De humanitära ideella organisationernas verksamheter är en betydelsefull del av samhället. De kan många gånger göra stora och väsentliga insatser för många behövande människor inom och utom landet.
I många andra länder finns möjligheter för skattebetalarna att göra avdrag för gåvor till den här typen av organisationer. I Sverige finns inte den möjlig- heten. Frågan har tidigare utretts och den har även behandlats i tidigare riksmöten. Ett av skälen till avslag har varit svårigheterna att avgränsa vilka organisationer, som skulle anses kvalificerade att motta gåvor, som skulle vara avdragsgilla för givaren.
En annan invändning har varit att dessa gåvor skall anses vara personliga utgifter och därmed inte avdragsgilla.
Mot detta kan framhållas att de humanitära organisationerna kan hjälpa utsatta personer utan byråkrati. De fungerar inom ett område som det är svårt för sociala myndigheter att klara. Eftersom man är mycket beroende av bidrag från allmänheten skulle en avdragsrätt för givarna göra det möjligt att göra större insatser. För givarna skulle det vara ett sätt att själva kunna få allokera en mycket liten del av sina skatter. För mottagarna skulle det sannolikt innebära väsentligt större bidrag.
Avgränsningen för vilka organisationer som skulle vara godkända kunde lämpligen utgå från dem som erhållit rätten använda insamlingskonton i 900 000-serien. Men även inom den gruppen skulle en avgränsning göras till dem som enbart sysslar med humanitär verksamhet. Som exempel kan nämnas Stadsmissionen, Röda korset, Rädda Barnen, SOS-Barnbyar, Cancerfonden och Hjärt- och Lungfonden.
Det är också rimligt att begränsa avdragsrätten till 25 procent av ett bas- belopp per år för skattebetalaren.
Hemställan
med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av skatteavdrag för gåvor till ideella organisationer med humanitär inriktning i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 3 oktober 1999
Elisabeth Fleetwood (m)
Jan Backman (m)
Carl-Erik Skårman (m)