Skyldighet för tomträttsinnehavare att betala fastighetsskatt
Fastighetsskattens teoretiska grundvalar kan ifrågasättas från flera syn-
punkter. I SOU 1989:71 Ny bostadsfinansiering redovisar enmans-
utredaren Bengt-Ove Birgersson följande genomgång av motiv för
fastighetsskatten:
Utgångspunkten för fastighetsskatten är i dag densamma som för förmögen-
hetsbeskattningen av fastigheter - den värdering som görs vid fastighets-
taxeringen. Men medan förmögenhetsbeskattningen utgår från förmögenhets-
nettot - d.v.s. skillnaden mellan taxeringsvärdet och de skulder som finns i
fastigheten - utgår den löpande beskattningen i form av fastighetsskatt från
bruttoförmögenheten - d.v.s. taxeringsvärdet utan hänsyn till skulder.
Fastighetsskatten är således inte en förmögenhetsskatt. Till följd av att den
utgår från fastighetens potentiella värde vid en försäljning och inte från dess
värde inom ramen för pågående användning är den inte heller en avkast-
ningsskatt av konventionellt slag. Snarare skulle man lite tillspetsat kunna
beskriva den som en löpande beskattning av förväntningsvärden vid en hypo-
tetisk övergång till annan användning - för nyare fastigheter med betydande
inslag av skatt på förväntade framtida subventioner. (sid. 66 f.).
Sedan detta skrevs har subventionerna minskats. I övrigt finns inget att
invända mot sammanfattningen av bristen på teoretiskt godtagbara motiv
för fastighetsskatten i sin nuvarande utformning.
De bristfälliga motiven för fastighetsskatten framstår i särskilt skarp dager
vad gäller fastighetsskatten på tomrätter. Tomträttsinnehavaren äger de hus
han eventuellt byggt på fastigheten. Däremot äger han inte den mark han
nyttjar.
Det ter sig svårt att hitta några motiv för att någon skulle vara skyldig att
betala skatt för en fastighet han inte äger, till yttermera visso en skatt
grundad på ett förväntat försäljningspris på en fastighet som inte kan
försäljas så länge den är upplåten med tomträtt. Det är endast tomträtten som
kan försäljas. Tomträtten är inte en fastighet utan en genom civilrättsligt
avtal grundad nyttjanderätt. Med nuvarande rättstillämpning av fastighets-
skatten innebär fastighetsskatten en beskattning på grundval av förmodade
antaganden om tomtvärden vid vanligtvis icke genomförda försäljningar av
på civilrättsliga avtal grundade nyttjanderätter.
Förhållandet är principiellt mycket stötande. Det är rimligt att den i sig
mycket kontroversiella fastighetsskatten betalas av respektive fastighetsägare
under den begränsade övergångstid som fastighetsskatten kan förväntas
bestå. Det vill säga att till dess fastighetsskatten är avskaffad skall hus-
ägaren/tomrättsinnehavaren betala fastighetsskatt endast för sitt/sina hus och
tomträttsupplåtaren skall betala fastighetsskatt för den upplåtna marken.
Detta kan eventuellt komma att påverka tomträttsavgäldens storlek. Det är
dock en senare fråga och berör inte principerna för hur fastighetsskatten tas
ut.
Tillämpningen av fastighetsbegreppet anses innebära att man inte kan äga
en bestämd del av en fastighet. Det torde dock inte utgöra större hinder än att
en bestämd del av fastighet (byggnader men inte mark) ingår i beskattnings-
underlaget vid uttag av förmögenhetsskatt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen
om fastighetsskatt att till dess fastighetsskatten avskaffats, fastighets-
skatt endast betalas av fastighetsägaren och endast för den fastighet
eller den del av fastighet han äger.