I proposition 1999/2000:1 utgiftsområde 11 s. 16 finns ett avsnitt med
rubriken "Saldopåverkade avvikelser". Avsnittet handlar om olika skatte-
regler. Anledningen till att det har tagits upp under "Ekonomisk trygghet
vid ålderdom" motiveras på följande sätt:
Samhällets stöd inom utgiftsområde 11 redovisas i huvudsak som anslag på
statsbudgetens utgiftssida. Vid sidan av det stöd som redovisas via anslag
finns dock även stöd på statssbudgetens inkomstsida i form av särregler i
skattelagstiftningen. Detta stöd brukar betecknas som saldopåverkande
skatteavvikelser. Skatteförmånerna kan vara motiverade av fördelnings-
politiska eller andra skäl. Om en sådan förmån på inkomstsidan slopas, leder
detta till en budgetförstärkning för den offentliga sektorn.
Resonemanget i propositionen är anmärkningsvärt från en rad
synpunkter.
Vad som i klartext sägs är att i princip tillhör alla inkomster och allt
sparande staten - den offentliga sektorn. Genom olika åtgärder i transfe-
rerings- och skattesystem fördelas sedan dessa medel ut till medborgarna.
Ett sådant synsätt strider mot grundläggande värderingar i ett västerländsk
rättssamhälle. Individen äger sin kropp, sin arbetskraft och de materiella och
immateriella tillgångar som är ett utflöde av detta. Om motsatsen gällde
skulle vi leva i ett slavsamhälle, vilket vi inte gör och ingen hävdar att vi
gör.
Formuleringarna och motiveringarna på sidan16 i budgetens utgiftsområde
11 bygger antagligen på ett slarvigt och grumligt tänkande.
I princip är det två typer av transfereringar som behandlas under utgifts-
område 11, dels skattefinansierade stöd till personer över 65 år som haft låg
intjäningsförmåga under den ålder som anses tillhöra den yrkesverksamma.
Stödet motiveras med solidaritet med de sämst ställda, och skattekollektivet
har ansetts böra bära dessa kostnader. Den andra typen av transfereringar är
den som gäller ATP-systemet och det reformerade ålderspensionssystemet.
Här överförs inkomster under en individs livstid. Inkomstöverföringen gäller
principiellt inte en fördelning av inkomster mellan olika individer. ATP-
systemet har på grund av 15/30-regeln oavsiktligt lett till en relativt
principlös överföring av vissa medel mellan olika individer. Detta problem
finns inte i det nya pensionssystemet. Staten kräver att viss del av lönen
respektive inkomster för egenföretagare obligatoriskt avsätts till pension.
Motivet är att undvika att vissa hushåll genom kortsiktig planering skall
uppträda som "fripassagerare" på skattekollektivets bekostnad, när de inte
längre kan försörja sig.
Principen i det allmänna pensionssystemet är att den för pensionsändamål
innehållna lönen sparas respektive ger upphov till en pensionsfordran, som
beskattas först när den faller ut som pension. Detta gäller också den
kapitalavkastning som genereras i premiereservsystemet inom det allmänna
pensionssystemet. Arbetsgivaravgifter av annat slag utgår självklart inte
heller på de lönedelar som innehålls för pensionsändamål. I ett logiskt
uppbyggt skattesystem skall samma inkomster inte beskattas flera gånger.
Av denna anledning utgår inte heller arbetsgivaravgifter på avsättningar till
det allmänna pensionssystemet.
Vid avsättningar till privata pensionsförsäkringar och avtalsförsäkringar
bör motsvarande regler gälla. Avsättningarna är avdragsgilla vid beskatt-
ningen antingen hos arbetsgivaren eller hos den enskilde löntagaren.
Pensionerna beskattas sedan hos den som lyfter dem. Att marginalskatterna
kan vara olika vid avsättningstillfället och ett senare tillfälle säger sig
självt.
Ingen kan förutse hur en framtida beskattning ser ut. Samma gäller
penningvärdet. Inflationen kan minska avsättningarnas värde. Inflationen är
att jämföra med en skatt. Denna kan inte kompenseras i efterhand.
Vid skatteomläggningen 1990 bröts mot de nu nämnda grundläggande
principerna och viss beskattning infördes på avsättningar till avtalspensioner,
pensionsstiftelser och på pensionssparande. Motiveringen för dessa föränd-
ringar var krystade. Syftet var endast kameralt. Skatteöverenskommelsen
1990 var en skatteomläggning och plus och minus i skattekalkylen skulle gå
jämnt ut.
De problem som skapades framgår klart av den nu nämnda diskussionen.
Vad som borde eftersträvas är en återgång till skattemässig symmetri vad
gäller beskattning och avsättningar till pensioner. Den särskilda löneskatten
och avkastningsskatten bör avskaffas. Att rätta till den här typen av princip-
fel är ofta svårt och måste ta tid. Vad som måste krävas nu är att regeringen
gör upp en tidsplan för utfasningen av den här typen av skatter som inte
passar in i ett logiskt och konsekvent uppbyggt skattesystem.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om löne- och avkastningsskatterna och det
principiella resonemang som behandlas under Saldopåverkande
avvikelser, proposition 1999/2000:1 utgiftsområde 11 s. 16.