I ATP-systemet har aldrig pensionsrättigheter kunnat delas mellan makar. Däremot innehöll ATP-systemet ursprungligen en välavvägd änkepension för att ge kvinnan inkomsttrygghet vid makens bortgång. När ATP-systemet kom till var de flesta kvinnor inte förvärvsarbetande, åtminstone inte på heltid. Änkepensionen var således väl motiverad. Efter 1970 års särbeskattningsreform ökade den kvinnliga förvärvsverksamheten explosionsartat. Att märka är dock att de flesta kvinnor till att börja med vanligen endast arbetade deltid och ofta i relativt lågbetalda yrken. Fortfarande var kvinnorna i stor utsträckning beroende av änkepension och av make betald privat pensionsförsäkring och/eller intjänad avtalspension. Make hade tidigare avdragsrätt även för makas pensionspremie.
Avdragsrätten för makas pensionsförsäkring avskaffades relativt tidigt. Något decennium senare minskades rätten till änkepension inom ATP. Förändringen i ATP fick smittoeffekter på avtalspensionerna som också försämrades vad gällde efterlevandepensioner.
I slutet på 80-talet och början på 90-talet uppmärksammades alltmer den otrygghet som drabbade kvinnor i pensionshänseende både vid skilsmässa och dödsfall. Olika möjligheter med delad pensionsrätt utreddes, men ATP- systemets 15/30-årsregler hindrade förändringar.
Pensionsarbetsgruppen och den efterföljande genomförandegruppen utgick först från att en frivillig delning kunde ske både inom inkomstpensionen och premiepensionen. Hänsyn skulle endast tas till den olika genomsnittliga livslängden mellan män och kvinnor. Vid remissgenomgången visade det sig dock omöjligt att skapa ett väl fungerande delningssystem för inkomst- pensionen. Det gick nämligen inte att förutse effekterna av en delning på en sammantagen garanti- och inkomstpension. Därför möjliggjordes endast delning av premiepensionen, som visserligen sannolikt växer snabbare än inkomstpensionen men där avsättningen endast utgör ca 16 procent av de totalt erlagda avgifterna.
Det kan således finnas ytterligare behov för makar med stora inkomst- skillnader att öka på pensionstryggheten för den make som har väsentligt lägre inkomster. Av denna anledning bör den ursprungliga regeln att make/maka har rätt att dra av erlagd premie för pensionsförsäkring eller motsvarande för make/maka i den egna självdeklarationen återinföras. Gränsen för maximalt avdragbelopp bör höjas till minst ett basbelopp, d.v.s. minst utgöra dubbla avdragsrätten för vad som gäller för närvarande.
Den utökade avdragsrätten utgör ingen verklig belastning för svensk ekonomi. Snarare tvärtom. Visserligen får statskassan, allt annat lika, något försämrad likviditet men sparandet ökar och effekten blir snarare en förstärkning av samhällsekonomin. Att hushållen får en ökad välfärd genom möjligheten att på bästa sätt planera för bägge makarnas ålderstrygghet är angeläget. Det förstärker familjesammanhållningen och den långsiktiga tryggheten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen angivits om makes/makas avdragsrätt för andre makens premie för pensionsförsäkring eller motsvarande samt att den sammanlagda avdragsrätten skall höjas till minst ett basbelopp.
Stockholm den 2 oktober 1999
Margit Gennser (m)
Catharina Hagen (m)