Fastighetskatten och på vilken nivå den skall ligga har varit föremål för ett antal överväganden och utredningar. Den socialdemokratiska regeringen hävdade med emfas att den omöjligen kunde sänkas, ett sådant förfarande skulle äventyra statsfinanserna.
Några månader före 1998 års val, under starkt tryck från ägare av villor, flerfamiljshus och inte minst fritidshusägare, svängde samma regering på enda vecka i frågan, och en sänkning kom till stånd. Visserligen en blygsam sänkning, men beslutet var klokt och togs med stort ansvar, trots att det tillkommit "under galgen". Ungefär samtidigt tillsattes en ny utredning för att som det hette komma tillrätta med problemen kring de höga taxerings- värdena i det kustnära boendet.
Denna utredningsgrupp har sedan presenterat ett antal hugskott, som alla har den gemensamma utgångspunkten att en sänkning av fastighetskatten skall riktas mot människor med låg betalningsförmåga. I områden/kommuner där skattekraften är hög, där antalet höginkomsttagare är över medeltalet i kommunen, skall någon sänkning av fastighetsskatten inte få ske. Om sedan någon låginkomsttagare har förmånen av ett kustnära boende i en sådan kommun, ja det kan ju inte utredare ta hänsyn till. Väljer en låginkomsttagare ett sådant boende, gäller principen om eget ansvarstagande. (Undantag i regelverket.)
Detta, enligt min mening, redan från början misslyckade förslag, förpassa- des uppenbarligen ganska snabbt till det cylinderakiv, där det naturligtvis från början hörde hemma. Byråkrater som såg en chans att upprätta blanketter med bilagor om kustnära boende, kopplat till fastighetsägarens inkomst, ålder, civilstånd, antal barn, o.s.v. (bostadens standard redovisas på särskild blankett) såg med sorgsna ögon ett gyllene tillfälle till kreativ verksamhet snabbt försvinna. Men hav förtröstan kära medmänniskor.
Fastighetsbeskattningskommittén arbetar oförtrutet vidare. Ingen möda kommer att sparas för hitta lösningar som tillfredsställer just de boende som enligt regeringens direktiv är allra värst drabbade. Denna hårt arbetande grupp av utredare hittar säkert lösningar, som i sin träffsäkerhet avgränsar de olika fastighetsägarnas individuella förutsättningar. Blankettraseriet kommer i sådana fall att kunna slå ut i full blom. Tryckerierna blir i detta scenario väl sysselsatta, granskarna kommer att jobba övertid och den stora vinnaren är det postverk, vars lönsamhet sedan länge sviktat. Strålande tider väntar.
Slutprodukten, lyckliga fastighetsägare i kustnära områden, boende med låg eller ingen inkomst, får eventuellt sänkt skatt på sitt boende. Övriga som inte, enligt de uppställda och noggrant genomtänkta regelverket, uppfyller dessa kriterier, får en ökad börda att bära. Statens finanser får ju inte äventyras. För att inte skapa ett hål i statens budget, måste alla som inte bor kustnära, eller har för hög inkomst, solidariskt betala in lite extra i fastighetsskatt. Naturligtvis, efter att på särskild blankett noggrant redovisat alla fakta beträffande den bostaden som bebos året runt, eller som någon familjemedlem vistas i endast under mindre delar av året. Såväl kombina- tioner som variationer i detta boende kan förekomma. Redovisas på särskild blankett!
Boende i flerbostadshus är ju, på samma sätt som villa- och fritidshus- ägare, året-runt-boende, eller under delar av året boende på annan ort, också medborgare som behöver en uppmuntring i form av sänkt boendekostnad. För att denna politiskt viktiga grupp inte skall känna ett samhällets utanförskap, har regeringen ställt i utsikt en sänkt boendekostnad även för denna grupp. Generositeten är stor i den socialdemokratiska hegemonin, alltså föreslås en sänkning av fastighetsskatten för flerfamiljshus med hela 0,1 procent. Hyresgästföreningarnas ombudsmän och andra hyresförhandlare kommer att arbeta oavbrutet tills betydande sänkningar av hyrorna kan presenteras för de solidariska medlemmarna. Skulle någon ickemedlem erhålla en sådan sänkning av sin hyra, får detta skrivas på slumpens konto. Inte ens medlemmar i Fastighetsbeskattningskommittén kan lyckas med allt.
Fastighetsbeskattningskommittén har hitintills undvikit att finna den enkla lösning som ligger i att successivt ta bort hela fastighetsskatten och därefter skrota systemet med taxeringsvärden. Dessa fyller nämligen, efter att skatten slopats, ingen funktion. De fiktiva värden dessa avspeglar, och den omfattande byråkrati det innebär att årligen granska med vilken noggrannhet det fastighetsägande folket på heder och samvete, och med den noggrannhet som åvilar en seriös medborgare, deklarerat alla ekonomiskt påverkande faktorer, fyller härefter ingen funktion.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av fastighetsskatten.
Stockholm den 4 oktober 1999
Lars Björkman (m)