövs.
Småföretagsdelegationen tog upp problemet med tillgången till kapital i sin delrapport "Kapitalförsörjning till småföretag" (SOU 1998:93). Det finns flera tänkbara modeller för att förbättra företagens tillgång till eget risk- kapital. Enligt vår uppfattning har den här föreslagna lösningen med löne- baserad reserveringsmöjlighet stora fördelar, i synnerhet när det gäller den växande gruppen tjänsteföretag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa en lönebaserad reserveringsmöjlighet för mindre företag.
Stockholm den 30 september 1999
Marianne Andersson (c)
Inga Berggren (m)
Holger Gustafsson (kd)
Kenth Skårvik (fp)
Ola Karlsson (m)
Inger Strömbom (kd)
Kerstin Heinemann (fp)