Vid avyttring av aktier och andra liknande instrument finns möjligheten
att som anskaffningsvärde i stället för faktisk kostnad ta upp ett värde
som motsvaras av 20 % av avyttringspriset. En förutsättning är att det
finansiella instrumentet vid avyttringen var marknadsnoterat (27 § 2
mom. andra stycket SIL, lagen om statlig inkomstskatt).
Denna regel används framför allt vid långa innehav där den verkliga
kostnaden inte kan utredas, vilket kan vara fallet när egendomen erhållits
genom arv eller bodelning. Om en avräkningsnota saknas kan det vara svårt
för den enskilde att hävda sin rätt i en skatteprocess även om man med
någorlunda säkerhet kan ange anskaffningsvärdet.
Enligt den schablonregel som nu finns beskattas alltid den avyttrade egen-
domen med 24 % av avyttringspriset (30 % av 80 %) även vid uppenbara
förlustaffärer om inte en avräkningsnota kan verifiera den faktiska anskaff-
ningskostnaden.
Vi menar att mycket talar för att ytterligare en schablonregel skapas. Ett
rimligt anskaffningsvärde för sådant marknadsnoterat finansiellt instrument
som anges i 27 § 1 mom. SIL skulle kunna vara 50 % av instrumentets
noterade värde vid utgången av tredje året före avyttringsåret. Fördelen med
en sådan konstruktion är att den skulle medge avdrag för faktisk
realisationsförlust. Regeln täcker visserligen inte in anskaffningar som skett
efter utgången av tredje året före avyttringen, men vid så kort tids innehav
bör man kunna ställa större krav på att avräkningsnotan bevarats.
Den nuvarande schablonregeln bör behållas som komplement.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ytterligare en schablonregel för
beräkning av skatt vid avyttring av aktier och liknande finansiella
instrument.