I proposition 1999/2000:1 utgiftsområde 11 s. 16 finns ett avsnitt med rubriken "Saldopåverkade avvikelser". Avsnittet handlar om olika skatte- regler. Anledningen till att det har tagits upp under "Ekonomisk trygghet vid ålderdom" motiveras på följande sätt:
Samhällets stöd inom utgiftsområde 11 redovisas i huvudsak som anslag på statsbudgetens utgiftssida. Vid sidan av det stöd som redovisas via anslag finns dock även stöd på statssbudgetens inkomstsida i form av särregler i skattelagstiftningen. Detta stöd brukar betecknas som saldopåverkande skatteavvikelser. Skatteförmånerna kan vara motiverade av fördelnings- politiska eller andra skäl. Om en sådan förmån på inkomstsidan slopas, leder detta till en budgetförstärkning för den offentliga sektorn.
Resonemanget i propositionen är anmärkningsvärt från en rad synpunkter.
Vad som i klartext sägs är att i princip tillhör alla inkomster och allt sparande staten - den offentliga sektorn. Genom olika åtgärder i transfe- rerings- och skattesystem fördelas sedan dessa medel ut till medborgarna.
Ett sådant synsätt strider mot grundläggande värderingar i ett västerländsk rättssamhälle. Individen äger sin kropp, sin arbetskraft och de materiella och immateriella tillgångar som är ett utflöde av detta. Om motsatsen gällde skulle vi leva i ett slavsamhälle, vilket vi inte gör och ingen hävdar att vi gör. Formuleringarna och motiveringarna på sidan16 i budgetens utgiftsområde 11 bygger antagligen på ett slarvigt och grumligt tänkande.
I princip är det två typer av transfereringar som behandlas under utgifts- område 11, dels skattefinansierade stöd till personer över 65 år som haft låg intjäningsförmåga under den ålder som anses tillhöra den yrkesverksamma. Stödet motiveras med solidaritet med de sämst ställda, och skattekollektivet har ansetts böra bära dessa kostnader. Den andra typen av transfereringar är den som gäller ATP-systemet och det reformerade ålderspensionssystemet. Här överförs inkomster under en individs livstid. Inkomstöverföringen gäller principiellt inte en fördelning av inkomster mellan olika individer. ATP- systemet har på grund av 15/30-regeln oavsiktligt lett till en relativt principlös överföring av vissa medel mellan olika individer. Detta problem finns inte i det nya pensionssystemet. Staten kräver att viss del av lönen respektive inkomster för egenföretagare obligatoriskt avsätts till pension. Motivet är att undvika att vissa hushåll genom kortsiktig planering skall uppträda som "fripassagerare" på skattekollektivets bekostnad, när de inte längre kan försörja sig.
Principen i det allmänna pensionssystemet är att den för pensionsändamål innehållna lönen sparas respektive ger upphov till en pensionsfordran, som beskattas först när den faller ut som pension. Detta gäller också den kapitalavkastning som genereras i premiereservsystemet inom det allmänna pensionssystemet. Arbetsgivaravgifter av annat slag utgår självklart inte heller på de lönedelar som innehålls för pensionsändamål. I ett logiskt uppbyggt skattesystem skall samma inkomster inte beskattas flera gånger.
Av denna anledning utgår inte heller arbetsgivaravgifter på avsättningar till det allmänna pensionssystemet.
Vid avsättningar till privata pensionsförsäkringar och avtalsförsäkringar bör motsvarande regler gälla. Avsättningarna är avdragsgilla vid beskatt- ningen antingen hos arbetsgivaren eller hos den enskilde löntagaren. Pensionerna beskattas sedan hos den som lyfter dem. Att marginalskatterna kan vara olika vid avsättningstillfället och ett senare tillfälle säger sig självt. Ingen kan förutse hur en framtida beskattning ser ut. Samma gäller penningvärdet. Inflationen kan minska avsättningarnas värde. Inflationen är att jämföra med en skatt. Denna kan inte kompenseras i efterhand.
Vid skatteomläggningen 1990 bröts mot de nu nämnda grundläggande principerna och viss beskattning infördes på avsättningar till avtalspensioner, pensionsstiftelser och på pensionssparande. Motiveringen för dessa föränd- ringar var krystade. Syftet var endast kameralt. Skatteöverenskommelsen 1990 var en skatteomläggning och plus och minus i skattekalkylen skulle gå jämnt ut.
De problem som skapades framgår klart av den nu nämnda diskussionen. Vad som borde eftersträvas är en återgång till skattemässig symmetri vad gäller beskattning och avsättningar till pensioner. Den särskilda löneskatten och avkastningsskatten bör avskaffas. Att rätta till den här typen av princip- fel är ofta svårt och måste ta tid. Vad som måste krävas nu är att regeringen gör upp en tidsplan för utfasningen av den här typen av skatter som inte passar in i ett logiskt och konsekvent uppbyggt skattesystem.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om löne- och avkastningsskatterna och det principiella resonemang som behandlas under Saldopåverkande avvikelser, proposition 1999/2000:1 utgiftsområde 11 s. 16.
Stockholm den 2 oktober 1999
Margit Gennser (m)